Petter Andersson: ”Redan som liten var jag lika snabb med boll som utan”

STOCKHOLM

Ibland är det bara så enkelt.

Petter Andersson har gått från division 5 till en ordinarie tröja i Hammarby och landslagsspel på fyra år.

Under tiden har ”Ljusvattnets Henry” aldrig varit petad. Eller allvarligt skadad.

– Man undrar ju om det inte ska börja gå åt helvete snart, säger han och skrattar.

Livet leker för 20-årige Petter Andersson. Han har redan slagit igenom i allsvenskan och befäst sin plats som en av Sveriges största talanger. Hans kvaliteter, med den otroliga kvickheten som främsta egenskap, öppnar vägen för en framtid som blågul nyckelspelare och proffs i någon av de stora europeiska klubbarna.

Men som person är Petter Andersson blyg och försynt. Norrlänning som han är börjar han omedelbart ifrågasätta Sportbladets beslut att utse honom till allsvenskans speedkula.

– Det känns som en skräll. Det är såklart kul, men jag tror inte att jag är så snabb. Jag är faktiskt lite chockad.

Men det handlar inte om vad du gör på hundra meter, det är att du utnyttjar din kvickhet så bra och att du är så snabb med bollen...

– Det stämmer bättre, det där är någonting jag alltid haft. Redan som liten var jag ungefär lika snabb med boll som jag var utan. Det är en av mina starkaste sidor som spelare och det försöker jag utnyttja. Men jag kommer ju inte förbi alla bara för det, en del backar är ruggigt snabba.

Har du några exempel?

– Tja, Max von Schlebrügge och David Johansson i Hammarby till exempel. Det har jag fått uppleva på träningarna.

Fast dem slipper du ju möta i alla fall...

– Ja, det är ju sant. Och ganska skönt också.

Du var en multitalang som yngre och var riktigt grym på längdskidor, golf och hockey förutom fotbollen. Kan man hitta någon förklaring där till snabbheten och dina fysiska kvaliteter?

– Det har säkert en stor del i det hela, att jag är ganska allround. Speciellt skidåkningen har gjort att jag blivit ganska vältränad i hela kroppen.

”Svårt att förstå”

Allt har verkligen gått rätt för dig så här långt. Du är 20 år, har gjort dig ett namn i allsvenskan och till och med provat på spel i landslaget. Det har gått ganska fort också. Har du hunnit smälta det?

– För mig är det svårt att förstå. När jag är i Ljusvattnet och folk börjar prata om att Petter är hemma, då ser jag att jag blivit stor. Men det är svårt att se sig själv så. Jag känner bara att det är kul att man kan komma från en liten by och ändå bli något. Sen har ju allt gått så enkelt. Jag har sällan haft några motgångar. Alltid platsat och aldrig varit skadad. Det är bra det, men man vet ju aldrig.

Vad menar du?

– Jo, men motgångarna kommer väl de också. När det gått så lätt väntar man bara på att det ska smälla tillbaka. Jag vet ju inte riktigt hur man kommer att reagera. Fast det är inget jag kan gå runt och oroa mig för.

Du flyttade till Stockholm som 18–åring för att spela i Hammarby. Bajen får alltid flest röster när de allsvenska spelarna blir tillfrågade vilken klubb de helst spelat i. Är det så fantastiskt?

– I början var det trist. Jag hade alltid vetat att jag skulle fara, men inte när och vart. När det blev aktuellt var det inte lika självklart. Jag saknade kompisarna och det var riktigt jobbigt faktiskt. Men det blev bättre och bättre. Det är många unga killar i laget som det är lätt att umgås med. Nu är det alla tiders. Vi har ligans bästa fans och det är ett ruggigt tryck på Söderstadion.

”Mycket starkare i år”

Resultatmässigt har det inte varit lika lysande. I fjol tippades ni som en av guldfavoriterna men klappade igenom totalt på hösten.

– Jag tycker att det var lite magstarkt att tippa oss så högt förra året, även om vi låg ganska bra till efter halva säsongen. Vi åkte på en del skador och det tog stopp. Men det var mycket ungt och nytt i laget så det var väl ganska naturligt att det inte höll.

Vad tycker du om Bajen i år?

– Jag tycker att vi är mycket starkare. Trots att vi tappat två tunga namn i Karl Oskar Fjörtoft och Alexander Östlund tycker jag att vi är bredare och jämnare i år. Vi ska vara med i toppen.

Jag tycker fortfarande att ni saknar en målskytt. Å andra sidan har ni öst in mål på försäsongen...

– Våra forwards har sett vassa ut, det ser mycket bättre ut nu. Jag tror att både Pablo Piñones–Arce och Björn Runström gör över tio mål i år.

Du gjorde bara fyra i fjol, trots att du spelade i anfallet en del...

– Jag borde gjort fler, jag siktar på att öka på skörden i år. Men jag vill spela som innermittfältare. Det är min favoritposition och där har jag spelat under hela försäsongen. Samtidigt spelar jag där tränaren vill ha mig och där jag gör mest nytta för laget.

Du gör ingen Tobias Grahn och sticker till Danmark om Linderoth sätter dig på kanten?

– Nej, nej. Då får jag bara jobba ännu hårdare för att bevisa motsatsen. Och det viktigaste är ju faktiskt att vi vinner.

TIOKAMPEN/SPEEDKULAN

Tilldelas den spelare som på bästa sätt utnyttjar sin snabbhet till att ge oss åskådare en attraktion att njuta lite extra av – om vi hinner med.

4 dagar kvar till den allsvenska premiären och frågan ställs som alltid – vilket lag är bäst? Sportbladet har tittat på allt från hjärtan till hjärnor och sätter betyg som till slut ger svaret. I morgon bedömer vi: Hjärnorna.

David Tanentsapf