”Det går hem på Östermalm – men inte i Rinkeby”
Publicerad 2013-11-29
Goitom & Djordjic i hård kritik mot förbundets obefintliga integration: ”Som Nordkorea”
Fotbollsförbundet förstår inte hur Sverige har förändrats under de senaste decennierna.
Organisationen är sluten och når inte ut.
Så förklarar Henok Goitom, 29, och Bojan Djordjic, 31, den obefintliga integrationen i landets största folkrörelse.
– Det är som när Carl Bildt kom till Rinkeby, säger Goitom.
Sportbladets kartläggning av makten i det Svenska fotbollförbundet visar att endast två personer av totalt 300 styrelsemedlemmar har sin bakgrund utanför Nordeuropa.
Granskningen har väckt starka reaktioner, men de allsvenska spelarna Henok Goitom (AIK) och Bojan Djordjic (BP) är inte förvånade över statistiken.
– Jag har varit med i gamet länge. Jag vet hur det ser ut, säger Bojan.
Vi sitter i ett omklädningsrum vid Ärvinge bollplan i Kista.
Henok och Bojan har precis avslutat ett kylslaget träningspass med Kista Galaxy, laget som de var med om att starta upp för tre år sedan.
Klubben är lika mycket ett socialt projekt som ett lag som ska vinna fotbollsmatcher, men det ena utesluter inte det andra. Galaxy har tagit tre raka seriesegrar, nästa år spelar de i division fyra.
Efter att Henok gett spelarna en kort teorilektion om att värdera antalet tillslag på bollen sätter vi oss och diskuterar Sportbladets kartläggning.
”Måste jobba hårdare”
– Många vet inte vilka rättigheter de har att söka till sådana platser. ”Vad ska lilla jag göra?”. Man måste inte titta på SvFF här, det är generellt. Många i förorten tror inte att de kan påverka politikerna. Men om det kommer en politiker till förorten och berättar så förstår man att man faktiskt kan det, säger Henok.
Bojan bryter in.
– Förbundet är slutet på många sätt. Det blir precis som Nordkorea, som en diktatur. Ingen upplyser folket. Man kan skriva sådana här saker som ni gör, folk uttrycker åsikter, det är bra, men sen försvinner debatten på några dagar. Svensk fotboll måste jobba hårdare.
Henok drar en parallell till Carl Bildt famösa framträdande i folkets hus i Rinkeby 1992.
Sverige var vid tidpunkten skakat av ”Lasermannens” dåd och för att lugna stämningarna åkte den dåvarande statsministern till förorten med invandrarministern Birgit Friggebo.
Carl Bildts tal om ”friktionsytor” och ”motsatsernas dynamik” möttes dock mest av förvirring.
– Det är ett klassiskt klipp. Han pratar en svenska som…ja, majoriteten förstår inte vad han menar. Informationen har getts ut, men inte nått fram.
Henok fortsätter:
– Om förbundet pratar om mångfald, så undrar man vad de har gjort. Om jag vill skydda min maktposition så kan jag berätta något för dig och du tänker ”det här är inte intressant”. Eller så gör du det intressant – och din maktposition blir hotad.
”Inga bra beslut”
Bojan:
– Informationen går hem på Östermalm men inte i Rinkeby. Folk vill förstå! Förbundet säger att de har jobbat länge med frågorna men ingen förändring märks av.
– Om vi ska vara ärliga så har förbundets beslut inte varit så jävla bra på slutet. Jag tänker på böter och straff och liknande. De måste öppna sig. Som sagt, ibland känns det som Nordkorea.
I gårdagens tidning skrev Sportbladet om Dalkurds situation. Klubben har rusat genom seriesystemet, men känner sig alltjämt motarbetade av kommun och förbund.
– Dalkurd är ett bra exempel, säger Bojan.
– Hur är det möjligt att de går från sexan till ettan och kvalar till superettan, gör ett fantastiskt jobb i Borlänge – och inte får stöd alls? De får hyra in sig på Domnarsvallen, de får inte ha egen reklam på matcherna, de har ett klubbhus utan adress. Det är en barack! Men vem från förbundet har gått dit?
Bojan reagerar också skarpt på att Lars Norman, ordförande i Dalarnas fotbollsförbund, uttalade sig om att ”det var bättre förr när det fanns färre invandrare”.
– Det är inte värdigt en man på en sådan position. Han ska inte få bestämma hur fotbollen ser ut.
Ni brinner för ert Kista Galaxy. Skulle ni kunna brinna för att jobba på förbundet?
– Jag vet inte vad de gör. För att brinna måste du veta det, det behövs en idé från början, säger Henok.
Vad har ni för intryck av förbundet sedan er tid i landslagen?
– Jag spelade i U19 och U21. Jag hade en tränare, vi hade matcher och sen var det slut. SvFF-loggan på bröstet bara. Någon relation, vad de gör, hur de går tillväga – jag vet ingenting, säger Henok.
”Koncentrerar sig på laget”
Bojan fyller i:
– Jag har varit med från pojktiden till U21 och ibland när man åker iväg så känner man bara tränaren, assisterande, naprapaten. Ett gäng gubbar åker med, det känns mest som semester. Man får någon mall där man får läsa om mål och planering. Men det får mig inte intresserad.
Men var de inte intresserad av er som individer, i era klubbar?
– Jag fick mejl ibland. Den tiden, den platsen, säger Henok innan Bojan tar över.
– I Sverige koncentrerar man sig på laget. Det är bra, men laget innehåller också 22 individer. Hur utvecklar man spelare? Mår alla bra? Tar du verkligen dig den tiden som ledare på förbundet?
Hur ser integrationen ut på spelarsidan?
– Absolut inga problem. Man är ett lag, man ska göra det så bra så möjligt. Spelarna förstår det, man kollar inte var folk kommer ifrån. Det är vi förbi sedan länge, säger Bojan.
Distrikten: Så får vi till en förändring
Lars Norman, ordförande Dalarna:
”Vad vi gör för att öka mångfalden? Jamen, vi gör vad vi kan. Försöker få folk att nappa på det vi gör. Föreningsutveckling. Det genomgående problemet är att det blir färre och färre som vill ta ansvar och bli organisatoriska ledare. Jag ser ingen dramatik i det här, eller att det skulle vara ett problem med vår styrelse.”
”Man gör sig en otjänst om man tar in någon på grund av deras bakgrund. De kommer att ge sig på sikt. Jag ser inga som helst problem med det här. Vi får hoppas att nästa generation engagerar sig i de här bitarna.”
Robert Lindström, ordförande Norrbotten:
”Vi måste naturligtvis välkomna de som finns. Där har vi en problematik, det blir svårt. Det är en rekryteringsprocess helt enkelt. En jättefråga inom svensk idrott. Så vi måste jobba hårdare med ledarrekryteringen, för det är vårt största problem, men det spelar ingen roll var folk kommer ifrån.”
Tommy Andersson, ordförande Blekinge:
”Vi har satt igång ett arbete, och diskuterar ett mål- och strategidokument, och har dessutom lite verkstad ute i distrikten där vi försöker förankra och fördjupa det här med föreningarna. Att försöka komma in med namn och förslag på personer i distriktets olika kommittéer. Vi måste påtala att vi gärna ser människor från en annan kultur högre upp. Att vi ser det som en tillgång. Det finns många saker att göra. Problemet är att det inte är helt enkelt att besätta organ som distriktsstyrelser med folk, generellt sett. Många har haft uppdrag i sina föreningar sedan tidigare och så vidare. Det krävs utrymme och tid som alla människor kanske inte har. ”
Ingemar Alm, ordförande Uppland:
”Man kanske kan vända på frågan. Ställ frågan till invandrarföreningarna: varför vill inte ni vara med och påverka? Det är vad det hänger på. De måste ha ett incitament för att vilja förändra någonting.”
Ylva Johansson, ordförande Stockholm:
”För vår del så är den intressanta frågan vad vi i fotbollförbundet kan ändra på hos oss. Vi kan inte ändra på världen, men vi kan ändra på oss. Och då tror jag att det finns en betydande risk att man väljer sina likar när man utser folk. Det har ju också tagit lång tid innan kvinnor kommit in i fotbollförbundet på allvar. Nu har vi hygglig representation på de flesta nivåer, men det tog lång tid.”
Annelie Larsson, ordförande Värmland:
”Jag vet inte hur många vi har att välja på som är intresserade. Ska man ha lite erfarenhet av föreningsverksamhet så ser jag inget bra urval av invandrare. Så det tar nog något år, men jag hoppas inte tio utan kanske tre.”
Dan Jonsson, ordförande Hälsingland:
”Om jag tar Hälsingland som exempel, det är inte så längesedan som folk lyfte på ögonbrynen om det kom en mörkhyad på gatan. Det är en ganska ny företeelse. Jag tror att tiden kommer att rätta till det här. Eftersom de som idrottar aktivt ökar, och det ska vi vara glada för, så kommer också den andra delen – organisationsledare, aktivitetsledare, tränare – att öka.”
Bert Andersson, ordförande Göteborg:
”I mitt distrikt har vi förmånen att ha två kvinnor i styrelsen, men på invandrarsidan är det dåligt. Jag vet inte… Man kan konstatera att det är enklare att få invandrare och folk med invandrarbakgrund att bli tränare, spelare och lagledare inom verksamheten, men det är betydligt svårare att få med dem på de administrativa bitarna.”