Stefanelli: ”Kan fortfarande inte förstå det”
Publicerad 2018-08-12
Han upptäcktes i Sydamerika, hämtades ”hem” till Solna och får numera publiken på Friends arena att skandera ”Argentina, Argentina”.
För Nicolas Stefanelli finns det inget viktigare i livet än familjen, pudeln ”Lejon”, fotboll – och AIK förstås.
– När man ser barn i AIK-tröjor med nummer 22 och ”Stefanelli” på ryggen... Det är ofattbart. Jag förstår inte ens att det händer, säger han till Sportbladet.
Nicolas Stefanelli pekar på en tatuering på högerarmens insida. Den föreställer ett vrålande lejonhuvud, en hyllning till hans lilla argentinska pudel som just heter ”Lejon”.
– Jag skaffade honom när jag spelade i tredjedivisionen i Argentina. De betalade mig inget och så där så han är väldigt viktig för mig. Han påminner mig om var jag kommer ifrån och vad jag har åstadkommit. Att jag har kämpat för att komma hit, förklarar Stefanelli och tillägger:
– Det är först när du når framgångar som du kan titta tillbaka och inse hur hårt du faktiskt har jobbat.
”Ivan Obolo var en stor hjälp”
Han kom från ingenstans förra sommaren. Då hade AIK, tillsammans med ex-spelaren och spansktalande Ivan Obolo, varit på jakt efter en anfallare i Sydamerika under en tid. I klubblaget Defensa y Justicia fann man till slut en ettrig, kortväxt argentinare som kändes rätt.
Att ta steget från Primera División till allsvenskan hör knappast till vanligheterna.
– Mina vänner är helt galna i fotboll så de kände till klubben, säger Stefanelli.
Verkligen?
– Ja, ja, de visste att AIK kom från Stockholm och att de hade bra fans. Men klart att det var lite udda. Efter att jag hade berättat för min familj gick allt väldigt snabbt också, 15 dagar senare bodde jag här i stället.
Han slår ut med armarna där vi sitter på AIK:s träningsanläggning Karlberg.
– Så plötsligt förändrades mitt liv helt, det är lite knäppt. Men jag gillar verkligen att vara här. Alla som kommer och hälsar på mig förälskar sig i Sverige, de visste kanske inte så mycket om det tidigare men det är en väldigt vacker plats att bo på.
Vad sa Ivan Obolo till dig första gången ni träffades?
– Han berättade om AIK, förklarade att fotbollen skulle ge mig utrymme att vara kreativ. Att jag skulle få många möjligheter att göra mål. I vissa matcher i Argentina får du ibland inte en enda chans att göra mål.
– Allt var annorlunda, människorna, maten... Ivan var en stor hjälp när jag kom hit, han var med mig en månad och hjälpte till med allt. Språket var tufft, jag kunde lite engelska men nu är jag mer bekväm med det. Och så kan jag lite svenska.
– Ivan förklarade också att om fansen accepterar dig och du jobbar hårt, då kommer de älska dig på riktigt.
”Får fortfarande gåshud varje gång”
Obolo överdrev inte, det är Nicolas Stefanelli fullt medveten om i dag. Från att ha suttit på bänken större delen av vårsäsongen hoppade han in och avgjorde Europa League-kvalmötet med Shamrock Rovers i juli och följde upp det med att göra tre mål mot Brommapojkarna samma vecka.
Få spelare får Friends arena att vibrera så av kärlek som Stefanelli. Det är inte svårt att känna av AIK-supportrarnas uppskattning gentemot sydamerikanen.
– Redan första gången de sjöng ”Argentina, Argentina”, jag kunde inte förstå det. Jag får fortfarande gåshud varje gång jag hör det, det är nästan för mycket, säger Stefanelli och skakar på huvudet.
Anfallaren bor i Solna tillsammans med sin flickvän och hunden Lejon, så klart. Det har givetvis inte gått hans grannar förbi.
– När jag går på gatan så säger folk ”hej Nico, hur är det?” och säger åt mig att fortsätta kämpa. Jag har en speciell relation till ungarna på gatan också, jag vet inte varför. Kanske för att jag är kort? När man ser barn i AIK-tröjor med nummer 22 och ”Stefanelli” på ryggen... Det är ofattbart. Jag förstår inte ens att det händer, säger han och skrattar.
– För tre år sedan spelade jag i tredjedivision i Argentina. Nu är jag här, vi leder allsvenskan... Allt kan ändras snabbt.
”Är så stolt över min familj”
Under samtalets gång kommer hans familj på tal flera gånger. Förutom gaddningarna på armarna (”Kompassen symboliserar min pappa som har väglett mig genom livet och dessa är en hyllning till min mamma och syster som är mina drottningar”) märks det tydligt att Nicolas Stefanelli hyser en enorm vördnad för sina närmaste.
– Jag står min familj väldigt nära, så är det fortfarande. Nu bor min syster med sin pojkvän, men jag tillbringar så mycket tid som jag kan med dem allihop. Vi pratar varje dag, säger han.
– Jag tror att det var svårt för mina föräldrar, både när jag först flyttade och sedan min syster. Det hade ju alltid varit vi fyra. Nu bor de ensamma och måste hantera det.
I samband med AIK:s match mot BP satt föräldrarna på läktaren och fick se sin son göra hattrick till publikens stora förtjusning.
– Jag är så stolt över min familj, de har aldrig gjort mig besviken. De har alltid stöttat och följt mig överallt. Det spelade ingen roll om det var match 2000 kilometer bort i Argentina, de var var alltid där och kollade, säger Stefanelli.
– Vi hade allt när vi växte upp, jag och min syster, eftersom mina föräldrar gjorde allt för oss. De lärde oss först och främst att vara vänliga mot andra, att vara bra människor. En dålig människa får alltid det den förtjänar i slutändan.
De måste vara stolta?
– Jag skulle vilja veta vad de känner när de sitter där. Det måste vara en bra känsla. Min mamma var på Sirius-matchen i våras också när jag hoppade in och gjorde två mål och hon grät. Det måste kännas härligt.
Älskar att se AIK Hockey
Sommaren har varit en av Stockholms bättre i modern tid. Även om det har varit en aning för hett, till och med för en argentinare.
– Min lägenhet är så varm! Det är fönster precis överallt, det är som en ugn.
Saknar du snön?
– Ja! Eller nej haha... men det är lite för varmt.
Just snö var en annan sak som Stefanelli tvingades vänja sig vid efter flytten till Sverige. Faktum är att han faktiskt gillar både det och vintersporter överhuvudtaget.
Det händer ofta att han syns på Hovet när AIK Hockey har match, och tillsammans med lagkamraterna brukar han även spela tv-spelet NHL.
– Jag måste vara den enda argentinaren i hela världen som spelar det, säger Stefanelli och ler.
– Men jag gillar det. Jag gillar sport generellt, att titta på hockey är väldigt kul. Innebandy också. Det är kul med nya saker och det är kul att vara där med fansen.
Hade du varit på en hockeymatch innan du kom hit?
– Nej, det var första gången. Det är väldigt aggressivt, men det är rätt kul med sådana sporter. När det kan dyka upp någon när som helst som tacklar dig i ryggen.
Har du prövat det själv?
– Nej nej, herregud. Tänk på mina ben, det är omöjligt.
Du har inte ens testat skridskor?
– Nej nej, jag hade säkert kört in i en vägg eller något, det går inte haha.
AIK skulle kanske inte vilja det?
– Haha nej, det står säkert något i mitt kontrakt om det. Det borde det göra.
”Svårt med pressen i början”
Liksom hockeyspelare har Stefanelli lärt sig att bli tuffare under sin tid i allsvenskan. Även försvarsspelet är något som han själv känner har utvecklats enormt.
– Rikard (Norling) är en fantastisk tränare. Jag har lärt mig massor av honom, särskilt i det defensiva. När jag kom hit så var jag inte riktigt van vid att jobba hem, tacklas och så. Nu har jag lärt mig att ha ett större lugn, förklarar Stefanelli.
– Det var svårt i början, med all press. Jag spelade i ett litet lag innan där jag inte hade samma press på mig. Men jag tror det passar min personlighet, att hantera det. Jag vill bara fortsätta jobba, fortsätta göra mål och hjälpa laget.
Du gillar pressen?
– Ja, jag tror faktiskt det. Jag spelar nästan smartare när jag har press på mig, tar kanske lite fler nödvändiga risker.
Att det blev lite mindre speltid under våren är ingenting Stefanelli går runt och deppar över. Nu har han bara siktet inställt på att hjälpa AIK framåt, mot guldet.
– Puh, ja, alltså vårt lag, från Oscar (Linnér, målvakt) till bänken, det finns så mycket kvalitet. Så vi är verkligen redo för guldstriden, konstaterar Stefanelli.
Oscar Linnér är en av de som har vittnat om att han får ta emot en del hat i socala medier. Stefanelli menar att ”det inte ens är lönt att prata om sådana människor eftersom de ändå inte kan någonting om fotboll”.
– Det är inte lätt att vara ute på planen alltid. Har vi en dålig dag, så har vi en dålig dag. Det är fotboll, det är så det är. Klart att det är svårt att få kritik, men jag lägger inte tid på sånt. Bara den typen av kritik som gör att jag utvecklas som spelare, säger Stefanelli.
”Tänker inte på framtiden”
Vad händer härnäst? Hur länge blir Nicolas Stefanelli kvar i AIK? Det märks att argentinaren inte är så mycket för att blicka långt fram i livet.
– Jag tänker inte så mycket på framtiden. De flestas mål är väl att en dag representera landslaget men jag njuter bara av att vara här. Jag har ett italienskt pass också så jag hade kunnat spela där också, om jag hade velat, säger han.
– Men vi får se vad som händer. Som sagt, för tre år sedan spelade jag i tredjedivisionen i Argentina. Nu spelar jag här, så ingen vet vad som händer om ytterligare tre år. För mig är det viktigt att leva i nuet.
Det finns ytterligare en tatuering på hans arm. En fras som är tillägnad hans abuela som gick bort för tre år sedan.
– Hon stod mig väldigt nära, förklarar Stefanelli och stryker sig över armen.
Hon är nog stolt över dig, tror du inte det?
– Ja, jo. Jag tror nog det. Eller, jag hoppas verkligen det i alla fall.
