”Ångrat mig om jag brutit kontraktet...”
Uppdaterad 2018-07-24 | Publicerad 2016-04-23
Johan Persson om livet utan familjen – och varför han valde att förlänga med Hammarby
Vad är man beredd att försaka för den korta elitkarriären?
Johan Persson offrade familjelivet för Hammarby.
– Det är klart att jag tvivlade på om det var värt det, säger mittfältskämpen.
En fotbollsspelares liv består av träning och fritid. Nästan bara fritid, faktiskt. Men under knappa två år var Johan Perssons lediga tid något av en plåga. För efter förmiddagens fotbollspass och den bullriga lunchen med lagkamraterna på Årsta väntade obönhörligen ensamheten i lägenheten. Oftast fick han med sig en matlåda från uppskattade kocken Yvonne, slängde in den mikron och åt själv vid ett bord för fyra. När tv-programmet ”Bara Bajare” hälsade på honom under 2014 bjöds det alltså på ganska deppiga bilder.
– Det är lite tungt att sitta och äta själv. Men det är några år här som man får bita ihop, sa Persson stoiskt i programmet och slevade i sig en köttbulle.
Familjen var nämligen nere i Skåne. Sambon kom inte till rätta med livet i Stockholm.
– När jag blev klar för Hammarby 2014 så flyttade hela familjen med upp till Stockholm. Men min sambo trivdes aldrig riktigt och mådde inte så bra. Vi bodde i en liten lägenhet i Midsommarkransen, fyra trappor upp: det gick inte med barn. Hon saknade familjen och vännerna nere i Skåne.
Paret slog till på en drömvilla i Tollarp utanför Kristianstad, familjen flyttade hem och Hammarbys rivjärn på mittfältet fick från sommaren 2014 harva på ensam i huvudstaden.
– Jag pendlade fram och tillbaka när jag kunde. De trivdes bra där nere.
Hur var det att vara utan familjen?
– Det var självklart tufft. På kvällarna... man vill ju natta sina barn och leka med dem. Samtidigt så valde jag och familjen det här själva. Vi var inriktade på att det skulle vara just tufft.
”Är inte samma sak”
Den vardagliga kontakten med barnet William och sambon – drygt 60 mil bort – fick han via skärmar och telefoner.
– Ja. Det finns ju Skype och Facetime (program för videosamtal). Då får man åtminstone se varandra varje dag, över skärmen, säger han och blir tyst en stund innan han fortsätter:
– Även om det kanske inte är samma sak.
Fördelarna med arrangemanget var en klen tröst.
– Jag kunde ju fokusera ännu mer på fotbollen. Tränade ofta extra. Sova gott varje natt, vilket väl inte är givet med småbarn. Men visst: det var så mycket skönare när de var uppe i Stockholm eller jag nere i Skåne. Det var en tuff, men lärorik period.
Tvivlade du på om det var värt det?
– Hela tiden egentligen. Det är klart att jag tvivlade. Var det värt det att vara borta från familjen så mycket? Men fotbollskarriären är en kort tid av ens liv. Jag hade ångrat mig ännu mer om jag brutit kontraktet rakt av och åkt hem till Skåne.
En av lagets viktigaste
Persson är en av lagets viktigaste spelare och given kapten när Kennedy Bakircioglu inte platsar. Ändå var det inte helt självklart med en förlängning av kontraktet. 31-åringen ville inget hellre än att krita på ett nytt avtal, och tog kontakt med sportchefen Mats Jingblad vintern 2015, men...
– Både parterna var intresserade. För jag är verkligen inte färdig med Hammarby. Men vi var tvungna att hitta en annan lösning med boendet.
Sagt och gjort. Klubben tog sitt ansvar och hittade en villa i Älvsjö, söder om södra Stockholm. Familjen, nyss utökad med ytterligare ett barn, hälsade på – trivdes utmärkt – och stannade kvar. Ensamma kvällar med blaskiga matlådor och digital kommunikation byttes ut till ett mer klassiskt familjeliv.
– Det känns mycket bättre med det nu. Nu har de varit här hela våren. Vardagen är mycket enklare och så en förlängning på det också. Livet är lättare och jag slipper allt pendlande.
Nu blir Persson kvar i Hammarby under ytterligare två säsonger.
– Det är en bra känsla i kroppen, och i livet.
Som defensivt ankare är han nöjd med Hammarbys kursändring de senaste omgångarna. Högre press, snabb återerövring och vassa inlägg mot ett fullpackat straffområde. Ett högt tempo som börjar med närkampsspelet.
– Jag håller med om att det är en förändring. Den fina fotbollen kan bara komma efter det hårda jobbet. I princip inget lag i allsvenskan kan spela ut motståndarna, så det måste börja med att vara aggressiv och vinna boll. Inte sjunka för långt ner i banan.
Persson och Philip Haglund kritiseras ibland för att vara alltför lika. Att det saknas någon med en mer förnäm passningsfot på Bajens köttigt sittande mittfält.
Hur ser du på det?
– Jag håller inte alls med om det. Vi vinner boll och har kreativa spelare runt omkring oss. Vi slår enkla passningar, och så får andra uppgiften att trä in bollen i straffområdet.
”Vinner mittfältet”
Att Hammarby har vunnit de två senaste matcherna med duon på innermittfältet ser han som ett kvitto på att samarbetet är fruktbart.
– Vi vinner mittfältet. Supportrar vill ofta ha bollspelare överallt, men det går inte. Jag möter hellre en jättebra bollspelare som är liten och vek, för då vet jag att jag kör över honom. Man måste ha allt möjligt i ett lag. Det förstår nog de flesta som verkligen kan fotboll.