En iskall vinter väntar United

Simon Bank: Förlusten kommer att ligga som en stadig, svart skugga över klubben

Slutet på en era?

Jo. Visst.

Det blir en iskall vinter på Old Trafford i år.

Manchester United har sålt klubben och tappat pengarna.

Stackars Wayne Rooney stod i mittcirkeln, han såg ut som om han var på väg att börja grina. Inte utan att man förstår honom.

Estadio da Luz, ljusets stadion, är en av de finaste arenor jag varit på. Men för Rooney är den rent förbannat mörker.

Förra sommaren bröt han foten här, i går kväll bröts en tioårig svit. Manchester United firar jul utan att vara kvar i Europaspelet. För en klubb som alltid vill vinna allt är det förstås en enorm besvikelse. I vanliga fall hade det inte varit mer än så; en besvikelse stor som Cristiano Ronaldos smyckeskrin, men ändå bara en besvikelse.

1-2 mot Benfica var mycket mer än så.

United är inne i en generationsväxling, ett nybygge, men det är en av fotbollens naturlagar och inget märkligt. Problemet ligger djupare än så.

Sex år efter den historiska trippeln är Glory Glory Man United på god väg mot en historisk fyrling.

2005-2006 kan bli året då de satte sin förening i pant hos en belånad amerikansk hyperkapitalist, gjorde sig av med Roy Keane, åkte ur i Europaspelet - och slutligen blev av med Sir Alex Ferguson.

Två av tre är redan hemma.

Den tredje är väl mest en tidsfråga.

Blöt kväll på saloonen

Det kan ha sett annorlunda ut på papper, men på gräs valde Ferguson att möta Benfica med en exakt likadan uppställning. Alan Smith och Paul Scholes som ankare på mittfältet, den rostige Giggs och opålitlige Ronaldo som spjut på kanterna och Rooney bakom Van Nistelrooy där fram. Mer 4-2-3-1 än 4-4-2.

Det blev ren cowboy-fotboll, en blöt kväll på saloonen.

Benfica spelade defensiv med en helbrasiliansk backlinje som sjönk djupt, och tog udden av Uniteds fart. Matchen färgades av det, båda lagen blev rysligt långa. Det gynnade örnarna från Lissabon.

Ruud van Nistelrooy hittar aldrig på särskilt mycket på egen hand utanför straffområdet och eftersom varken Giggs eller Ronaldo fick ut något så hamnade hela, blytunga bördan på Wayne Rooneys axlar.

Som alldeles för ofta.

Rooney är en stjärna, kanske den mest begåvade unga spelare som finns i världsfotbollen, men Beto och Pétit stängde vägarna till honom.

Utan Rooney - inget United.

Med det utgångsläget blir marginalerna så små; man har inte råd med att ge bort ett uppspel eller med att ett skott studsar illa på Paul Scholes ben, eller med taktiska märkligheter som när Sir Alex skickade ut Rooney på en kant mot slutet.

1-2, åttonde raka bortamatchen utan vinst i Champions League. United åker ur efter att ha gjort tre mål på sex matcher i gruppspelet.

Det är svårt att överskåda hur illa det är för klubben.

Klubben ägs av Malcolm Glazer, som lånat sju miljarder för att kunna köpa världens mest kända fotbollsförening. Mr Glazers fotbollsintresse är på den nivån att han bara med viss hjälp kan skilja hörnor från äggvärpande husdjur. Jänkaren gick in i klubben för att tjäna pengar, i går gick han på en stjärnsmäll. Förlusten i Lissabon innebär uteblivna inkomster på mellan hundra och tvåhundra miljoner kronor.

Förtvinat allt eftersom

Alldeles nyss var Manchester United världens mäktig klubb. Ta bort sju miljarder i kapital, hundra miljoner i inkomster, en huvudsponsor (Vodafone), ett fungerande mittfält, en lagkapten och - alldeles snart - en emblematisk tränare. Vad finns kvar då?

En hel del, förstås.

Ett starkt varumärke, en gigantisk supporterbas, Wayne Rooney. Men förlusten igår gör att Premier League blir ännu viktigare för United. Inte för att de kan vinna (det kan de inte), utan för att de måste komma tvåa.

Blir de trea eller fyra måste de inleda nästa säsong med att kvala till Champions League, och spela två darriga matcher som gäller ett par hundra miljoner kronor.

Förlusten mot ett tappert Benfica kommer att ligga som en stadig, svart skugga över en klubb som verkade vara på toppen för att stanna för evigt.

En era är över.

En lång vinter har bara börjat.

Läs mer:

Simon Bank