Kalmars problem – två lag ligger före dem

Stefan Alfelt

Stefan Alfelt:

helskärm

KALMAR. Kalmar måste vinna alla sina tre återstående matcher.

Det fixar Rydström, bröderna Elm och det röda sammansvetsade kollektivet. Frågan är om full pott räcker?

En poäng efter serieledaren med tre omgångar kvar är snudd på ingenting. Problemet är att det är två lag med en poäng mer.

Malmö med en ny lagkomposition inledde med att pressa tillbaka Kalmar som så långt knappast såg ut som ett möjligt guldlag.

Allt förändrades dock snabbt när Daniel Andersson fick två gula kort inom loppet av en dryg halvminut och Kalmar straff och 1–0.

Mo tgångar ett lag med motivation kan vända till positiv energi men som ett lag med Malmös motvind i år inte reser sig från.

Grinige Ola Toivonen blev allt grinigare och det var mest en tidsfråga innan han skulle följa efter Daniel Andersson till omklädningsrummet.

Toivonen skulle åkt i första

Andra gula kortet dröjde till 83 minuten, men egentligen skulle Toivonen ha åkt ut redan när han armbågade till Cesar Santin i den 34. I sällskap med Santin vars reaktion att knuffa omkull Toivonen naturligtvis borde ha renderat utvisning i stället för bara en varning.

MFF var irriterat, frustrerat, omständligt och aldrig riktigt med i matchen efter Daniel Anderssons sorti.

Som jag ärligt talat inte kan bedöma riktigheten i ens efter att ha sett situationerna såväl live som i repris på storbildsskärm.

Båda gångerna känns det spontant som 50-50-kollisioner men en bättre placerad domare kan absolut ha haft rätt i sina bedömningar.

Kalmars 2–0 kan kanske också diskuteras. Patrik Ingelsten tar sig förbi och trycker till Anders Andersson med skuldran och lite hjälp av armen.

Dubbel-Anders hade inte kraft och/eller balans att stå emot och så var matchen avgjord och Kalmar en stekhet kandidat till guldet. Medan Malmö ännu en gång letar förklaringar i annat än i sin egen otillräcklighet.

Efter Kalmars två 0–5-smällar sa Nanne Bergstrand till sina stukade spelare att om de vann de återstående åtta matcherna skulle det räcka till guld.

Han kan få rätt.

I att det inte kommer att räcka med sju segrar och en oavgjord.

Den oavgjorda matchen mot Gais kan bli den lilla avgörande blytunga skillnaden.

Konkurrenter har sagt att ett lag som förlorar med 0–10 på två matcher inte är värdiga att få lyfta Lennart Johanssons pokal.

Snack.

Skulle man skärskåda alla lag är väl inget värt att vinna i år i så fall. Alla har haft sina djupdykningar och comebacker. Och än är det kanske inte slut på överraskningarna. Att inte vara tvärsäker om någonting är väl vad man lärt sig av den här säsongen.

Imponerande återkomst

Kalmars återkomst är imponerande och hade Nanne Bergstrand fått idéen om att ändra till 4-5-1 lite tidigare efter stjärnan Aris flytt till Holland hade guldläget förmodligen varit ännu bättre.

Dagens Kalmar får ut maximalt av truppens kvalitet.

Storebror David Elm är plötslligt en nyckelspelare som ensam stark på topp.

Otroligt imponerande att se honom hur enkelt som helst hålla undan bollen för MFFs dyrt inköpte mittback Jimmy Dixon.

Lillebror Viktor är sen länge tillsammans med Henrik Rydström balansen i laget och minstingen Rasmus visar upp ett allt bredare register i elegans.

Försvaret hade en del problem med Junior i matchinledningen men sen var den gamla stabila muren uppställd igen. Kan dessutom inte minnas när jag såg Patrik Rosengren senast flyta fram över gräset med sånt driv i steget.

Kalmar är i kanonform.

Om det räcker avgör Djurgården och Göteborg.