”Folk här tycker att jag är konstig – jag är ju så lugn”

Johan Flinck

Andreas Isaksson om sveken i PSV, ’inbrotten’ som fostrade honom – och oväntade övergången: ”Istanbul är bäst hittills”

ISTANBUL. Han har varit given förste­­målvakt i landslaget i över tio år, gör aldrig en dålig landskamp och har varit proffs i sex länder under 14 år.

Men vad vet vi egentligen om Andreas Isaksson?

Sportbladet bestämde sig för att ta reda på mer, åkte till Turkiet och satte sig ner med den tystlåtne skåningen.

Och visst hade han något att berätta – bland annat om sveket från PSV, om att aldrig gråta och om att förvandlas till ”Fredde” i Solsidan.

Andreas Isaksson lutar sig fram och tittar närmare på bilden.

– Det är många bra fotbolls­spelare där, lite av en gyllene generation.

I översta raden i svenska landslagströjor står Isaksson själv, Zlatan Ibrahimovic, Johan Elmander och Kim Källström.

EM 2004? VM 2006? EM 2008? EM 2012? En avgörande kvalmatch på 2000-talet?

Nej, U21-kval mot Moldavien i Alingsås för tolv år sedan.

En på många sätt fantastisk bild där dessutom Chippen Wilhelmsson sitter på huk på främre raden – fem spelare som varit nyckelspelare i många år i landslaget. Dessutom var Per Nilsson med till och från i truppen.

– Vi hade ett grymt lag.

Zlatan Ibrahimovic blev den störste vi haft och Johan Elmander och Kim Källström har, sedan Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson lade av, rankats som landslagets största stjärnor bakom Zlatan.

Men Isaksson då? Som är den som gjort flest landskamper av dem alla, som varit given förstemålvakt i över tio år nu och som aldrig gjort en riktigt svag insats i landslagströjan.

– Jag är väl inte så intressant medialt. Men det har jag också valt själv. Jag är inte så förtjust i uppmärksamheten.

De som känner sig säger att du är rätt rolig?

– Jo, men jag har inget behov att synas och är kanske lite tråkig att intervjua. Jag säger kanske inte de häftiga grejerna som andra.

Men han har faktiskt förärats en roll i Kanal 5:s populära sketchprogram Partaj.

– Jag har sett lite grann. Det är småroligt faktiskt.

Du blir kanske en profil nu?

– Ja, det blir mitt genomslag i media, haha.

Är du en bättre målvakt i dag än för, säg, två–tre år sedan?

– Ja, det är jag. Jag har utvecklats.

Hur?

– Som målvakt hjälper det ju fler matcher man spelar och mer rutin man får. Jag tar mer ansvar och läser spelet bättre. Men rent tekniskt kanske det inte har hänt så mycket (skratt).

Fysiskt?

– Varken bättre eller sämre.

I fjol överraskade Isaksson med att skriva på ett treårskontrakt med turkiska nykomlingen Kasimpasa.

Han beskriver flytten som ett lyft.

– Det var mycket negativt i slutet i PSV.

Vad var negativt?

– Jag blev inte behandlad schysst av de som styrde klubben.

På vilket sätt?

– Vi hade en diskussion inför min sista säsong då de sa att de var jättenöjda med mig men tyvärr inte kunde förlänga för att jag hade en för hög lön. Säsongen började och vi vann tre-fyra matcher på rad. Men så plötsligt köpte de in en målvakt och jag fick sitta på bänken ett par matcher. Sedan skadade han sig i och för sig men det var inte okej det de gjorde mot mig.

Sviken?

– Ja, jag tycker att man ska vara ärlig. Jag blev dåligt behandlad.

Turkiet är Isakssons sjätte land som proffs och han och familjen stormtrivs.

– Vi har trivts överallt men Istanbul är det bästa hittills. Vi har ett mycket bra liv och jag har alltid tyckt om att prova nya grejer.

Vi sitter på ett café i Istinye Park, ett av Istanbuls lyxigaste shoppingcenter. Familjerna Isaksson bor inte alls långt härifrån i en gated community.

Det är mycket och stora känslor i Turkiet och dess fotboll, ja smått galet – hur passar du in här egentligen?

– De tycker att jag är konstig för att jag är så lugn. Men de gillar det också.

Nej, Isaksson är inte de stora känslornas man.

När grät du senast?

– Det var väl när våra barn föddes.

Philip är sju år och Ellen tre.

Tre år sedan alltså?

– Ja, det är de enda gångerna jag gråtit i mitt vuxna liv. Och när vi gifte oss också.

Hur länge sen är det?

– Fem år sedan. Så det var en väldigt känslomässig period där, haha. Nej, men jag gråter aldrig.

Blir du nervös?

– Ja, inför varje match, även om det kan variera hur mycket.

Vad ger dig gåshud?

– Om jag får en stor fet fisk på kroken. Jag gillar att fiska. Jag fick en fiskeresa till Skottland av min fru i 30-årspresent så jag och en polare åkte dit i fjol. Jag drog upp en stor lax. Det var kul för det är väldigt svårt att få.

Har du någon att dela fiske­intresset med i landslaget?

– Zlatan fiskade rätt mycket tidigare men han jagar nu. Chippen gillar att fiska. Och Jonas (Olsson). Men det är jag som är fiske­nörden av oss.

Tillbaka till fotbollen: 107 landskamper innan du fyllde 32 år – det trodde du inte för säg tio år sedan?

– Nej, det var inget man funderade på. Men nu när man kommit upp i så många landskamper så tycker man att det är en jävligt häftig grej för det är inte många som varit med så länge. Det är hård konkurrens och det är inte många som hängt kvar så länge.

Har du varit nära att bli petad någon gång, tror du själv alltså?

– När jag inte spelade i Manchester City och Rami (Shaaban) samtidigt gjorde det bra... det är väl den gången det varit nära.

Hur långt fram ser du landslagskarriären?

– Så länge det är kul tänker jag hålla på. Och just nu tycker jag det är väldigt kul.

Om du skulle bli petad – skulle du lägga av i landslaget då?

– Helt omöjligt att svara på. Det är inget jag tänkt på.

Nu sitter jag bara och pratar om slutet?

– Ja, fan jag är ju målvakt. Jag kan spela i tio år till.

Kan du tänka dig göra som Thomas Ravelli – han höll ju på i landslaget tills han nästan var 40 år?

– Tycker jag det är kul vill jag göra det. Men man vet inte hur man känner om ett eller två år.

Anders Svensson, 37, kan ta Thomas Ravellis rekord på 143 landskamper under den kommande VM-kvalsamlingen. Men mycket tyder på att Svensson inte får behålla det särskilt länge om han lyckas slå det.

– Men det är en bit till dit.

Du har varit proffs sedan du var 17 år och gick till Juventus – är du rädd för vad som ska hända den dagen du slutar med fotbollen?

– Ja, det är klart att det finns funderingar. Jag tror det är viktigt att ha något att sätta i gång med direkt när man slutar.

– Jag skulle vilja jobba inom fotbollen, inte som huvudtränare men som målvaktstränare eller andretränare. Att flytta runt på samma sätt som nu är inte aktuellt.

– Det hade varit kul att få dela med sig av det jag lärt mig och de erfarenheter jag har för det är inte många som har dem på målvaktssidan i Sverige. Jag tror att jag skulle kunna bidra rätt mycket.

Vad har gjort dig till en så bra målvakt?

– Jag har tränat väldigt mycket när jag var ung. Jag är en träningsprodukt som så många andra. Sedan har jag varit envis också och har en hyfsat bra skalle.

Vad menar du med ”bra skalle”?

– Att kunna ta motgångar och medgångar. Och ha vinnarskalle.

I ett reportage vi gjorde inför EM 2008 om några av landslagsspelarnas barndom berättade en gammal kompis till dig att ni brukade köra mycket spontanfotboll inne i Smygeskolans idrottshall på fredag- och lördagkvällarna?

– Ja, vi bröt oss in där och spelade.

Bröt er in?!

– Vi ordnade nycklar sen, men det var inte helt legalt i alla fall.

På tal om vinnarskalle så berättade en annan kompis att när ni spelade tennis så hamnade några racketar i Östersjön?

– Haha! Det hände väl att man blev förbannad. Vi tävlade i allt.

Hade du någon fotbollsidol?

– Man såg väl upp till Ravelli och Walter Zenga och dom. Men jag har aldrig varit superintresserad av fotboll. Första gången jag kollade på fotboll var VM 1994, då var jag ändå 13 år. Jag brinner inte för fotboll på det viset. Jag tycker om att spela fotboll.

Det har alltså inte blivit så mycket fotboll under semestern hemma i Sverige i sommar. I stället har det blivit grillning, mycket grillning, i sommarhuset i Norberg, där frun Marielle kommer från.

– Jag har en stor fet Webergrill och älskar att slänga på allt där. Jag blir som ”Fredde” i Solsidan.

Så likt ”Mickan” kan frun hitta dig där vid grillen på natten?

– Jaja, står och steker några kotletter, haha! Det är hur kul som helst. Jag älskar det!

Vad grillar du helst?

– En entrecote. Blodig ska den vara.