Vad är svårare än att köra hem ett guld när hela världen ser på?
Tre stentuffa hopp – Hanyu ramlade i två
SOTJI. Vad kan vara svårare än att köra hem ett OS-guld när hela världen ser på?
Att åka när marken försvinner och isen spricker.
Yuzuru Hanyu vet. Han har gjort båda delar.
I Salt Lake City och Vancouver sprang skilda temperament in i varandra så att det sjöng om det. I Turin fick vi se en masterclass av geniet Jevgenij Plusjenko.
I Sotji var det upplagt för en konståkningsfinal i skuggan av ett avsked.
I samma sekund som Plusjenko klev av utan att ta ett enda skär gick mycket av luften ur den här tävlingen.
Damsidans dunderduell mellan Mao Asada och Kim Yuna har sin egen dramaturgi oavsett vad som händer. Herrarna var tvungen att uppfinna sin egen. Dagens världselit är så oerhört mycket bredare, men utan samma sorts radierande, ohotade genier högst upp.
Den här gången var det upp till en kanadensisk kosmopolit att rita manus.
Brian Orser tog dubbla OS-silver i Sarajevo och Calgary, han var en av 80-talets allra mest tekniska åkare, och när karriären var över började han undervisa. I Vancouver för fyra år sedan låg han bakom OS kanske största sportsliga höjdpunkt, Kim Yunas glödande Sheherazade-tolkning i det fria programmet.
Fick en andra chans i livet
Till Sotji kom han med både Spaniens dubble europamästaren Javier Fernandez (trea efter korta programmet) och japanske genombrottsmannen Yuzuru Hanyu (som ledde). När resten av fältet, inklusive Sasja Majorov från Luleå, gjort sina gedigna insatser var det Fernandez, Hanyus och kanadensaren Patrick Chans tur att göra upp om guldet.
Chan och Fernandez fick sina första riktiga chanser att vinna OS.
Hanyu hade fått en andra chans i livet.
För två år sedan stod han på isen i sin hemmahall i Sendai när jordbävningen rev sönder havet utanför Japan. Sendai var storstaden som låg närmast. Isen bågnade och sprack, Hanyu sprang ut ur hallen med skridskorna på.
Det dröjde innan han kunde tänka på sport igen, men när han väl gjorde det så var det som ett sätt att hjälpa andra. Han åkte välgörenhetsuppvisningar, drog in pengar till offren.
I torsdags slog han poängrekord i det korta programmet, ikväll skulle han krönas till konståkningskejsare.
Det här är en elak sport, den dömer dig mer efter misstagen än efter allt du gör rätt. Yuzuru Hanyu gick ut efter Fernandez men före Chan, och visste att han inte hade råd att göra några stora fel.
Graciös men ändå centrerad
Hanyu är den konstnärligast starkaste åkaren som finns 2014, graciös men ändå sammanhållen och centrerad. Hans fria program är romantiskt med stråkar och strass, men det börjar med två kvadruplar följda av en trippel flipp.
Tre stentuffa hopp.
Hanyu ramlade i två.
När han föll i isen efter sin trippel flipp tittade jag bort mot Brian Orser, och såg att han inte visste var han skulle göra av sina händer. Två stora misstag i en OS-avslutning är en början som är nästan omöjlig att klara sig igenom.
Men isen sprack inte, Hanyu stod kvar, och när Patrick Chan (en kanadensare, ironiskt nog) föll igenom ett par minuter senare var det klart. Hanyu vann för att Chan förlorade. När den allra siste åkaren, amerikanen Jason Brown, åkt klart kramade Orser om världens bäste manlige konståkare.
Yuzuru Hanyo log fint, sedan nickade han lätt.
I en ny, jämn konståkningsvärld är jag glad att det är han som får ställa sig allra överst.