Bank: Idag fanns Messi och inget annat
Argentina spelade för att överleva, alla visste det, deras tränare styrdes av det.
Så fegt.
Så uselt.
Och oj, där kom Lionel Messi och så fick de en chans till att bli ett fotbollslag igen.
Häromdagen lanserade två argentinska organisationer med fokus på kardiologi en kampanj. Den var väl synkroniserad med Argentinas horribla VM-start mot Saudiarabien, men var inte bara skämtsamt menad.
Cancelen el Mundial, dundrade de. Ställ in VM.
Bakgrunden var de forskningsrapporter som visat att andelen hjärtattacker rusar under viktiga fotbollsmatcher, särskilt när Argentina förlorar. Och att förlora mot Saudi i en VM-premiär? Akta hjärtat.
Men här kom chansen att rädda både heder, slutspelschans och möjligheten till den där Messi-sagan som skulle kunna bära hela jäkla VM. Slå Mexiko, eller förlora i alla fall inte, och den som vill skulle kunna rita tre streck genom några få kvadratkilometer vid Paranáfloden. Den där regionen har fostrat några av fotbollshistoriens största tänkare. Jorge Valdano är därifrån, Marcelo Bielsa också, liksom Mauricio Pochettino. Argentinas förbundskapten Lionel Scaloni föddes där, Mexikos förbundskapten Tata Martino också (Martino var en idol för Scaloni när båda spelade i Newell’s Old Boys).
Många hjärnor kommer därifrån.
Men bara en Lionel Messi.
Grupp C i fotbolls-VM: Alla förutsättningar – så går lagen vidare
Målchanser? Ni skämtar?
Här var de nu, tre huvudpersoner från Santa Fé-provinsen i Argentina, och när lagen presenterades inne på Lusail-stadion var det inte bara elva argentinare som buades ut av den stora mexikanska supporterskaran i Doha. Det var tretton. Den mexikanske, Argentina-födde, avbytaren Rogelio Funes Mori visslades ut. Tata Martino också. Inför VM fick han svidande kritik för sina resor till Argentina, där han kollade ligamatcher och snackade med Scaloni (det ryktas att Martino skulle skriva på för Boca Juniors). Hade han verkligen fokus på Mexiko, eller ville han bara vända hem till sitt Argentina?
Pressat Mexiko?
Beror ju på vad man jämför med.
Argentina kom alltså hit efter att ha förlorat mot (Messis arbetsgivare) Saudiarabien. En förlust hade tagit livet av Messis sista dröm. De spelar för ett land som tycker att Sveriges ”ekonomiska kris” låter som en jävla chartersemester; inflationen i Argentina ligger för närvarande runt 88 procent. I ett land där fotbollen sväljer samhällsdebatten hel är det inte irrelevant, under G20-mötet sa presidenten Alberto Fernández att argentinarna just nu måste fokusera på hur de ska vinna VM för Messi. Hellre det än hur man får ihop pengar till hyran, till exempel.
Och, tja, Lionel Scaloni tog ut ett lag utifrån det. Ett lag som förmodligen orsakade fler hjärnblödningar än hjärtattacker. En anfallare ut, en mittfältare in, alla möjligheter till kreativitet begravt i Leo Messis vänsterfot. Första halvlek kan ha varit den sämsta hittills i VM. Tempo? Absolut inte. Passningskvalité? Nix. Målchanser? Ni skämtar?
För Mexikos del var det inga som helst problem. De sjönk hem med sin fembackslinje, spelade med fem spelare runt Messi på centralt mittfält, och lät Argentina försöka. Det gjorde de inte. Minns ni VM 2014, när Messi var halvskadad och promenerade runt medan tio andra sprang och försökte? Det här var en inverterad spegelbild. Messi droppade djupt för att i alla fall lösa en första passning till en himmelsblå tröja, de tio andra lallade runt som om de hade satt fel sko på fel fot. När Atleti-krigaren Rodrigo De Paul slog en tremeterspassning till Daniele Orsato var det en sinnebild av Argentinas ickespel. Orsato dömde alltså matchen.
Lautaro Martinez nickade en hel våning över, Alexis Vega drog en minifarlig frispark för Mexiko, det var det enda som ens påminde om en öppning i en livrädd fotbollsmatch.
Har ett land på axlarna
Det fanns absolut inget som talade för annat än ett nytt requiem för en argentinsk dröm.
Absolut inget annat än drömbäraren själv, och hans vänstra fot.
Efter en timme fick Lionel Messi för allra första gången bollen i rätt läge, rättvänd från 25 meter. Han tog emot, la till rätt, prickade in ett vänsterskott nere vid stolproten.
Han har en dröm, en president och ett land på axlarna, men han har vant sig.
I slutminuterna skar Enzo Fernández in efter en vänsterhörna och borrade upp 2–0 i bortre gaveln. Han är uppväxt i en River-familj, det är därför han heter Enzo (efter Francescoli), han föddes samma månad som familjen Messi packade väskorna för att flytta till Barcelona. Kanske finns det en framtid för Argentina, trots allt?
Nyckeln är väl att de börjar tro på det själva först. Scalonis panik efter premiärförlusten var chockartad, hans skyfflande i startelvan, de genomgående defensiva valen – det såg ut som beslut fattade under pistolhot, som om själva livet hängde på att inte släppa in mål. Och det ett par dagar efter att Brasilien dansat och lett, hur kändes det?
Nu kan Scaloni kanske andas igen, nu har de fortfarande chansen.
Ska de ta den kan de inte spela fotboll så här. Idag fanns Messi och inget annat, och det har de testat förut.