”Vi är inte stolta”

Oskar Månsson

, 

Per Bohman

Förbundsbasen Karl-Erik Nilssons replik på Sportbladets granskning: ”Det hade inte gjort någon större skillnad”

helskärm

I dag samlas de mäktigaste inom svensk fotboll för att ta viktiga framtidsbeslut.

45 personer är röstberättigade.

Ingen av dem kommer att ha icke nordeuropeisk bakgrund.

– Jag tror inte att det hade gjort någon större skillnad om bemanningen var annorlunda, säger Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson, som menar att en bredare representation under mötet mest vore en symbolisk fråga.

Svensk fotboll är en framgångshistoria vad gäller kapaciteten att integrera och engagera människor med utländsk bakgrund till att bli spelare, ledare eller domare i en förening.

– Det är integration på riktigt och i vardagen. Inget på låtsas. Fotbollen är ju på det sättet en väldigt viktig del av samhället i dag, där boendemiljöer och skolan är långt mer segregerad, säger Karl-Erik Nilsson när Sportbladet träffar honom på ”landslagshotellet” Scandic Park i Stockholm.

Men fotbollen lider också, som den pågående granskningen visar, av ett systemfel.

”En spegelbild”

I de beslutande organen finns försvinnande få personer med utländsk bakgrund.

300 människor sitter i de olika styrelserna på nationell och regional nivå, men antalet personer med ickenordisk bakgrund går att räkna på ena handens fingrar.

– Klart att vi inte är stolta över det, säger Karl-Erik Nilsson, när han tar del av Sportbladets sammanställning.

Under dagens representantskapsmöte, svensk fotbolls högst beslutande sammankomst, deltar 45 röstberättigade. De kommer från förbundsstyrelsen, distriktsförbunden och elitorganisationerna på dam- och herrsidan.

Ingen av dem har sin bakgrund utanför Nordeuropa.

Vad säger du om siffrorna?

– Det här är ju en spegelbild för hur det ser ut i Föreningssverige. Vi speglar inte vår medlemskaders mångfald i de beslutande organen.

– Vi har inte en tillräckligt bred bas på föreningsnivå att kunna rekrytera ifrån. Och då blir det så här.

Vad betyder det för svensk fotboll att mångfalden är obefintlig på den här nivån, som under representantskapsmötet?

– Jag tror inte att man ska överdriva vad det betyder. Vi fattar beslut om våra tävlingsfrågor och serieindelning, det är ju den mötesplatsen där vi beslutar om kommande års tävlingar. Sällan är det några meningsskiljaktigheter. Jag tror inte det hade gjort någon större skillnad om bemanningen varit annorlunda. Men visst finns det ett symbolvärde med många människor med olika bakgrund.

Tolkar vi dig rätt nu: Vore en bättre representation mest ett symbolvärde?

– Jag tror inte i sak att besluten skulle påverkas av en förändrad struktur. Därför att det normalt är så få skiljelinjer i det här. Det är ju i regel en formell beslutsplats, men vi är ju nästan alltid överens om allt i förväg. Så i sak hade det inte skilt sig.

Fast det vet man ju inte om man aldrig har testat?

– Man kan förstås aldrig veta. Men generellt är det så. Vi måste börja ta steg för steg. Det är knappast i förbundsstyrelsen som vi kommer att bryta igenom. Det här måste byggas successivt via föreningarna.

Vad tror du att spelare, ledare och domare med utländsk bakgrund tänker när de läser den här statistiken?

– Jag tror och hoppas att de tänker ”förbaskat, det här måste jag engagera mig i så att jag också kan få vara med i miljöerna där besluten fattas”.

Är inte en av de viktigaste uppgifterna för en stor folkrörelse att vara just representativ för ­sina medlemmar?

– Jo, precis. Och det är därför som vi vid förbundsmötet i mars månad adresserade det här. Vårt strategiska mål lyder: ”Att stärka positionen som en viktig aktör för ett integrerat Sverige”.

Karl-Erik Nilsson berättar att de redan kommit igång. Sedan ett år tillbaka har SvFF börjat arbeta med frågan om mångfald på beslutsfattande positioner. Att få in fler ledare med utländsk bakgrund i föreningar och sedermera lyfta in dem i distrikt- och förbundsstyrelser. En nystart som förbundsordföranden varit aktiv i och som han är stolt över.

– Det viktiga är att vi har adresserat och synliggjort frågan. Det finns tydligt fastställt i ett strategidokument som antogs vid årsmötet i mars 2013. Vi är medvetna om problemet.

Informera

Karl-Erik Nilsson leder en styrgrupp som tillsammans med experter från Malmö högskola ska ta fram ”ett antal verktyg för att förbättra mångfalden” som ska presenteras i mars nästa år.

– Jag har många funderingar och tankar, säger han.

När Sportbladet ringt runt till landets distriktsordföranden för att diskutera mångfald och integration har flera poängterat att det krävs mer utbildning i föreningskunskap.

Att många vuxna med utländsk bakgrund har dålig förståelse för hur det svenska föreningslivet fungerar, och att distrikten därför bland annat bör informera bättre på de vanligaste invandrarspråken.

Vissa distrikt vill minska byråkratin för att enklare rekrytera lämpliga personer.

Karl-Erik Nilsson vill däremot inte gå in närmare på de framtida metoderna.

Kan du inte nämna något?

– Vi har ju berört några nu under intervjun. Det handlar om utbildning och samtal, den typen av aktiviteter. Att fråga runt lite bredare.

Men hade inte varit rimligt att arbeta med det här redan 1995? Eller 2002? Mängder av personer med utländsk bakgrund har ju spelat fotboll i Sverige under många, många år.

– Det vet jag inte. Det får du ta med personer som var ­aktiva då.

– Jag vill inte recensera de som kämpat hårt förut. Vi kan titta i backspegeln hur mycket som helst men det kan vi inte påverka. Vi kan däremot ändra på framtiden.

Har ni stött på kritiken tidigare?

– Jag uppfattar det inte som kritik. Utan mer som en beskrivning ­utav den verkligheten vi har.

Så ni har inte fått kritik för att det är för homogent?

– Nej, det är ju vi själva som upptäckt det här under vårt strategiarbete. Fotbollssverige har ju själva adresserat frågan.

Förbundsordföranden menar att det viktigaste är att utgå från ett ”kvalitetsarbete” där man utvärderar varför situationen ser ut som den gör.

De statistiska målen får däremot vänta.

Det finns inga planer på att sätta upp riktlinjer för hur stor andel av styrelse som bör ha utländsk bakgrund.

Kvotering är uteslutet.

– Vi är en ideell organisation. Vi kan inte kräva av något av någon. Här går man med av egen fri vilja. Vi kan inte kvotera, men försöka anstränga oss att få in fler kvinnor och folk med en annan bakgrund. Men vi är inget börsnoterat företag. Ni glömmer inte det, va?

Men man har oftare högre krav på en folkrörelse, för att det är just en folkrörelse. Det står ju för något större än ett vinst­intresse.

– Exakt, det är därför vi jobbar med det här. Och det är bra att det uppmärksammas av er. En allmän diskussion kommer att starta ett medvetande och generera ett engagemang på lokal nivå där folk tänker: ”Hur ska vi hantera det här. Hur ska vi få in fler människor?”.