Frändén: Har inga marginaler att mixtra med

Johanna Frändén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2021-11-16 | Publicerad 2021-11-11

BATUMI. Sverige har slagläge i tabellen, de har ett chartrat flyg med supportrar med sig och uppdraget att göra minst ett mål mer än ”Jågien”.

Det här är lägen svenska landslaget brukar gilla.

Bortom helgen väntar belöningen om ganska exakt ett år: Ett vintermästerskap i en fotbollsöken.

I slutet av oktober åkte FC Betlemi hem från en avbruten match mot Margveti Zestafoni i den georgiska fjärdedivisionen, sedan tumult uppstått vid en straffsituation på tilläggstid. Lagom till att Betlemi tagit sig hem de 24 milen från bergstrakterna i inlandet via kustremsan längs Svarta havet ringde domaren och bad dem komma tillbaka. Straffen behövde slås om. FC Betlemi hoppade in i bussen igen, körde de 242 kilometerna tillbaka – och räddade straffen. Eller om Marvetis straffskytt missade, detaljerna om mötet är knapphändiga.

Det som är helt säkert är att FC Betlemi åkte hem igen efter en omslagen straff och fullföljd match, denna gång med tre poäng i bagaget och hundra mil på de georgiska vägarna.

Det är en anekdot att ta med sig från ett fotbollsland inklämt mellan Ryssland och Turkiet, där Sveriges landslag befinner sig sedan onsdag eftermiddag för att ta tre livsviktiga poäng mot Georgien. Eller ”Jågien”, som det heter på anderssonsk halländska.

Jannes frågetecken?

Dag före match hällregnar det på Batumi Stadion, ett blinkande rymdskepp utkastat bland de gigantiska och ofärdiga höghusen i staden som brukar betraktas som Östeuropas Las Vegas.

Vid pressentrén, som också tjänstgör som spelaringång, beblandar sig georgiska landslagsspelare obekymrat med journalister och funktionärer, trots att landet just nu har en av världens högsta smittspridningsfrekvenser. Det är munskyddstvång överallt, i alla fall i teorin.

Kapten Victor Nilsson Lindelöf svarar snällt och ganska konkret på frågor dag före match, men både han och Janne Andersson ser ut att vara färdiga med kringaktiviteter som pressträffar under den här samlingen. Anspänningen är något förhöjd sedan samlingens första dagar i Solna. Den bleka, för att inte säga urusla insatsen i våras mot Georgien, påminner om ett lag som säljer sig dyrt också sedan de är borta från VM-chanserna. Seger mot Kosovo senast. 0–0 mot Grekland i oktober fram till matchens slutminut.

Landslaget värmer upp i femton minuter, sedan stängs Sveriges träning i vanlig ordning och journalisterna skickas därifrån.

Ett flygplan har kommit lastat från Arlanda med reportrar och supportrar och en och annan Sverigetröja. Blågult kommer att ha uppbackning mot Georgien och de kommer att ha nytta av det.

helskärm

Janne Andersson har startelvan klar för sig dag före match, i alla fall så länge inget sker under sista dygnet. Zlatan Ibrahimovic är startklar enligt principen av nästa match alltid är den viktigaste. Joakim Nilsson går in bredvid Victor Nilsson Lindelöf på mittbacken. Har Janne Andersson några frågetecken gäller de förmodligen hur det ogenerösa tids- och spelschemat straffar Sverige den här samlingen.

Men han vet förstås att svenska landslag nästan alltid löser den här typen av uppgifter. Sportbladets sammanställning visar att man inte tappat poäng mot ett lag av Georgiens kaliber (rankat 97:a) sedan 2008, då man spelade oavgjort Albanien (då 102:a på Fifas världsrankning) i kvalet till VM i Sydafrika.

Inga marginaler

Det är skarpt läge nu och det är Sverige som ska navigera förbi Georgien i Batumi, vänta ut Spaniens resultat i den georgiska natten – matchen mot Grekland går av stapeln vid midnatt här lokal tid – sova en stund och sedan sätta sig på en sextimmarsflight mot Sevilla på fredag förmiddag. Och sedan sannolikt tvingas ta minst en poäng mot Spanien på bortaplan.

Det är ett sånt där läge där man inte har några marginaler att mixtra med, där allt måste klaffa.

Sverige har varit här förr, de brukar gilla det.

På andra sidan söndag väntar en biljett till nästa vinters fotbolls-VM i Qatar, ett land och mästerskap som mest kan beskrivas som öken. Men då är då och nu är nu och i Batumi finns bara en väg att gå för Sverige.