– Tyskarna ska skita i byxorna

Niva berättar varför hela Österrike vill ha nytt mirakel mot storebror

Tyskarna har en militärmarsch från 1800-talet.

Österrike har ett 30 år gammalt radioreferat.

Grupp A avgörs av ett ödesmättat derby.

De flesta fotbollsintresserade svenskar känner till det mest kända radioreferatet i nordisk idrottshistoria.

Norge slog England med 2–1 i en VM-kvalmatch 1981, och NRK:s kommentator Björge Lillelien gick upp i limningen:

– Vi har slått England! Lord Nelson, Lord Beaverbrook, Sir Winston Churchill, Sir Anthony Eden, Clement Atlee, Henry Cooper, Lady Diana – vi har slått dem allesammen.

Inte nu för att Lillelien hade några problem att hitta orden på norska, men för att göra sig förstådd även på andra sidan Nordsjön bytte han plötsligt språk till engelska:

– Maggie Thatcher, can you hear me? Your boys took a hell of a beating.

Tre år tidigare hade en annan kommentator smattrat ur sig ett annat referat som fått samma legendariska status nere i Centraleuropa.

– Tor, tor, tor, tor, tor, tor! I werd narrisch! Mål, mål, mål, mål, mål, mål! Jag blir tokig!

Visst det går det att tycka att Edi Fingers glädjefnatt saknar en del av den norska finessen, men ögonblickets betydelse vägde upp för det.

Hans Krankl hade precis gjort 3–2 för Österrike i slutminuterna av en VM-gruppspelsmatch i Córdoba 1978. För första gången sedan hela världskartan ritades om hade de besegrat den stora tyska grannen från norr.

Österrike var länge mycket bättre på fotboll än vad Tyskland var.

Under 1930-talet dominerade ”Das Wunderteam” europeisk fotboll, i konkurrens med Mussolini-regimens italienska landslag.

De möttes i VM-semifinal 1934 – där svenske domaren Ivan Eklind fuskade bort österrikarna – och i OS-final 1936.

Landslaget fanns inte längre

Två år senare fanns vare sig Österrike eller dess fotbollslandslag längre.

I och med ”Den Anschluss” – anslutningen – införlivades Österrike i Österrike-födde Adolf Hitlers Tyskland i mars 1938.

Många österrikare gladdes åt den utvecklingen, andra gjorde det inte. En stor del av fotbollsfolket tillhörde de senare.

En sista landskamp länderna spelades i Wien den 3 april 1938. Ovanför Praterstadion – den som i dag heter Ernst Happel-stadion, och där matchen spelas ikväll – vajade hakkorsflaggor. Huvudentrén hade dekorerats med parollen: ”Ein Volk, Ein Reich, Ein Führer”. Hemmalaget vann med 2–0 inför en fanatisk publik.

Det tyska styret var missnöjt, och strök resultatet ur den officiella bokföringen. Två månader före sommarens VM-slutspel lät de upplösa det österrikiska landslaget, och beordrade i stället spelarna att konkurrera om en plats i det tyska laget.

Det skulle dröja sju år innan Österrike ens existerade igen. Och det skulle dröja 40 år innan de

besegrade Tyskland i fotboll nästa gång.

Strax innan Nazi-Tyskland tog över landet så misstänkte diplomaterna på den österrikiska ambassaden i London vad som var på gång.

– Det är Berlin som ligger bakom. Än en gång är det Piefkes fel.

De brittiska spionerna som avlyssnade samtalet var förvirrade. De frågade runt. De bläddrade runt i telefonkatalogen från Berlin.

Vem i helvete var den här Piefke?

Århundraden av rivalitet

Jo, den 3 juli 1866 avgjordes det så kallade tyska enhetskriget – kriget mellan Österrike och det tyska Preussen – med Slaget vid Königgrätz.

Den tyska kompositören Johann Gottfried Piefke skrev ”Königgrätzermarschen” för att fira segern, och från dess fram till i dag refererar österrikare till tyskar som ”Piefkes” i dagligt tal.

Rivaliteten folken emellan har alltså funnits i århundraden. Andra världskriget var bara kulmen. Några år efter krigsslutet diskuterade så den österrikiske politikern Bruno Kreisky med den tyske förbundskanslern Konrad Adenauer. Samtalet gällde vilken österrikisk egendom som tyskarna nu skulle lämna tillbaka, och Adenauer fnyste till:

– Du vet, herr Kreisky, jag vet var Hitlers ben ligger begravda. Så jag lämnar gladeligen tillbaka österrikisk egendom.

Det är mot den här bakgrunden man måste se Österrikes historiska seger i Córdoba 1978, Krankls dramatiska segermål och Edi Fingers ”jag blir tokig”-referat.

– För österrikarna har vinsten i Córdoba alltid varit en hemlig revansch för Slaget vid Königgrätz, säger journalisten Hubertus Godeysen.

Matchen gav hela den österrikiska nationen nytt självförtroende. Strax efteråt fyllde Wien-magasinet Wochenpresse hela sin framsida med frågan:

– Wer braucht die Piefkes? Vem behöver tyskarna?

Häromdagen var det så framsidan på dagstidningen Wiener Kurier som drog blickarna till sig.

– Ein land wird narrisch! Ett land blir tokigt.

I de österrikiska EM-sändningarna är det publik i tv-studion. När producenten lämnade dit efter hemmanationens sena kvittering mot Polen hade studion förvandlats till rena dårhuset.

Publiken hade förstått vad målet innebar, och sången fick ljudet i tv-rutan att knastra.

– Wien är Córdoba – shalalalala.

Tyskland ska återigen besegras, och den som kommer till Wien i dag åker rätt in i ett hav av hysterisk Córdoba-kommers. Namnet på den argentinska staden där det spelades en VM-match för 30 år sedan har nu blivit fokuspunkten som hela den österrikiska EM-industrin kretsar kring.

Det står Córdoba på gigantiska reklamtavlor, på t-tröjor och muggar. I livsmedelsbutikerna är både läsken och varmkorven Córdoba-stämplad.

Edi Fingers klassiska radioreferat är den vanligaste ringsignalen i landet, och finns dessutom med i den österrikiska motsvarigheten till Markoolios EM-låt.

Under Wien-festivalen för några veckor sedan satte så konstnären Massimo Furlan upp en egendomlig föreställning på Gerhard-Hanappi Stadion i stadens västra delar.

I vanliga fall spelar mästarklubben Rapid Wien sina hemmamatcher här, men den här dagen var det bara Furlan på planen.

Hans konstverk gick ut på att han sprang runt i 90 minuter – och imiterade exakt de rörelser som matchhjälten Hans Krankl gjort under Córdoba-matchen. Mer än 3 000 personer löste entré.

Österrikes förbundskapten Josef Hickersberger spelade själv i den legendariska matchen. Inför avgörandet har han nu försökt tona ner det eviga jämförandet mellan då och nu, utan något vidare resultat.

– Córdoba är en del av vår historia, och vi unga spelare vill skapa oss ett eget Córdoba, säger lagkaptenen Andreas Ivanschitz.

Riviga anfallstalangen Martin Harnik har lämnat sin syn på matchen:

– Die Deutschen werden sich in die Hose scheissen. Tyskarna kommer att skita i byxan.

Kanske är inte den österrikiska laguppställningen tillräckligt för att skrämma tyskarna, men om någon av bortaspelarna tror på historiska omen lär de nog skälva till om de tittar upp mot pressläktaren.

Där sitter nämligen Edi Finger. Junior.

Jodå, han är son till fadern – och han kommenterar matchen i österrikisk radio.