Fagerlund: Alla jublar utom AIK
NORRKÖPING. Följande inträffade på Östgötaporten i dag:
En obesegrad svit bröts, en spelare fick upprättelse och hela Södermalm jublar.
Eller förresten, alla jublar väl just nu – alla utom AIK.
Om IFK Norrköping–AIK ska summeras i en enda mening får det antagligen bli följande: Ett toppmöte mellan två riktigt bra fotbollslag som slutade med en bruten svit på 32 matcher och en dubbel knock från den (troligtvis) revanschlystne Simon Thern (om inte lär han meddela det på Twitter senare i dag).
Resultatet, 2–0, innebär dels att Norrköping sliter ner nyfrälsta Malmö FF från tredjeplatsen. Det betyder också att det där SM-guldet tar ett litet, litet skutt bort från Solna, vidare in mot neutralt område. För nu i alla fall.
Det puttrade trivsamt på vägen upp till Östgötaporten denna soliga söndagseftermiddag. Den krispiga höstluften blandades med dofter av korv med bröd, öl och förväntan – allsvenskans egna lilla potpurri. Det var dagens första spaning.
Dagens andra är den här: På en mängd svenska arenor, oavsett geografiskt läge, är Eminems ”Lose Yourself” en del av uppvärmningsmusiken. Den Detroit-födde rapparen spottar ilsket ur sig att detta är sista chansen att få det man vill ha, den enda möjligheten som finns kvar innan allt glider ur händerna på en.
”Would you capture it or just let it slip?”
Nog sjöng han om IFK Norrköping just i dag.
Två stabila trebackslinjer under första halvlek
Vi hade väl inte förväntat oss något annat, men jösses vad trångt det var centralt på banan. Det var nästintill gatlopp åt båda håll när lagen skulle tränga sig förbi, och det blev snabbt tydligt att det här minsann inte var en match som någon bara kunde promenera igenom.
”Pekings” trebackslinje med Henrik Castegren (som innan dagens möte hade totalt 31 spelminuter på kontot) i stället för skadade Filip Dagerstål låg tätt på AIK:s anfallsduo Henok Goitom och Tarik Elyounoussi, och inte heller de svartgulas motsvarigheter längst bak tillät speciellt många möjligheter.
Detta resulterade i att AIK:s försvar, främst Robin Jansson till vänster, försökte hitta in med bollar bakom motståndarnas backlinje för att undvika den betydligt krångligare vägen fram. Ibland höll det på att gå hela vägen, men oftast sög bara Norrköping in bollen igen genom aggressiv press. Så höll det på.
En annan som föga förvånande stod i centrum var Kristoffer Olsson. När domaren blåste för halvtid lämnade Norrköpingssonen planen med ett armbågsavtryck över ögat signerat Castegren och Alexander Fransson. I övrigt var AIK:aren, som vanligt, överallt och ingenstans. Goitom beskev en gång Olsson som ”den som kan lirka upp låset när vi kör fast”. Han lyckades ibland, till hemmapublikens burop, men både AIK och Norrköping klev till slut mållösa av planen i halvtid.
Sedan handlade plötsligt allt om Simon Thern
Norrköpings bästa möjlighet under den första halvleken hade Simon Thern. Den gången stod Linnér emot, men det var tydligt att den sturske mittfältaren ville mer. För inte alltför längesedan lämnade Thern AIK genom bakdörren och i minut 54 inledde han sin upprättelse efter den spelfattiga sejouren. En annan med tilltalsnamnet Simon, Skrabb, hittade fram till lagkamraten som lurade strax utanför straffområdet och som självsäkert drog till bollen. Sekunder senare exploderade kortsidan med de vitblåklädda fansen.
Tro inte att han var klar där. Knappt tio minuter senare hoppade Simon Thern högre än alla andra i straffområdet och nickade in 2–0 med hjälp av Per Karlsson. ”Simon är för bra för AIK” sjöng Pekingklacken och vi lägger väl ingen större värdering i det mer än att konstatera att han är väldigt bra i IFK Norrköping. Det ska tilläggas att Thern ofta dyker upp när spelare, ledare eller andra profiler får lyfta ett namn som de hade velat ha i sina respektive lag. Är han underskattad? Nej, förmodligen inte, men ibland behöver folk påminnas om det självklara.
Vem jublar högst efter det här? Norrköping? Hammarby? Resten av Sverige (minus Malmö, om de nu har gett upp guldrömmen, men det har de säkert inte)? Det är nog jämna decibel mellan samtliga läger. Om den allsvenska toppstriden tidigare blänkte till lite svagt så är det fullt strålkastarljus nu.
Nästa omgång väntar ett mastigt derby för AIK och Hammarby, en seriefinal inför fullsatta läktare på Friends arena.
Rent objektivt kan det knappt bli mer spännande än så här.