Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Leopold

”Jag kan bli tokig på det”

Assisterande förbundskaptenen Peter Wettergren i stor intervju

Uppdaterad 2019-04-01 | Publicerad 2019-03-25

Peter Wettergren är Janne Anderssons närmaste man.

En tyst general med en av Sveriges skarpaste fotbollshjärnor som hyllas av spelarna.

Så kan beskrivningarna av Peter Wettergren sammanfattas.

Sportbladet slog sig ner med den assisterande förbundskaptenen för att snacka om att ta steget till huvudtränare, om trender i världsfotbollen, hur landslagets spel ska utvecklas och experternas felanalys av Guardiola.

– Jag kan bli tokig på det. Jag håller inte med de så kallade fotbollsexperterna där.

Tord Grip gav andretränaren ett ansikte under 1990- och början av 2000-talet när han var assistent till först Tommy Svensson och sedan Sven-Göran Eriksson.

Nu har den assisterande tränaren fått ett nytt ansikte, yngre till utseendet, men till fotbollsintellektet lika skarpt.

Men medan Grip var huvudtränare under många år för bland annat Malmö FF, Young Boys, U21-landslaget och norska landslaget innan han ställde sig i skuggan av Svensson och Eriksson har Peter Wettergren varit assisterande under alla sina 15 år i elitfotbollen. Först i Elfsborg under Magnus Haglund, Klas Ingesson och Jörgen Lennartsson, sedan i FC Köpenhamn till Ståle Solbakken och nu under Janne Andersson i landslaget. Wettergren fungerade faktiskt som något av assisterande förbundskapten till Erik Hamrén också, även om titeln formellt var scout.

”Aldrig sagt att jag inte vill”

Wettergren har ofta hyllats av spelarna (och hans chefer för den delen). Sveriges meste landslagsman, Anders Svensson, brukar till exempel säga att 51-åringen är den bäste tränaren han har haft.

Varför vill du inte bli huvudtränare?

– Jag har aldrig sagt att jag inte vill. Jag kan absolut tänka mig det i framtiden eller när tillfälle ges. Men jag tycker inte om att stå i rampljuset. Jag älskar att vara med spelarna och jobba med dem på planen och i teorirummet. Där får jag min uppskattning. Det andra tycker jag inte är så roligt.

Du till och med skyr det?

– Nej, absolut inte. Fotboll är passion för mig. Det spelar ingen roll vilken position jag har i ledargruppen. Jag vet att jag är duktig på det jag gör.

– Jag vet att jag inte får lika mycket betalt som huvudtränaren och jag får inte lika mycket beröm – men heller inte lika mycket skit när det går dåligt. Men personligen tar jag åt mig lika mycket. Jag känner mig, och tänker, som en huvudtränare även om jag inte är det på papperet eller utåt och har inte sista ordet.

Men har du aldrig haft något sug att få driva dina idéer fullt ut?

– Klart att jag har känt det ibland. Framför allt i laguttagningar. Men jag är lojal och skulle aldrig säga ”vad var det jag sa”.

Wettergren med Janne under match.

Haft många allsvenska anbud

Anbud som huvudtränare i allsvenskan har inte saknats.

– Jag har haft ganska många anbud genom åren. Men det har inte varit läge där och då.

Det är inte ovanligt att en assisterande tränare får ta över när huvudtränaren får sparken eller lämnar frivilligt. Men det har Wettergren aldrig gjort.

– En huvudtränare behöver aldrig känna sig hotad av mig som assisterande. Däremot kan jag nog vara lite krävande. Någon ja-sägare kommer jag aldrig att bli, det kan jag säga.

Vilka egenskaper gör dig till en bra assisterande tränare?

– Jag älskar att jobba med människor och som assisterande får du lite bättre kontakt med spelarna, kommer dem lite närmare.

– Jag har jobbat med människor i hela mitt liv, som ledare från det att jag var 13 år och var simlärare på somrarna. Min styrka är att jobba med relationer.

Han utbildade sig till fritidsledare, med inriktning fotboll förstås. Han har jobbat på fritidsgårdar, på kollektiv för ungdomar med narkotikaproblem, på behandlingshem och drivit HBV-hem.

Hur mycket har detta format dig som tränare?

– Mycket! Jag fick en utbildning på Hasselakollektivet som 25-åring. Den har varit väldigt viktig för mig som fotbollstränare, varit en nyckel när det kommer till att bygga relationer.

Studerat många italienska tränare

Spelarkarriären nådde aldrig några högre höjder, även om Wettergren var en stor talang som mittback/central mittfältare: han spelade med Åtvidaberg och Mjölby i gamla division två som bäst. Han hade inte alls samma driv som vännen sedan förskolan, Klas Ingesson.

Wettergren inledde tränarkarriären som 29-åring hemma i Ödeshög.

Han började tidigt åka ut och besöka klubbar i Europa, företrädesvis i Italien när Ingesson var proffs där.

– Jag kom nära lagen han var i. Där blev jag fascinerad av den taktiska, italienska träningen.

Sedan fortsatte det med mer Italien när han blev assisterande tränare i Elfsborg till Magnus Haglund med Stefan Andréasson som sportchef. Andreassons gamle tränare i Como ledde flera olika lag i Italien som trion besökte.

– Jag är nyfiken att se vad som händer i Europa. Men jag kopierar aldrig utan hämtar influenser från allt och alla.

Förra våren besökte Wettergren och U21-förbundskaptenen Roland Nilsson Valencia CF.

– Rolle och jag hade en jättefin vecka där vi fick titta närmare på deras mönsterträning. Det var inget nytt men det gav en bekräftelse och det är viktigt; att se att de gör samma saker som oss.

Om du hade fått välja fritt – vilken tränare skulle du vilja besöka nu?

– Pep Guardiola är nummer ett. Det hade varit väldigt roligt att se honom ”in action” i en vecka.

– Det är intressant att titta på Guardiolas lag. Många journalister och fotbollsexperter säger: kolla vilket fantastiskt anfallslag de har. Jag kan bli tokig på det. Han är ju en försvarstränare lika mycket som anfallstränare Jag blir halvirriterad när jag ser vissa fotbollsprogram och hela den här debatten hur man bedömer fotbollslag bara utifrån deras anfallsfotboll. Jag köper inte det. Jag håller inte med de så kallade fotbollsexperterna där.

Man missar försvarsspelet?

– Man missar det totalt! Det är nästan fult att spela ett bra försvarsspel. Men Guardiola har ett bra anfallsspel tack vare att han vinner tillbaka bollar i gynnsamma lägen, om du frågar mig. Han är en skicklig försvarstränare också, det säger han själv med.

– Jag kan inte säga att jag hämtar inspiration från Guardiola. Men jag tycker att det är roligt att se hans lag spela för de är så välorganiserade.

Ser trender i världsfotbollen

Hur ska/vill ni utveckla landslagets spel?

– Jag tror mycket på repetition. Att inte krångla till det. Spelarna har blivit bra där och driver taktiken själva.

– Men vi har börjat utveckla försvarsspelet genom att blanda positionsförsvar med lite mer markeringstänk beroende på om vi är höga eller låga i vårt försvarsspel. Det är en jävla flexibilitet. Det processar vi redan nu och tycker att vi blivit bättre och bättre på det.

– De senaste åren har det i fotbollsvärlden handlat mycket om att wing backs tar hand om spelbredden själva. Nu har många lag lärt sig hur man ska försvara centralt och inre korridor. Då kanske man öppnar upp yttre korridoren igen.

– Jag tänker mycket på vad som är nästa steg i fotbollen. Kan jag vara först med det kommer jag alltid att ha ett försprång.

Vad ser du då för trender i världsfotbollen?

– Lagens playmakers har de senaste åren flyttat ut från centralt i planen till inre korridor för att få mer tid och plats. Vi har assistytan, alltså ytorna innanför straffområdets respektive sidlinje, som tyskarna jobbat mycket med och som Manchester City gör jättemycket assist från. Det är oftast därifrån den sista passningen kommer från.

– Det är otroligt många lag som vill komma åt den ytan. Den är attraktiv för motståndaren och den vill jag, som tränare, döda.

Vill ni inte komma åt den själva framåt?

– Jo, och 2–0-målet mot Ryssland i november kom till exempel därifrån. Men det är svårt att hinna nöta in det när man bara har en anfallsträning på en samling.

Wettergren fortsätter:

– I försvarsspelet har det hänt mycket. En del lag spelar med hög press, andra med låg. En del lag jobbar med ”triggers” där de går från låg press till hög press på en ”given signal”, som till exempel kan vara när motståndarens mittback slår en passning till en viss ytterback.

– I VM såg vi att de framgångsrika lagen oftast spelade ett lågt försvarsspel. I klubblagen är det mer höga försvarsspel. Det ska bli spännande att se vart pendeln slår framöver.