Bank: Det finns tillräckligt att se på i EM för att vi ska tränga undan stanken av lik

helskärm

KIEV. Fest i Warszawa, målkalas i Wroclaw, och i Kiev satt vi och stirrade på en fot från Alingsås.

Jodå, det finns mycket att se på i EM.

Precis tillräckligt mycket för att vi ska kunna tränga undan stanken av lik.

Vätan drog undan, den elektriska värmen kom tillbaka, och det var som om det svenska landslaget drog ihop sig som en för varmt tvättad tröja.

Vi åkte ut till morgonträningen ute på Dynamo Kievs imponerande förortsanläggning, såg Marcus Allbäck skjuta Allbäck-volleys, pratade med fem spelare i ett par minuter, och sedan var det dags för träning.

Vi är nära nu. Spelarna börjar tröttna på att svara på samma frågor var och var­annan dag, laget sluter sig och stänger sina träningar. Ryggen mot omvärlden, blicken mot varandra. Igår satt vi med solen i ansiktet och såg en kvarts uppvärmning.

Det var inte bara jag som satt och stirrade stint på Johan Elmanders högra fot.

Grinade han inte lite när han slog till bollen? Fixade han inte onödigt länge med översidan på skon i ett avbrott?

Kievs viktigaste fot klarade att genomföra träningen, fick vi veta efteråt, och även om vi inte vet hur allt slutar – han kanske stukade foten på väg till en av Allbäcks kaffeautomater i morse? – så drev en vindpust av lättnad längs med Dnepr under eftermiddagen.

Så central har Johan Elmander blivit för det här laget.

Om han kan spela mot Ukraina på måndag har Erik Hamrén det där djupledshotet som ger tid åt resten av laget, åt det där nysvenska klapp-klappandet på mittfältet. Åt Zlatan Ibrahimovic, inte minst.

Om han inte kan spela måste kapten Hamrén välja mellan att ge upp sin spelidé eller att ge upp en favoritspelare.

Uefa bryr sig inte om vilka som sliter

Antingen väljer han att spela som mot Serbien, med Ola Toivonen och Zlatan Ibrahimovic, och riskerar ett statiskt och felvänt anfallsspel. Eller så låter han Markus Rosenberg eller Tobias Hysén vikariera som Elmander, och då lär bli så illa tvungen att bänka Toivonen.

Så därför stirrar vi på Johan Elmanders högerfot.

Eller så skriver vi om fotboll, tittar på fotboll, drömmer om fotboll – och igår spelade vi lite fotboll i botaniska trädgården mitt i Kiev. Imorgon kommer vi att gå och se på träningar på den fantastiska Olympiastadion, utan att tänka särskilt mycket på vem eller vilka som byggde den.

Vi kommer, till exempel, inte att märka att det luktar döda kroppar och död moral.

I varje tid och i alla sorters folk finns några som vill skapa pyramider. När Uefa gav EM-värdskapet till Polen och Ukraina ville de ha garantier om att moderna, funktionella, mäktiga arenor stod klara i tid, på precis samma sätt som Fifa krävde det av Sydafrika inför VM.

Och precis som Fifa bryr sig inte Uefa om vilka som bygger eller sliter.

För ett par dagar sedan skrev vecko­tidningen Kiev Post om hur underleverantörer lockat tusentals arbets­sökande byggarbetare, ofta från en fattig landsbygd, med jobb i EM-projekten.

Tidningen skriver om outbetalda löner, om arbetare som hyrts in svart, om obefintliga anställningsavtal och en horribel säkerhetssituation.

Tjänar runt tio miljarder på EM

Enligt Kievs stadsåklagare har sex byggarbetare dött i olyckor vid arenabygget, enligt andra uppgifter är siffran tio.

Arenan måste ju bli klar. Löften ska hållas, förväntningar infrias. Hjulen i drömfabriken måste snurra.

Och jag minns en natt i Durban 2010, när telefonen ringde och det var vilt upplopp ute vid en VM-arena. Jag fick skjuts av en kille på gatan, fick veta att det varit skottlossning, och när jag kom fram träffade jag vakter som anställts av VM-organisationen men som inte fått de (låga) löner de blivit lovade.

De jobbade evighetslånga pass för ett par hundralappar. När de protesterade möttes de av chockgranater och gummikulor.

– De slog och sköt med pistol. Några av våra vänner är skadade, jag vet inte hur allvarligt, sa en av demonstranterna.

Vad Fifa sa?

– Det här är en lönekonflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även om vi har respekt för arbetarnas rättigheter så finner vi det oacceptabelt att de stör matcherna.

Jag kommer att tänka på det när jag läser om arbetarna i Kiev, de som lever och de som dog, och när jag läser vad Uefas turneringsansvarige Martin Kallen har att säga om saken.

I går inleddes EM med två oerhört ­underhållande fotbollsmatcher. I dag ska jag gå och titta på Johan Elmanders högerfot. När allt det här är över kommer Uefa att ha dragit in någon­stans runt tio miljarder kronor i kommersiella intäkter.

Vad Martin Kallen hade att säga om bygget i Kiev?

– Det viktiga är att allt blir klart i tid. Vi har ingen egentlig synpunkt på hur det går till.