Guidetti: ”Många som snackar...”

Fredrik Jönsson

Guidetti till Sportbladet om skadan, fans som hatar & jantelagen

HALMSTAD. Han är skadefri, gör mål i Celtic och hoppas sänka Frankrike.

Men det två senaste åren har varit speciella för John Guidetti.

Sportbladet satte sig ned med 22-åringen och pratade om relationen med media, hans ”haters” och hans ”lovers”.

– I början ville jag bara vara mig själv, men det går ju tyvärr inte, säger anfallaren.

helskärm

Som 16-åring flyttade John Guidetti till Manchester City. Efter två år i klubben – som förändrades mycket på grund av Abu Dhabi United Group – lånades han ut till Brommapojkarna. Sedan Burnley.

2011/12 hamnade han i Feyenoord och slog igenom med 20 mål på 23 matcher, blev älskad av fansen i Holland och i Sverige såg många honom som en arvtagare till Zlatan Ibrahimovic.

Sedan kom kycklingincidenten, han var borta i över ett och ett halvt år. Men det var inte bara sportsligt allting förändrades, han blev även alltmer tystlåten i media.

– Det är många som har snackat skit. Det är mycket jag vet om journalister som de inte tror att jag vet. Det finns sådana som jag vet går ut för att försöka skada min karriär, säger han.

– Jag vet, till exempel, att när jag hade fyra dagar ledigt, åkte hem och gick ut på min kompis födelsedag, drack inte en droppe en alkohol – för jag dricker aldrig alkohol. Då vet jag att ­media kontaktade klubben och berättade att jag var ute och var full, försökte göra en stor grej i landet och utomlands, och sätta dit mig. Då känner jag: ”spela inte min kompis framför mitt ansikte och försök inte spela snäll mot mig, när du försöker hugga en mördarkniv i ryggen på mig när jag vänder mig om”.

– Jag försöker alltid vara öppen, jag anser att man har ett ansvar. Det är kul för mig att läsa om Zlatan, det är kul för mig att se dokumentärer om Ronaldinho och Ronaldo. Det finns kanske någon ung grabb som tycker det är kul att lyssna på mig, och då vill jag gärna dela med mig av det. Jag är en speciell karaktär. I början ville jag bara vara mig själv, men det går ju tyvärr inte.

”Försöker sätta dit dig”

Du känner att det har blivit så nu…?

– Du läser ju av hur du kan bete dig. Då blir det mycket tråkigare för alla andra, tyvärr. Det är därför alla fotbollsspelare är så tillbakadragna. Det är tyvärr ett beteende som har formats på grund av att det finns människor som försöker sätta dit dig.

– Man säger något på skoj efter en intervju med glimten i ögat. Sedan blir det huvudrubriken och du låter som värsta jävla arslet – någonsin.

Är det tråkigt att du inte kan vara dig själv fullt ut?

– Jag är fortfarande alltid det med mina grabbar, min tjej, med min familj. Men det blir bara att jag inte kan dela det med andra. Och det är självklart jättetråkigt.

Känner du att relationen är så med svenska folket? Eller media?

– Båda. Det finns en jantelag i Sverige. Det är inte okej för alla att en pojke säger att han drömmer om att han vill bli världens bästa fotbollsspelare – och mena det. Men för mig är det komedi, det är helt sjukt. En dröm är en dröm. En dröm betyder inte att ”han ska”. Sen tycker jag att ”jag ska” är en mycket bra inställning. Sedan om det inte händer är en annan sak.

– Det förstör oss som människor, det förstör våra framgångar individuellt. Det förstör även så att vi kanske inte är den toppnationen vi skulle kunna vara.

”Finns en svensk kille”

Blev allt värre på grund av ­skadan?

– Då pratade jag inte med media, alls. Men det stoppade ju inte media från att till exempel ta något från Twitter. Så det stod ganska ofta saker, då blev resultat: ”fan vad John snackar i media hela tiden”. Det stämde inte, det var inte jag, men jag kan inte stoppa någon från att skriva. Jag måste väl ändå få hålla relationen till mina fans.

– Ville jag vara skadad? Nej, vad tror folk? Det var det värsta jag nånsin gått igenom i mitt liv. Ville jag inte spela i City? Det är klart jag ville.

Du har tidigare sagt – i brittisk press och podden ”Heja Sverige” – att det finns ”haters” där ute.

– Det kommer det alltid att ­finnas. Om man inte har några ­”haters” har man inte lyckats.

Men du har väl mer ”lovers” än ”haters”?

– Det hoppas jag. Det finns verkligen underbara människor. Det finns en svensk kille, han är 16 år gammal. Han sa: ”jag har inte missat en match du har spelat sedan, jag minns inte när. Jag började följa det i BP-tiden…”. Han skrev värsta brevet till fanmejlen. ”Mina kompisar pratar om Ibrahimovic, Messi och Ronaldo. För mig finns bara en, det är du, du är allt”. Så, jag ringde upp honom en kväll innan han skulle titta på Champions League.

Mötte dödssjuk pojk

– Jag bara: ”tja, det är John”. Han trodde jag skämtade, det tog nog honom en och en halvminut att fatta att det verkligen var jag. ­Sedan satt vi och snackade i tio minuter, och så sa jag att han skulle hålla kontakten med fanmejlen, och ”om det är något du behöver och försök komma ner och se en match och chilla, du kan sova hos mig”. Det var coolt att betyda så mycket för en kille. Det är kul när man kan ge något sånt tillbaka.

Det är sådant som folk kanske inte tror du gör?

– Jag gör sådant hela tiden. Det mest omskakande som hänt i mitt liv var när de kom till mig efter en träning i Feyenoord: ”kan du träffa en kille? Han är sjuk”. Jag sa: ”visst det är ingen fara”. Jag förstod inte då riktigt vad det var. Jag satt kanske med honom i 45 minuter, vi surrade och man märkte att det inte stod så bra till, han var 12–13 år, ­säger Guidetti, som är mycket tagen när han berättar om pojken:

– Ungefär en vecka efter vi hade träffats så dog han. Och hans sista önskan var att träffa mig. Han sa efter att han hade träffat mig: ”nu kan jag dö, nu är jag klar”. Han begravdes med min matchtröja på sin grav, och när man kom in i hans rum var hela väggarna fulla med bara mig. Det är jobbigt att prata om…tänk att en människa säger: ”jag har träffat John, nu är jag redo”. När man har en sådan då skiter man i alla kommentarer: ”hoppas han dör”, ”hoppas han blir skjuten i benet och aldrig mer spelar fotboll”. När man kan göra något för en människa, då är man klar. Det räcker då.

Vädjar till svenska fansen

I går förlorade Pontus Segerström kampen mot cancer. Han blev 33 år. Guidetti har spelat med honom i Brommapojkarna och sörjer sin vän.

– Fuck cancer. Det är hemskt. Det var en fantastiskt fin kille, det var en fin pappa, vår kapten, vår ledare. Han är helt frisk, får ont i huvudet en dag och går in och ­kollar, då har han en hjärntumör. Mina tankar går till hans familj.

Spelar du för honom?

– Det är klart. Min morfar gick bort innan en U21-match, jag ­försöker spela för honom också. Jag önskar att jag kunde göra ­något mer, men det kan jag inte. Det enda man kan göra är att spela för att hedra. Hoppas vi får stopp på den här äckliga sjuk­domen, den tar för många fina liv.

I kväll kämpar Sverige för en EM-biljett till Tjeckien 2015. Blågult behöver vända 0–2 mot Frankrike.

– Jag vädjar verkligen till svenska folket: Kom dit och stötta Sverige!