Milan under bilan
Uppdaterad 2018-08-09 | Publicerad 2015-04-26
Berlusconi har överlevt allt – nu förlorar han sin baby
På östfronten allting nytt. Timme för timme kommer nya rapporter kring dragkampen om Milan.
Thailändske Mr Bee mot kinesiske Mr Lee slåss om en av världens mest anrika klubbar. Vem som vinner återstår att se.
En sak är säker, när Silvio Berlusconi säljer går en epok i graven.
Sportbladets Italien-expert Jennifer Wegerup minns mötena med Milan-presidenten, de många triumferna – och de lika många skandalerna.
”Undan, undan, inte så nära”.
En av Silvio Berlusconis livvakter föser bryskt undan min tv-mikrofon från Sportbladet. Jag har kommit lite för nära Berlusconis ansikte, mannen som hösten 2010 ännu är både Milans president och Italiens premiärminister.
Det är turbulenta tider, med full storm kring sexskandalen med minderåriga ”Ruby” och alla ”Bunga bunga-fester”.
Berlusconis livvakter har också andra skäl för att vakta honom väl. Ett år tidigare, hösten 2009, angrep en psykiskt störd man premiärministern och slog honom i ansiktet med en miniatyr av katedralen i Milano. Tämligen symboliskt får sägas, för det var i Milano Berlusconi började bygga sitt namn, sin förmögenhet och sitt imperium. Med alla medel, såväl lagliga som olagliga.
Kan styra medierna
Den psyksjuke mannen slog ut flera tänder på Berlusconi som fick föras till sjukhus. Italiens mäktigaste man har under sina år på toppen skaffat sig lika många inflytelserika vänner som fiender.
Men nu ler han mot mig och lugnar livvakterna, svarar på mina oförargliga frågor om Zlatan Ibrahimovics senaste mål. Den svenske stjärnan har i augusti samma år värvats till Milan.
”Vi ska bli störst igen. Vår flagga ska vaja från alla balkonger”, lovar Adriano Galliani, Berlusconis ständige vapendragare.
Berlusconi ler sitt opererade, perfekta leende igen, svarar tillmötesgående. En huvudorsak till att han nått dit han gjort är just hans skickliga sätt att hantera och styra media.
Bilden utåt är allt.
Och ännu ett tag till ska han framstå som den store ledaren och Milan som en klubb på väg tillbaka. Ännu en stund håller fasaden.
Att fråga människor vad de tycker om Silvio Berlusconi är som att kasta ut sitt spö i fiskedammen på ett barnkalas: man kan få upp precis vad som helst.
Svaren spänner ifrån översvallande hyllningar till djupaste förakt och allt däremellan. Från min fångstkorg av artiklar, tv-inslag, blogginlägg, intervjuer och privata minnen genom åren får ni några exempel, få men talande…
Nando Sanvito, en av Mediasets största profiler och fotbollsexperter, över en morgonkaffe i Paris, i samband med PSG-Barcelona, för tio dagar sen:
– Säga vad man vill om Silvio Berlusconi. Men idéer har han aldrig saknat. När jag värvades till hans tv-bolag fick bara Rai sända direkt, det var på 1980-talet. Berlusconi kom runt det genom att sända via forna Jugoslavien. På så sätt har han alltid varit ett geni, inget fick stoppa honom!
Milan-kocken Michele, som också är Berlusconis private kock då denne är i Rom, bjuder på pasta och tårta. Galliani öppnar Ca’ Del Bosco-bubbel och skålar för ”il grande Milan”:
– Allt det här är tack vare il presidente. Utan signor Berlusconi vore vi inget. Han är inte här med oss i natt men nu skålar vi för honom och hans stora kärlek i livet: Milan!
Rosita och Carmela, två kvinnor i 60-årsåldern.
Plats: gatan utanför domstolen i Milano där Ruby-rättegången pågår. De viftar med plakat, ropar:
”Du är en skam! En kåtbock! Avgå, Silvio, avgå!”.
Plumpa skämt
Jag intervjuar de två italienska kvinnorna i april 2011, i samband med rättegången som hela världen talar om. De är mammor, mormödrar och yrkeskvinnor och djupt upprörda. Silvio Berlusconi har förvisso även tidigare utmärkt sig för kvinnoaffärer och plumpa skämt om kvinnliga politiker.
”Men det är här bara för mycket! Vi kan inte ha en regeringschef som inte respekterar kvinnor!, säger Carmela sammanbitet.
Kameraman i pressuppbådet vid regeringspalatset i Rom, november 2011.
”Berlusconi har lämnat posten som premiärminister. Han har avgått, mina vänner. Mannen som kört Italien i botten är borta. Han har förstört vårt land och våra barns framtid och gjort oss till ett land av fifflare. Njut!”
Väljare i Rom, februari 2013, intervjuad av mig för Aftonbladet TV, inför det italienska parlamentsvalet:
– Jag röstar på Berlusconis parti. Allt bra som vi har här i Italien har han åstadkommit. Det är bara avundsjuka och vänsterjournalister som förstört för honom! Han måste tillbaka och rädda oss alla.
Helikoptern.
Där står den. Så mytomspunnen, omskriven, omtalad.
Jag har själv stått på Milanello när Berlusconi kommit flygande inför stormatcher. Jag har hört Kristina Kappelin och italienska kollegor berätta om de stora åren på 1990-talet då alla Berlusconis och Milans högtflygande drömmar gick i uppfyllelse.
Nu står helikoptern där, i det nya muséet i Casa Milan. En 50 kilo tung stålmodell som är en kopia av den helikopter Berlusconi landade med på Nuova Arena i Milano, den 18 juli 1986, redo att ta över klubben. Inte fyllda 50 år än, ung, stark och full av ambitioner.
Det är i februari i år, jag är i Milano för att bevaka transfermarknaden. Vännerna på Milans presskontor bjuder på cappuccino och croissant i Casa Milan.
Men bakom den vackra fasaden pågår maktkampen mellan Adriano Galliani och Barbara Berlusconi. Pengarna sinar, Fininvest varken kan eller vill satsa stort på Milan längre och det syns i serie A-tabellen. Milan kommer dessutom att missa ännu en säsong
i Champions League och mina italienska kollegor blickar ut över torget framför oss.
Den nya stadion måste bli av. Där ligger framtiden.
Där – och i nya ägare.
Silvio Berlusconi fyller 80 år nästa år. Av hans en gång närmast oinskränkta politiska och ekonomiska imperium återstår en skuggbild. Fotbollsklubben som hjälpte honom att värva väljare, genom supporterklubbarna, och som varit hans allt, den måste
leva vidare i nya händer. Om det blir Mister Bees eller Mister Lees eller någon annans återstår att se.
Förhandlingarna pågår men inget är klart förrän kontraktet är påskrivet.
Jag tänker på det mindre presskonferensrummet på Milanello, på inredningen, så fräck i rött och svart men samtidigt lite daterad, så tydligt 1980-tal.
Bilderna på Gullit, Van Basten, Paolo Maldini.
Silvio Berlusconi har mycket att stå till svars för, utan tvivel, när han ska göra upp sina räkenskaper med livet.
För Milan kom han dock som gudasänd när han lyfte den gamla storklubben in i framtiden.
Men det var då. Framtiden är inte Berlusconis längre och snart är inte heller längre AC Milan hans.
Så tog han makten
Han erövrade den politiska makten i Italien för första gången 1994 med sitt dåvarande parti ”Forza Italia!”, ”Heja Italien!”. Berlusconi
utnyttjade det politiska tomrum som uppstod efter den stora mutskandalen ”Tangentopoli” där många av Italiens då ledande politiker avslöjades som korrupta.
Genom att han redan hade de stora privata tv-kanalerna i sitt medieimperium Mediaset och ägde flera tidningar kunde Berlusconi lätt få ut sitt budskap. Han använde sig också av sin fotbollsklubb Milan, som han köpt 1986, och värvade fans som väljare. Många supporterklubbar blev lokala ”Forza Italia!”-klubbar. Berlusconi lovade italienarna en nystart, allt gammalt skulle rensas ut, han skulle leda landet med samma framgång som sina företag.
Trots skandaler och misstankar om allt ifrån maffiasamröre till korruption genom åren har ”Il cavaliere” Berlusconi hela tiden lyckats komma tillbaka. Dock inte i det senaste valet.
Tvingades sälja Zlatan
Lodo Mondadori -härvan:
En av anledningarna till att Zlatan såldes till PSG, liksom Thiago Silva, är att Berlusconi förlorade denna rättsprocess.
Det kostade honom och Fininvest motsvarande över fem miljarder kronor. Där börjar Milans fall på allvar.
Det hela startade redan på 1980-talet. Det handlar, mycket enkelt uttryckt, om mutor från Berlusconi-imperiet Fininvest till domare i en rättsprocess kring Mondadori, Italiens största bokförlag.
Så här är läget nu i Milan
Marco Pasotto, Milan-reporter på Gazzetta dello Sport sammanfattar läget kring försäljningen av Milan
– De kommer utan tvivel att sälja klubben. Troligen först ett minoritetsinnehav, sen snabbt därefter mer, så att de nya ägarna får majoritet.
– Mr Bee eller Mr Lee? Thailand eller Kina? Om jag visste det så satt jag på årets scoop! Ingen vet något säkert. Men det tycks som om Berlusconi gillar kineserna bättre, deras förslag, de verkar också ha mer pengar.
– Berlusconi kan inte längre fortsätta som förut. Inte om man vill att Milan ska tillbaka och tävla i toppfotbollen. Fininvest har inte de pengarna längre och man kan inte värva tillräckligt bra.
– Kanske kommer fansen att känna en del vemod. Men ska man kunna ta sig framåt igen så måste man släppa det och inte titta för mycket i backspegeln.
Känd för många kvinnoaffärer
”Papsen”: År 2009 begärde Berlusconis dåvarande hustru Veronica Lario skilsmässa. Hon hade fått nog av alla affärer med kvinnor och skriverier om lyxprostituerade på fester med maken. När Berlusconi öppet gick på underklädesmodellen Noemi Letizias 18-årskalas och gav denna dyrbara smycken fick hustrun nog.
– Han var inte ens med på sin sons 18-årsdag. Jag kan inte längre vara kvar hos en man som umgås med minderåriga och uppenbarligen är sjuk, sa Lario.
18-åriga Noemi berättade i intervjuer att hon brukade kalla Berlusconi för ”papi”, ”papsen”.
”Ruby-gate”: Berlusconi anklagades för sexköp av ”Ruby”, marockanskan Karima El Mahroug som 2010 bara var 17 år då Berlusconi ska ha haft sex mot betalning med henne. Premiärministern anklagades också för maktmissbruk, då han sett till att ”Ruby” släpptes ur häktet i Milano, då hon var anklagad för stöld.
Ruby berättade om hur Berlusconi gett henne 50 000 kronor i ”present” och om alla nätter i hans Villa Arcore utanför Milano.