Laul: Guldstriden är död, länge leve bottenstriden
Jesper Karlsson lämnade Elfsborg mållös i sin sista match.
IFK Göteborg lämnade kvalplatsen, men bara med två mål till godo på Helsingborg.
Guldstriden är död, länge leve bottenstriden.
Precis som övriga matcher i den här omgången inleddes Elfsborg-Blåvitt med en tyst minut. Detta för att hedra förre förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell.
Lagrell – mannen som gav allt för svensk fotboll – förtjänar att hedras, hyllas och minnas, medan guldstriden 2020 avgjordes en gång för alla på Eleda stadion.
Som förrätt till västderbyt i Borås hade MFF nämligen dukat undan BK Häcken på ett sätt som fick mig att minnas en replikväxling ur Batman Begins:
– What are you doing? undrar Liam Neesons überskurk Ra's al Ghul.
– What’s necessary, my friend, svarar Batman.
Många har klagat på Malmö senaste tiden. Att de inte vunnit i allsvenskan sedan i augusti. Att de spelar oavgjort för ofta. Men när Malmö behövde vinna så gjorde det på beställning. De gjorde det som var nödvändigt – och lite till – mot stackars Häcken.
Mest intressant ur ett bottenperspektiv
Därmed blev Elfsborg-Blåvitt mest intressant ur ett bottenstridsperspektiv.
IFK Göteborgs perspektiv.
Blåvitt inledde varierat genom att växla mellan den längre lyran och den kortare passningen vilket fick Elfsborg att hamna på mellanhand i presspelet. Kvicka kombinationer mellan Alhassan Yusuf, Tobias Sana och Alexander Jallow dyrkade upp Elfsborg till höger, men när Jakob Johansson tvingades utgå i paus tappade IFK i kvalitet.
Defensivt stod Blåvitt rätt vilket gjorde att Elfsborg till en början varken fick effekt på sitt omställningsspel, på Simon Olssons mittfältsspel eller på Jospeh Okumus uppspelsprojektiler. Roland Nilssons Blåvitt är välorganiserade och svårslagna.
Elfsborg behövde göra något bra för att ta sig till chanser, eller i alla fall något överraskande. När Johan Larsson sköt in ett inlägg som Per Frick spände nacken mot så hade styrnicken varit otagbar om den gått på mål. Nu smet den utanför i stället – men det var sannerligen en oväntad anfallsmetod.
Högersidorna populära
Högerkanterna var annars populära på Borås Arena. Elfsborg hittade fram genom spelvändningen på högerbacken Johan Larsson i första halvlek, men i andra skar Blåvitt av det vapnet bättre.
I pausintervjun sa Tobias Sana att han spelat på så många olika positioner i år att han knappt vet var på planen han ska vara längre.
– Om jag får spela i min riktiga roll, som är tia, då vet jag att det kommer mera poäng, sa Sana.
Sedan Roland Nilsson tog över har Pontus Wernbloom abonnerat på nummer tio-rollen så jag är lite nyfiken på vad Wernbloom har att säga om det där? Plus att Sanas uttalande kan kopplas till Hosam Aiesh utspel häromveckan om mer speltid. Sana in i centralt skulle ju öppna för Aiesh till höger.
Summa summarum många olika viljor för ”Rolle” att hålla ordning på, men att Hosam Aiesh förtjänar sin plats på bänken bevisade han själv genom ett av de mer oengagerade inhoppen jag kan påminna mig om i år.
Apropå Wernbloom ser han fortfarande trög ut i spelet, men målskytt senast mot Kalmar och först på många offensiva inlägg idag. Wernbloom är visserligen långsam, men även ett långsamt hot är ett hot.
I andra halvlek tog hemmalaget över mer, Blåvitt stod för omställningsförsöken, men IFK-inhopparen Sargon Abraham slarvade bort det bästa. Två bra målvakter bidrog också till att det var 0–0 tjugo minuter från slutet, då trötthet, byten och desperation brukar öppna upp matcher.
Blev inget av det
Men på Borås Arena blev det inget av det, även om Marokhy Ndiones nick ribban på tilläggstid tog Elfsborg närmast segern. En relativt osynlig Jesper Karlsson lämnade planen mållös i sin avskedsmatch. Närmre än en frispark ett par tre meter över kom han inte ett eget mål.
IFK Göteborg lämnade (tillfälligt?) kvalplatsen med två mål till godo på Helsingborg, samtidigt missade Elfsborg ännu en chans att jaga Malmö, även om poängen kan bli viktig i striden om Europaplatserna vad det lider. Guldstriden må vara död, så länge leve bottenstriden.
Ett principiellt tillägg
Till sist ett principiellt tillägg. Under eftermiddagen kom nyheten att coronapandemin nu har skördat en miljon dödsfall världen över. Samtidigt rapporteras att smittspridningen i Sverige ökar på nytt.
Att mot den bakgrunden höra Sef-chefen Mats Enquist i en Dplay-intervju prata om att det är en ”katastrof” att svensk elitfotboll inte får fylla läktarna med publik kändes helt verklighetsfrånvänt. Ja direkt stötande för vissa skulle jag tro.
Att inga kritiska följdfrågor hördes är ett underbetyg åt rättighetsinnehavaren Dplays journalistiska ambition.