Bank: Ren idioti – men ingen slump
TOULOUSE. Kroatien hade redan slagit Tjeckien, sedan bestämde de sig för att besegra sig själva.
När bengaler regnar in ska man ha en sak klar för sig.
Det sker inte av slump.
Det var inte enkelt att få ihop alla bitarna.
Kroatien hade kört över Tjeckien både framlänges och baklänges, imponerat offensivt , gått upp till 2–0 och lämnat oss kvar med en av EM:s finaste bilder: den när Rakitic gjort mål och förvandlat målgesten till att hyllning till kaptenen Darijo Srna, som tvingats begrava sin älskade pappa.
Men det blev inte så enkelt, eftersom det helt enkelt inte är så enkelt med Kroatien.
Att Tjeckien reducerade är en sak, med ett par minuter kvar var Kroatien ändå klart för slutspel, och ingenting talade för att de skulle tappa greppet.
Finns en historia
Då började bengalerna regna in, då började kroatiska fans göra utfall mot varandra på läktaren.
Det var förstås idioti, men det var ingen slump.
Ingenting talar för att det var en tillfällighet eller ett par enskilda tokstollar som tappade fattningen.
Det finns en historia. De har gjort det förut.
Kroatien är ju inte bara fotbollslandet som är bäst i Europa på att forma små geniala mittfältsknattar. Det är också ett land som plågas av en djupt dysfunktionell, sönderkorrumperad fotbollsledning, som spänner från Zdravko Mamics maffiavälde i Dinamo (klubben som fostrar alla de där briljanta mittfältsknattarna), ända upp i förbundsledningen – och som negligerat grunderna i kroatisk fotboll för att istället roffa åt sig både makten och härligheten.
De senaste åren har skandalerna radats upp i samband med landskamper.
Är det inte brutna matcher i Italien (2014), så är det hakkors som ristats i gräset i Split (2015) eller kastade bengaler i Saint-Étienne (2016).
Uefa har straffat dem, straffat dem och straffat dem igen.
Till slut är det ingen överraskning längre. Inför matchen mot Tjeckien fanns varningar om att supportrar skulle försöka bryta matchen med sina protester, faktum är att det hade varnats för det redan före EM.
Organiserad protest
Detaljerna kring händelserna på Geoofroy Guichard är förstås alldeles för knapphändiga nu, men det som går som en anka och låter som en anka brukar ju också vara en anka.
Ser det ut som en organiserad supporterprotest så är det förmodligen det.
Det finns mycket att protestera mot, men frågan är inte bara hur man gör det utan också vilka som gör det.
Händelserna i juni i fjol, när man upptäckte ett hakkors på gräset i Split, förklarades aldrig fullt ut, men det pekades snabbt finger mot den absoluta minoritet Hajduk-ultras som har högerextrema åsikter och hyllar det fascistiska Ustasja, som under andra världskriget stod för etnisk rensning. Hur det ens är möjligt är svårt att förstå, Hajduk har en djupt rotad historia som en antinazistisk, antifascistisk klubb.
Protesterna är förkastliga, de som protesterar mest högljutt är ofta de mest osmakliga elementen, men det hindrar inte att det faktiskt finns en strid som är värd att ta.
Frågan är bara på vilket sätt, och med vilka förkämpar i främsta ledet.
Matchen i Saint-Étienne slutade med att Tomas Necid dunkade in en slutsekundsstraff till 2–2.
Kroatien tappade två poäng. De är på väg att förlora mycket mer än så.