Bank: Måla ditt EM, Zlatan
Bank: Din stad, ditt mästerskap, ditt lag & din historia – visa hur högt du kan flyga
Tårgas, ljudet av sirener, krossade ölflaskor och skallar.
Välkommen hem, Zlatan Ibrahimovic.
Måla ditt EM i andra färger.
Skicka upp den här blågula partyballongen mot molnen, låt oss se hur högt den kan flyga.
Dimman och regnet drog in över Paris, Frankrike vaknade till skam och sorg.
Saint-Denis är en del av staden som alltid haft närmare till grått, rått allvar än till pittoreskt trivsel. På det viset är det en miljö som passar alldeles utmärkt för Zlatan Ibrahimovic.
Här vinner eller förlorar man.
Och här vinner han.
Det har gått tre veckor sedan han sänkte Marseille i en cupfinal, slog igen historieboken om sina fyra år i PSG, tog sina pojkar i handen och gick. Men urverket som tickar inne i honom drivs av strider, och i går var han tillbaka på samma plats för att spänna ögonen i nästa fiende.
Det var i alla fall så det såg ut.
Sveriges lagkapten kom in i shorts, neongul träningströja och löparskor, med en blick som sa att det är färdigskojat nu, att det var dags för annat än retoriska kvickheter.
Han brukar av princip aldrig vilja möta pressen dagen före landskamperna, men han brukar av princip också göra allt som krävs för att vinna.
Jag vet inte om det någonsin varit så tydligt att Zlatan Ibrahimovic velat skicka ut ett budskap.
Hans stad, hans mästerskap, hans historia och – tydligast av allt – hans lag.
Det har ju inte alltid varit så.
Pratade som en ledare som förstått exakt
Sverige hade länge svårt att ta Zlatan till sig, att veta vad man skulle göra med alla hans egenheter och egenskaper. Och det har inte varit oproblematiskt för Zlatan att ta till sig ett landslag som länge och väl ville tvinga ner hans runda former i ett fyrkantigt hål.
Det ena var fel, det andra var inte rätt. Nu satt han här och pratade som en ledare som förstått exakt vad det ordet betyder i den här sporten.
– Jag jobbar för dem, de jobbar för mig. Det handlar om elva spelare, plus de på bänken, plus de som inte är med på bänken. Får vi ihop allt är vi starkare än om bara jag är bra, sa han.
I kväll börjar det som förmodligen är hans allra sista stora chans att få ihop alla bitarna.
Sverige mot Irland, på Stade de France. Vi har pratat om Irlands nyorientering, om hur de lärt sig växla mellan bollinnehav och traditionell direktfotboll. Vi har snackat om Robbie Bradys fina fot, om McCarthys och Hoolahans kreativitet, om allt arbete som Shane Long lägger ner.
Allt det där är sant. Irland kommer att rusa mot Sverige med all den nedärvda aggressivitet, stolthet och kärlek som bor i de där gröna tröjorna.
Mot det ställer Sverige det nyvunna självförtroendet som två begåvade fotbollsmatcher mot Danmark ger.
Det är verkligen inte mycket, men just nu väger de tyngre än åren av balansproblem, öppna mittfält, övergivet tröga mittbackar och en spelidé som kretsar kring att en fritt flanerande världsstjärna ska svinga sitt trollspö.
Erik Hamréns problem var aldrig att han inte hade sina drömmar. Han drog på sig sina fjädrar och flög, tills han kom alldeles för nära solen och märkte hur långt det var till marken.
Som en boxare på invägningen
Jag vill så gärna tro att det vi såg i playoff-matcherna inte var en synvilla, att han verkligen räknat om och stagat upp flygkonstruktionen, att de här blågula vingarna är av en annan, mer hållbar sort.
Det kommer att krävas koncentration, intelligens, mod, kollektivism och individualism för att rocka igång en fest för den där gula armén som trotsat strejkande flyg och svikna drömmar för att ta sig till Paris.
Om jag tror?
Jo, jag tror. Och alldeles oavsett så vet jag att det här lagets lagkapten håller på att skriva en historia som hela Europa är nyfiket på.
Och jag vet att han satt här – som en boxare på invägningen före match – och var koncentrerad, intelligent, modig, kollektivistisk och individualistisk.
En stor spelare har han alltid varit. Men stora spelare är inte alltid stora ledare, det finns en skillnad och jag bad Zlatan Ibrahimovic beskriva den.
– Att bli en ledare är inget man väljer, sa han. Det är något man är. Jag har haft den här rollen de senaste åren. Jag trivs med det, det har gjort mig starkare både på planen och utanför planen.
– Du är bäst på grund av att du har lagkamrater som gör dig till den bäste, utan dem är du ingenting. Lyckas du kollektivt så lyckas du individuellt.
Om Sverige spelar ett synkroniserat, smart försvarsspel med elva spelare, om Kim Källström får den defensiva hjälp han behöver för att få sin vänsterfot att sjunga, om Emil Forsberg tajmar sina löpningar och Marcus Berg aldrig slutar slita – då kommer Zlatan Ibrahimovic att få sina chanser.
Hans chans att bjuda hela Europa på fest
Zlatan behöver sitt lag, landslaget behöver sin Zlatan.
Han rynkade pannan, lät ett finger krafsa i skägget och sa:
– Det finns många som är nya i gruppen, som inte varit med om slutspel. Den största pressen har jag, och den kommer från mig själv. De ska bara luta sig tillbaka, och inte känna av den pressen. Jag tar den rollen. De ska bara ut på planen och göra sitt bästa.
Zlatan Ibrahimovic är hemma, han ska spela sitt sista EM, det låter verkligen som om han tänker kånka upp Sverige på axlarna och börja bära.
Det här är hans stad, hans mästerskap, hans historia och hans lag.
Det här är hans chans att bjuda in hela Europa till partyt.