”Han hade kunnat åka jorden runt för att se”
Uppdaterad 2016-09-05 | Publicerad 2016-09-04
Elfvendal första landskamp kan bli pappans sista: ”Mäktigt när nationalsången drar igång”
Så ska han hitta nästa Andreas Isaksson
Hans pappa fostrade Andreas Isaksson i U21 och nu ska blott 29-årige Maths Elfvendal hjälpa Isakssons ersättare att axla profilens mantel i a-landslaget.
Det är många cirklar som sluts på Friends Arena på tisdag men det finns ingen tydligare än den mellan en far och en son med ett gemensamt kall.
För Maths Elfvendal blir det en första landskamp.
För pappa Pehr-Olof Elfvendal kan det bli den sista.
Janne Andersson 53 år, Lars Lagerbäck 68, Peter Wettergren 48 och Maths Elfvendal 29. Där har vi den innersta ledarkärnan i vårt nya svenska fotbollslandslag. Men hur blir man egentligen målvaktstränare redan som 23-åring och landslagsledare redan vid 29?
– Jag var i de här miljöerna redan tidigt med en far som varit målvaktstränare i både U21-landslaget och allsvenskan. Han var alltid varit i de här miljöerna och trivdes verkligen här. Jag spelade själv fotboll till 2010 när jag gjorde min sjätte knäoperation och ”tvingades” lägga av men det gjorde inte så mycket. På något sätt visste jag nog ändå att det var målvaktstränare jag ville bli och nu har jag privilegiet att få jobba med det på heltid också. Jag är jättetacksam och glad över det, säger Maths Elfvendal.
”Stod i mål i Istanbul 2001”
För trots att Maths Elfvendal är yngre än flera av spelarna i landslaget är han ingen duvunge varken när det kommer till målvaktsträning eller till landslagsläger. Redan när Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström tog steget in i U21-landslaget fanns Maths Elfvendal där. Hela tiden vid sin pappa Pehr-Olof "Peppe" Elfvendals sida.
– Jag stod i mål när Kim Källström slog straffar på en träning i Istanbul 2001 kommer jag ihåg. Det var stort för mig då. Då bodde vi också på samma hotell som a-landslaget och jag kommer ihåg flera spelare från det också. Eddie Gustafsson kommer jag ihåg höll på att jonglera och härjade i Sundsvall på Idrottsparken. Yksel Osmanovski minns jag också väl. Sedan har jag har faktiskt tränat en målvakt som pappa hade i U21 nu i IFK Norrköping i Marcus Sahlman. Så det är intressant.
Efter att ha utbildat sig till gymnasielärare kom Elfvendal, via Sylviatränaren och ungdomsansvarige Daniel Bäckström, i kontakt med IFK Norrköping och tränaren Janne Andersson. Första säsongen tillsammans vann de SM-guld och när Andersson nu tagit över a-landslaget har han tagit den 29-årige målvaktstränaren med sig.
Ett steg längre än pappa Pehr-Olof, som tränade U21-landslagets målvakter 1998-2005, nådde.
– Ja, han var många år i U21. Han, som han själv brukar säga, ”överlevde många förbundskaptener” där och jag var med på många samlingar också. Det var historierna som han tog med sig därifrån som hela tiden legat som mitt mål. Inte kanske prestige och status i stort utan hur kul han hade på de där samlingarna. Nu har jag varit här i fyra dagar och känner samma glädje. Det är häftigt och jag är jäkligt tacksam över att få vara i den miljön.
Vad säger pappa nu?
– Han är otroligt stolt. Han kommer ner och ser matchen också. Det kommer bli ett stort ögonblick för vår familj och för honom framförallt. Det blir någon sorts cirkel som sluts nu när han slutat och inte jobbar som tränare längre. Han åker ner från Härnösand och kikar vilket i Norrlandsmått mätt inte är någon fara. ”He är nästgårds”. Men han hade kunnat åka jorden runt för att få se den här matchen om det skulle vara så.
”Samma som Klas Ingesson hade”
För samtidigt som det är Maths Elfvendal första av många landskamper så vet ingen i dag hur många fler pappa Pehr-Olof kommer få uppleva.
– Han har myelom, som Klas Ingesson hade. Det är inne på sjätte året nu och det är kritiskt. Vi har flera gånger fått svaret att ”det skulle kunna vara någon månad kvar”. Han kan inte köra bil själv och du blir ganska isolerad om du inte jobbar och är sjukpensionär själv hemma. Det är så klart tråkigt men jag ringer honom varje dag och berättar om hur träningarna gått och annat kring mitt jobb. Så han är alltid med på ett hörn, om än på distans, och desto roligare att äldsta brorsan kör ner honom så han får se matchen på tisdag. Jag är tacksam att Lasse Richt (landslagschefen) fixat Vip-biljetter åt honom också. Det ser vi fram emot. Det är ett stort ögonblick för vår familj.
Det måste kännas speciellt för dig också?
– Absolut. Med historierna som kommit från landslagshåll och att jag själv hela tiden haft den drömmen och nu får uppleva det. Dessutom att jag identifierat mig så mycket med min egen far och det blir extra speciellt nu när det blir existentiella frågor kring det här också. Vem man är och hur man växt upp. Den primär socialisation som funnits sedan barnatiden. Så det är starka band där emellan.
Hur viktig har han varit i att du är där du är i dag?
– Ovärderlig. Jag hade aldrig varit här annars. Jag hade aldrig varit så här bra först och främst och jag hade kanske inte haft intresset för fotbollen på samma sätt heller. Jag hade inte varit här utan honom, det kan jag säga. Det hänger ihop där också. När han började bli sjuk. Tankarna. ”Vem är man?”. Jag är målvaktstränare och jag vill göra det så bra som möjligt. Allt det här har legat som grogrund nu också, inte att jag tänkt på det dagligen men att jag får uppleva saker genom fotbollen och resa. Det är en jäkla tacksamhet att jag får vara här i dag och göra bra saker. Det kommer bli mäktigt när nationalsången drar igång.