När Sverige dödsrosslade satte danskarna kniven – i sina egna

KÖPENHAMN

Hur dum får man bli?

Hur urbota, ursinnigt dum?

Idioten på planen.

Idioten på läktaren.

Tillsammans sänkte de sitt land.

En av de egna spelarna. En av de egna supportrarna. Christian Poulsen och en 29-årig åskådare. Med såna vänner behöver Danmark inga fiender. När Sverige låg nerbrottat i dödsrosslingar i den danska anstormningen, när dansk seger var så skälvande nära – då kom förräderiet från de egna leden. Knivhuggen i ryggen som med största sannolikhet kostar Danmark en plats i EM 2008.

Som svensk är det bara att tacka och ta emot. Men efteråt kände vi alla ändå att segersötman fått en bitter bismak. Som Markus Rosenberg sa:

”Vi ville hellre spela färdigt och slå straffen och vinna matchen”.

Om straffen skulle gått in får vi aldrig veta. Men vi vet att matchen då hade fått ett riktigt, värdigt slut. Nu slutade allt i ett ovärdigt, obegripligt antiklimax. Denna vidunderliga, vackra, vansinniga match kom att avgöras av idioterna.

Det är ödets ironi

”Det slog slint för mig”, sa en tårögd Christian Poulsen efteråt.

Med bruten röst bad han alla om ursäkt, vädjade till det danska folket om förlåtelse. Kanske får han det. Men förståelse för sin idioti, det får Poulsen nog vänta förgäves på. Förbundskapten Morten Olsen sa utan att tveka att det Poulsen gjort, det kan inte ursäktas. Inte på något vis.

Visst gruffades det före målet och Rosenberg erkände utan omsvep att han gett Poulsen några puffar. Så ser fotbollen ut i dag på den här nivån och det är för det mesta ett rätt ömsesidigt givande och tagande. Men när Poulsen drar på ett knytnävsslag, då går han över en gräns och det vet han. De danska spelarna stod efteråt rakryggade i sin bedövande besvikelse; tyckte att Poulsen gjort fel, ansåg att domaren gjort rätt.

Så föll då provokatören till sist i sin egen fälla. ”Trashtalkern” som fått så många stora spelare på svaj med sitt tuffa spel och sin fula tunga. I EM 2004 följde jag honom på nära håll, såg honom psyka bort Francesco Totti och bidra till att sända hem Italien.

Det är en ödets ironi att det nu blev Poulsen själv som provocerades till idioti och till den akt som troligen berövar Danmark på en plats i EM. Rosenberg log knipslugt när han sa:

”Det brukar ju vara Poulsen som håller på och grisar, nu fick han igen”.

”Hål i huvudet”

Christian Poulsen är en fantastisk spelare, det vidhåller jag. Men han är också en spelare som hela tiden ligger på gränsen, dansar lina över en avgrund. Förr eller senare snubblar en sådan spelare, faller ner i djupet. Nu var det Poulsens tur.

Likt skottet i Sarajevo 1914, det som blev tändgnistan som ledde till brinnande världskrig, blev så Poulsens handling startskottet för skandalen. Kvällens andra idiot, ännu en vuxen man som borde veta bättre, rusade in och gick till angrepp mot domare Fandel. Dåren stoppades snabbt – men för sent. För Danmark var allt redan över. För de danska spelare som kämpat sig tillbaka från 0-3 var allt förbi. För de 42 000 i Parken, för miljonerna tittare i de svenska och danska hemmen tog festen slut.

Så glad – så ledsen

Mannen som nu efterlyses av danska medier anhölls i natt, han kommer att straffas. Men det hårdaste straffet får Danmark – som lag och land. Hemmamatcher utan publik och, i värsta fall, poängavdrag.

Sveriges förbundsordförande Lars-Åke Lagrell talade efteråt om ”hål i huvudet” på Poulsen. Medan Johan Elmander pratade om idioten som intog planen, om hur trist det är att fotbollsvåldet nått även vår lilla inbillade nordiska idyll.

Morten Olsen, han kallade det ”en svart dag för dansk fotboll” och visst var det så. En förtrollande fest i rött och vitt, blått och gult, med underbar fotboll och underbara fans, slutade i svart ton.

Jag är så glad att Sverige vann.

Jag är så ledsen att det slutade som det gjorde.

Christian Poulsen och en 29-årig man. Sällan har så få förstört så mycket för så många.

Jennifer Wegerup