Vid världens ände

Sagan om Jorge Luis Pinto

Hur mycket möda är dina drömmar värda? Hur många liv har ditt utdömda landslag?

Sportbladets Nemrud Kurt berättar historien om mannen som vet. Jorge Luis Pinto har seglat på de sju haven och simmat mot alla strömmar.

Han har lärt sig allt om världen - och nu ska han lära den allt om sig själv.

Det finns olika sätt att drömma, men bara ett sätt att uppfylla sina drömmar. När Jorge Luis Pinto gick från barn till tonåring blev han samtidigt lagom realistisk. Någon fotbollsspelare skulle han aldrig bli, tillräckligt bra var han ju aldrig.

Född i colombianska San Gil en decemberkväll 1952 valde han ändå att sätta upp ett mål som hade med målstolpar och mittcirklar att göra.

Pinto skulle någon gång under sin livsålder delta i ett fotbolls-VM.

Om det finns olika sätt att drömma? Då finns bara ett sätt att uppfylla sina drömmar: genom att vakna.

– Snälla, Gabriel. Ge mig jobbet.

Jorge Luis Pinto tiggde, Jorge Luis Pinto bad. Han hade precis tagit examen i idrott och viftade nu med diplomet framför ögonen på den gamle giganten Gabriel Ochoa Uribe.

– Snälla, ge mig jobbet som fystränare i klubben.

Jaha, okej. Visst. Pinto slussades in i Millonarios ledarstab, blev assisterande fystränare, påbörjade sin klättring mot toppen som inte ens skymtade bortom molnen. Det kvittade för Pinto. Han hade stora planer, väldiga visioner.

Snart började han kriss-krossa runt världen för att få fotfäste, för att knyta kontakter som skulle lyfta honom närmare målet. Framme i Brasilien stiftade han bekantskap med Carlos Alberto Parreira - först fystränare även han, sedan förbundskapten för världens mest framgångsrika fotbollslandslag. Pinto nöjde sig inte där.

Efter fem år i Union Magdalenas ledarstab hemma i Colombia reste han till Tyskland för att utbilda sig på universitetet i Köln. Det var där han träffade holländaren Rinus Michels.

Mannen som lade grunden för totalfotbollen blev plötsligt den unge colombianens självklara inspirationskälla. Attackera med trix och trolleri, med fart och frenesi, skifta positioner så att spelsystemet blir så flytande att motståndarna tappar markering i all förvirring. Pinto observerade och noterade.

Han lärde sig hur den holländska fotbollen skulle spelas och kombinerade det med att kasta en blick på hur zonmarkerande italienare drillade defensiven.

Ryggsäcken var full av lärdomar när han vände tillbaka till Latinamerika och startade en mission i fyra olika klubbar, först som teknisk direktör och sedan som tränare.

– Jag har rest världen runt för att lära mig allt om fotboll, allt om hur de bästa tränarna arbetar.

Nästan tre decennier senare kom Pinto ut på andra sidan tunneln. Med sig hade han ligaguld från Peru, Venezuela, Colombia - och Costa Rica. Snart fick han ta över ett landslag. Snart missade Colombia VM. Sedan blev han förbundskapten någon annanstans. Sedan skulle Costa Rica spela en avgörande kvalmatch mot Jamaica.

Vad 1-1 innebar? En dundrande dröm i uppfyllelse. Efter trettio år och nitton tränarjobb var han framme vid världens ände.

– Jag har kämpat hela mitt liv för att ta mig till VM, och nu har jag lyckats. Det har varit mitt livs mål, mitt livs kamp. Jag har varit hederlig, hårdjobbande och…

Pinto klarade han inte av mer. Tårarna trängde fram och forsade nerför kinderna.

Ja, han är ju en genuint passionerad man. Pinto kallas ”el explosivo” för sitt glödande temperament, har själv kallat mexikanska journalister för förklädda pajaser och blev en gång i tiden avstängd tio matcher för handgemäng med domarna.

Ochoa Uribe har ju varit med från början och vet hur Pinto fungerar.

– Hans uppenbara svaghet är personligheten. Jag har sett honom rosenrasande på kollegor och domare, men också så sorgsen vid sidlinjen att han isolerar sig själv från omvärlden. Flera gånger har jag bett honom ta ett djupt andetag och räkna till hundra, om och om igen tills temperamentet svalnar. Förgäves.

Ska vi kalla temperamentet för hjärta så får taktiken stå för hjärnan. När tjuvar bröt sig in i Pintos bil i våras och snodde en iPad full av taktiska riktlinjer spelade det ingen större roll. Han hade allt i huvudet.

– Jag arbetar på ett väldigt metodiskt sätt eftersom fotbollen består av metodiker inom träning, koncept, periodisering och strategi. Man måste också vara medveten om att sporten hela tiden utvecklas och tvingar dig att göra samma sak om du vill hänga med i svängarna.

Hur han har hängt med? Tja, Pinto gör ingen hemlighet av att spelstilen som gäller är byggd på press, mod och taktisk kontringsskärpa. Det finns faktiskt ingen dold ingrediens han hällt in i häxkitteln som puttrat under VM. Det är en klyscha, men kollektivet har visat vägen.

Costa Rica vinner matcher för att man vågar spela fotboll, för att man tror på sitt sätt att spela fotboll, för att viljan att vinna är större än rädslan att förlora.

Inför VM var de flesta överens om att Costa Rica behövde någonting som faktiskt dämpade den där stressen, trots att de precis tagit guld i Centralamerika.

När lottohjulet stannat hade pyttenationen hamnat i samma grupp som tre världsmästare, och kamerorna fångade en förbundskapten som läppläsarna menade satt och svor.

När han tog till ordentlig orda?

– Vi är nöjda med lottningen. Att vi ska möta sådana mästare sporrar oss bara ännu mer till att göra bra ifrån oss.

Stora delar av Italien skrattade hånfullt. England var visserligen självupptagna, men såg ingen mening med att lyssna. Och Uruguay? Nä, de kunde knappast ha önskat sig en enklare premiärmatch.

Jorge Luis Pinto brydde sig inte så mycket. Eller förlåt, han brydde sig tillräckligt mycket för att inte bry sig det minsta.

– Vi måste vara realistiska - men vi måste tänka stort.

Hur det gick ihop? Ungefär halvvägs in i VM har Costa Rica vunnit Dödens grupp. Jorge Luis Pinto har smidit sin defensiv med samma perfektion som italienarna, mot italienarna. Han har manövrerat ut Uruguay med våghalsigt, vidunderligt anfallsspel och snudd på felfritt försvarsspel.

Ut och klara ett kryss mot England? Check. Iväg till åttondelsfinalerna? Check. Slå ut en europeisk mästarnation trots en man mindre och övertidstappad ledning? Check, mate.

I kväll spelar Costa Rica kvartsfinal mot Holland. Temperaturen har stigit så hysteriskt högt att hela hemlandet drabbats av fotbollsfeber.

– Vi vill ha mer! Vi är på jakt efter Holland! skrek den jublande folkmassan efter segern i åttondelen.

Rinus Michels är holländare och la grunden för totalfotbollen. 2005 somnade han in, men anfallsarvet lever vidare.

Även om Hollands nuvarande förbundskapten Louis van Gaal experimenterat utifrån sina förutsättningar sitter farten och frenesin i ryggmärgen, trixen och trollerin i väggarna.

En gång i tiden var Rinus Michels en inspirationskälla. En gång i tiden lärde världen en realistisk ung man hur fotbollen fungerar.

För en enda kväll kommer Jorge Luis Pinto få chansen att ge något tillbaka, att lära den allt om sig själv. För en enda kväll ska han göra ännu mer narr av verkligheten och visa världen vem han är.

En biljett till semifinal? Det finns inget bättre sätt att uppfylla sina drömmar än att vakna.

Källor: Al Dia, ESPN, The Guardian, Daily Mail, fifa.com, jorgeluispinto.com, ABC News