Bank: Det är så här Sverige blir en kraft att räkna med igen
LONDON. En svensk stjärna här, en svensk stjärna där, i en ligamatch på högsta nivå.
Svensk fotboll skulle må bra av mer av det här.
Tottenham gjorde det definitivt.
Man får ju passa på.
I Premier League var det inte mer än en match i mängden. För oss var det unikt.
I en tid när man får leta med gps och förstoringsglas för att hitta landslagsspelare som är ordinarie och nyckelspelare i de stora sammanhangen så kunde vi gå på match och se svenskt lite överallt.
Titta, där är Alexander Isak, målkungen som kan ”göra över 20 mål i ligan om han är frisk” (enligt Kieran Trippier, mer om hans omdömesförmåga senare). Titta, där är Dejan Kulusevski med mask över sin derbybrutna nos. Och titta, som bonus: Emil Krafth som värmer upp vid sidlinjen.
Det här borde hända var och varannan vecka, det är så Sverige blir en kraft att räkna med igen: med spelare som härdas och växer på den här nivån.
Men tills vidare får man alltså passa på.
Till London i julrushen, regn i luften, skadekris och historisk resultatrad för Tottenham, som tappat poäng i fem raka matcher de gjort första målet i.
Domen från kommentariatet: Samma gamla Tottenham. Samma gamla loserklubb. Samma superba förmåga att förvandla lovande intentioner till lealösa förluster.
Jaha. Så pass.
Själv ser jag en klubb som återvänt från de döda.
Kulusevski älskar det här
För åtta månader sedan nådde Tottenhams 2023 den absoluta fryspunkten. De åkte ur Champions League efter en fullkomligt själlös 0–0-match mot Milan, Antonio Conte hade begärt skilsmässa efter att ha dömt ut allt och alla, och så åkte de till St James’ Park för att försöka rädda en CL-plats.
Efter 21 minuter låg de under med 5–0. Alexander Isak hade gjort två.
Det där var inte ett fotbollslag längre, det var sinnebilden av desillusion.
Det här? Det är allt annat.
Både Spurs och Newcastle är i ombyggnadsfas, med olika förutsättningar och bakgrund. Båda har haft en tung skadehöst, och Eddie Howe har kört slut på sin elva. Ange Postecoglou har blåst liv i en död patient och fått den att spraka.
Nu kastade de sig över Newcastle, från avspark. Fyra anfallare, med Dejan Kulusevski i rollen som tia. Hög press, diagonalcentrerande ytterbackar, rotationer och mod i varje moment. I en kvart gick det att se riskerna i det, ett par livsfarliga omställningslägen för Newcastle som kunde ändrat manus.
Men sen: Propaganda.
Son Heung-Min hade lekstuga med Kieran Trippier två gånger om, trippade förbi och gav Destiny Udogie och Richarlison (!) öppna mål för 1–0 och 2–0.
Dejan Kulusevki älskar det här spelet, och han älskar den här positionen. När han startar i mitten ligger alla vägar öppna, och här var han katalysator för hela Tottenhams anfallsspel med skarvar, passningar, dribblingar, löpningar. Han värderade inte alltid rätt, men det hände oavbrutet saker.
Gav Spurs identitet på en kvart
På andra sidan stod Alexander Isak utan att egentligen få röra bollen. Ett övergivet fyrtorn framför ett mentalt och fysiskt tomt lag. Utbytt efter en timme av ingenting.
Ange Postecoglou gav ett ungt Spurs en identitet i total samklang med klubbens DNA, och han gjorde det på en kvart i somras.
Nu har han en grupp spelare som i varje match testar gränserna. Inte färdigt, men fantasifullt. Inte stadigt, men sexigt.
Richarlison (!) spikade in 3–0, Son dunkade in fyran på straff, det blev 4-1 men kunde lika gärna blivit det dubbla. Kulusevski spelade fram Brennan Johnson, Son och Oliver Skipp till öppna lägen, var nära att göra mål själv med ett fint skott.
Precis vad svensk landslagsfotboll behöver
I april slog ett sprakande Newcastle Tottenham med 6–1, åtta månader senare är världen upp och ner. För Spurs var det tre viktiga poäng, men väldigt mycket mer än så: en känsla av fotboll det var flera år sedan de hade i den här klubben.
I’m loving Ange instead ur högtalarna på det här otroliga rymdskeppet till fotbollsarena, en tränare som applåderar folket på läktarna. Och ute på planen klappar Emil Krafth om Dejan Kulusevski, sådär svenska landslagskollegor emellan.
Det här är just vad svensk landslagsfotboll behöver. Det här var precis vad Tottenham Hotspur behövde.
