Miraklet i Turkiet - ett stycke idrottshistoria

ISTANBUL

Underverk fixar vi medan du väntar, mirakel tar något längre tid"

Var det inte så reklamen löd?

Nu vet vi: det räcker med fem minuter. Två ordinarie plus tre på övertid.

Miraklet i Istanbul, den makalösa vändningen mot Turkiet är redan ett stycke idrottshistoria.

267 dagar kvar till fotbolls-VM men vi är redan där i Japan och Sydkorea, och vi är det efter en vändning i en direkt avgörande match som jag aldrig upplevt maken till.

Å andra sidan har jag heller aldrig hört Gustaf Frödings och Felix Körlings

"Tre trallande jäntor" framförd av 22000 fotbollsturkar.

Du vet den där som vi åtminstone på min tid fick lära i skolan: "Där gingo tre jäntor i solen, på vägen vid Lindane Le"".

Här i Istanbul kunde publiken texten (den turkiska) utantill och vid U21-kampen i Izmit i tisdags tågade spelarna in till just denna sång.

Nu är allt det som hände inne i Galatasaray-arenan historia, och i mörkret utanför träffar jag Henrik Larsson på väg till spelarbussen, och jag är ju tvungen att fråga, om han verkligen såg Andreas Andersson där inne framför målet.

- Nja, jag såg någon - men inte att det var just Andreas, ler Henke.

Andreas Andersson gör inte många mål i landslaget. Han är uppe i sju nu på 30 landskamper i sin berg-och-dal-bane-karriär.

Inte ett rätt hade han haft under sitt 20 minutersinhopp. Faktiskt såg han ut som ett enda lidande tills han slog till på ett sätt som påminde om den storhetstid han en gång hade i straffområdet.

En världsunik svit"

Han smög in bakom backen Ümit Özat samtidigt som Alpay Özalan upphävde offsiden och sen var det bara att med huvudet styra Henkes fina lyftning i mål.

Heders Andreas, som på detta sätt passade på att tacka Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck för förtroendet och som därmed också påpassligt inramade herrarnas världsunika svit på 18 EM- och VM-kvalmatcher utan förlust.

Minns alltså att det var just Andreas som på dagen för tre år sedan, 5 september 1998 på Råsundastadion, sprang in det första EM-kvalmålet, 1-1 mot England.

1-1-målet var om möjligt ännu elegantare. Anders Svensson till Fredrik Ljungberg till Anders Svensson till Marcus Allbäck som cykelsparkar (!) bollen på Henrik Larssons panna och i mål. När såg vi senast en sån målgivande passning? Aldrig"

Många gånger har jag skrivit om hur viktigt det är i idrott med tålamod, att aldrig ge upp, att spela tills domarn blåser för sista gången.

Det har visat sig tidigare i detta VM-kval (Moldavien borta), och med alla tilläggsminuter som fjärdedomarn numera visar upp blir fenomenet allt vanligare.

Ändå trodde jag väl aldrig, att jag skulle få uppleva såna här slutminuter, där de 22 000 på läktarn först tystnar för att vid nästa mål till och med applådera de svenska gästerna.

"tack vare klassiska mål

För det var ju:

två klassiska mål som för till VM på samma sätt som Johnny Ekströms långlöpning mot Polen i Chorzów 1989, som Bosse Larssons straff mot Österrike i snön i Gelsenkirchen 1973 och som Ove Kindvalls båda mål på Frankrike 1969. (Till VM -94 kom Sverige, om någon nu glömt det, tack vare en israel vid namn Reuven Atar som gjorde 3-2 på Frankrike samtidigt som svenska spelarna på sitt hotell åt en stillsam måltid efter att ha slagit Finland).

två lika klassiskt sena mål som den trötte Ralf Edströms - han ville ju byta men "Åby" tvingade honom tack och lov kvar på planen - 3-3 mot Ungern i 77:e minuten i Budapest 1973, som Kennet Anderssons monsternick i 115:e minuten mot Rumänien i VM -94 eller som, för att ta en annan idrott, Anders "Masken" Carlssons två mål i hockey-VM -86 mot Finland till 4-4.

Patrik Andersson var som vanligt en jätte, och inte var det hans fel att platsen inte täcktes upp vid det turkiska målet. Lillebror Daniel gjorde sin bästa landskamp, stöttad framförallt av hårdingen Tobias Linderoth som här fick sitt internationella genombrott.

Marcus Allbäck och Henrik Larsson fungerar allt bättre ihop, och under slutminuterna visade dessa två tillsammans med Fredrik Ljungberg och Anders Svensson, att Sverige kan spela offensivt.

Därför pissar jag väl förmodligen i motvind, när jag lite försiktigt påpekar det felaktiga i att spela på ett 0-0-resultat (Daniel Andersson) i stället för att satsa på seger och en fotbollsframtid (Anders Svensson).

Nu gick det vägen ändå. Men backlinjen var inte bra, och att ge Anders Svensson bara 25 minuter på sig för att komma in i matchen var en chansning med dåliga odds.

Till sist: stackars Turkiet fick nu trösta sig med vinst i den andra av onsdagens stora begivenheter här i Istanbul: 87-85 mot Kroatien i basket-EM:s kvartsfinal efter att ha legat under med 28-44.

Seger i sista skottet där också. I förlängningen.