Bank: Skit i nödutgångar - gå för tre poäng, Sverige
AUGSBURG. Det pratas om oavgjort, om andra utvägar, om chanser som lever så länge Sverige inte förlorar.
Visst, det finns nödutgångar på andra sidan Nordkorea – men varför ska vi leta efter dem?
Gå för seger, Sverige.
När dörren står öppen kan vi lika gärna sparka in den.
Jag har aldrig varit i Augsburg förut, men jag har varit här många gånger förut.
Sverige mot Nordkorea, i en avgörande match i ett VM-gruppspel. Det var så 2003, då vann Sverige och gick vidare till en fenomenal final. Det var så 2007, då vann Sverige men åkte ur ändå och fick åka hem med en stukad ny stjärngeneration.
Nu står vi här igen, och det är fint att det är just här. Augsburg är ett nybygge, precis som Sverige. Arenan är ny, och klubben har precis gått upp i Bundesliga för första gången någonsin. Walther Seinsch, affärsmannen som lyft klubben från inget till toppen, har fortfarande aldrig sett en hel match sedan laget började nosa på toppen. När Augsburg spelar är han för nervös för att titta på, så han sitter på sitt kontor eller tar en lång promenad i skogen.
Sverige–Nordkorea kommer att bli en ny barnförbjuden rysare på den här arenan.
Får ingen bättre chans
Jag vet inte om vi behöver förklara vad en förlust skulle kunna betyda – ett missat VM-slutspel, ett missat OS, ett misslyckat projekt under en misslyckad förbundskapten – men vi ska åtminstone vara helt på det klara med skillnaden mellan en poäng och tre.
Thomas Dennerby pratade i går om att hans lag borde vara kyligt så länge som de har oavgjort mot Nordkorea. Det ska de ju. Men de ska ha klart för sig att de inte kommer att få en bättre chans än så här att säkra den där slutspelsplatsen.
Om Sverige spelar oavgjort mot Nordkorea har de en hyfsad chans fortfarande. Då möter de ett, med all säkerhet, slutspelsklart USA i sista matchen, och behöver bara en poäng för att gå vidare. Det kan gå, men USA är en malande fotbollsmaskin på ett sätt som bara Tyskland matchar i den här turneringen.
Sveriges stora chans är att slå Nordkorea, och de har gjort det förut. De har gjort det i tre raka seniormatcher och ett U20-VM.
Det är här chansen finns, och jag hoppas att Sverige förstår det.
Det är nu de ska ta sina poäng.
Träffade av blixten?
I går sprang de in i ett regnhelvete här i Augsburg, och det var ju på något sätt ironiskt att en fruktansvärd åska sjöng runt knutarna när de gjorde sin sista träning före matchen mot Nordkorea. Nordkoreas förbundskapten Kim Kwang Min förklarade ju förlusten mot USA med att hans spelare råkat ut för ett blixtnedslag innan de lämnade Pyongyang, att det var därför de inte var i form.
När åskan var som närmast i går sjöng det i betongen – jag räknade till tre sekunder mellan blixt och brak – och medan Josefin Öqvist och Linda Forsberg sprang runt i kortärmat såg försvarschefen Charlotte Rohlin ut som att hon höll på att rasa ihop i en fuktig liten hög.
Vad är det här för lag? Vad ska vi tro om dem?
Jag är ju tveksam, men det är dagar som den här som vi får veta. Det är i matcher som den här som jag både vill se hur spelare som Lotta Schelin och Caroline Seger tar resten av laget i handen och visar dem vägen förbi ett av världens bästa lag.
– Vi vill nå framgång för att göra folket och den store ledaren glada, sa Kim Kwang Min i går.
Sverige borde nå framgång för sin egen skull, den här generationen borde ge sig själv chansen att lyckas i ett stort slutspel.
Nordkorea är inte den maskin som de utmålas som, men de försöker vara det. De har sin metod, sitt blixtrande passningsspel, och de orkar springa för varandra i 90 minuter och lite till. Om Sverige hade svårt att hänga med i presspelet mot Colombias plottriga passningsporr så kommer de att vara mil efter om de försöker jaga sönder Nordkoreas konsekventa klappklapp-spel.
Sjögran ska vara i mitten
Nyckeln för Sverige blir att vara positionssmarta, att vara snabb i huvudet snarare än att kasta sig efter bollen. Nordkorea spelar sig fram, Sverige måste göra det trångt i mitten och sedan ställa om snabbt och konkret på ytorna som koreanskornas offensivrusande ytterbackar lämnar bakom sig. Thomas Dennerby kommer att köra vidare på sitt 4-4-2, med Therese Sjögran på vänsterkanten, och även om jag tror att det är ett misstag – jag vill se Sjögran i mitten – så går det att förstå beslutet. Dennerby vill inte ändra, och han vill inte chansa.
I går pratade han om Nordkoreas temposvaga mittbackar (framför allt Jong Pok-Sim), och hur Sverige borde utnyttja det.
Jag håller med, och jag hoppas att han använder sin bänk för att göra det.
Hela tiden i Tyskland har snabbhetsspelare som Josefin Öqvist och Antonia Göransson sett ut som formtoppade fullblod på träningarna. Och Sofia Jakobsson gjorde ett inhopp som förändrade matchen mot Colombia.
Får de tio sekunder i eftermiddag så kan det räcka för att chocka Nordkorea, får de en kvart kan de skicka Sverige till kvartsfinal.
Sverige kommer, oavsett hur det går, inte att åka ur VM i dag.
Jag hoppas bara att de inser att det här är deras bästa chans att ta steget in i turneringen på allvar.