”Les Bleus” sagolika vändning

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-07

2000 – HOLLAND/BELGIEN

För första gången i EM-slutspelets 40-åriga historia fick två länder, Holland och Belgien, dela på värdskapet.

Det var också första gången som Sverige lyckades ta sig till ett slutspel på egen hand – väl där gick det så där.

0-0 mot Turkiet ”tråkigaste någonsin”

E-type gjorde den officiella EM-låten Campione 2000 invigningsspelade på Kung Baudouin-stadion i Bryssel. Lite senare åkte Sverige på stryk i öppningsmatchen mot just Belgien på samma arena och för svensk del hade eländet bara börjat.

Förlusten mot Belgien följdes upp med 0-0 mot Turkiet – en match som var så dåligt att den än i dag beskrivs som den tråkigaste någonsin i EM. Efter 1-2 mot Italien i den sista gruppspelsmatchen var det bara att packa väskorna och åka hem för svensk del.

Gruppspelet innehöll inte speciellt många överraskningar – med undantag för grupp A där England och Tyskland missade avancemang. Annars tog sig storfavoriterna vidare och dramatiken lät vänta på sig till slutspelet.

Zidane i central roll

Frankrike tog sig till final mycket tack vare Zinedine Zidane som först gjorde ett viktigt mål mot Spanien i kvartsfinalen och sedan avgjorde mot Portugal i semifinalen. Thierry Henry tog matchen till förlängningen med sitt 1-1-mål i början av andra halvlek. Portugiserna köpte inte alls domarens bedömning (en hands på Abel Xavier) och var galna efter matchen varpå flera spelare visades ut och fick kännbara avstängningar.

I den andra semifinalen nådde dramatiken sitt absoluta klimax. Italien tvingades spela stora delar av matchen mot Holland med en man mindre sedan Gianluca Zambrotta visats ut i första halvlek. Holländarna fick dessutom chansen att avgöra matchen med två straffar under ordinarie tid – men brände båda.

Och när matchen senare avgjordes på straffar fortsatte holländarna att darra inför en närmast chockad hemmapublik på Amsterdam Arena.

Italien drabbades av kollektiv chock

I finalen var det italienarnas tur att drabbas av kollektiv chock.

Marco Delvecchio gjorde 1-0 i finalen mot Frankrike och italienarna ställde sig längs med sidlinjen, hand i hand, under de sista skälvande minuterna – redo för att tillsammans fira landets första EM-guld sedan 1968.

Då, på tilläggstid, högg inhopparen Sylvain Wiltord till på en långboll från Fabien Bartez och tog matchen till förlängning. Italienarna hämtade aldrig sig riktigt från den chocken och 13 minuter in i förlängningen slog David Trezeguet avgörandet på golden goal efter ett fint förspel av Robert Pires på vänsterkanten.

Trezeguet drog till direkt med vänstern från en svår vinkel och smällde upp bollen i nättaket bakom semifinalhjälten Francesco Toldo.

Två mästerskapsguld i rad

Efter avgörandet grät de italienska spelarna floder medan de franska spelarna firade segern.

Förbundskapten Roger Lemerre lyckades därmed med bedriften att fylla Aimé Jacquets plats och följa upp VM-guldet från 1998 med ett EM-guld.

Antonín Panenkas iskalla straffchip i finalen 1976.

Marco Van Bastens drömmål mot Sovjet 1988.

Jugoslaviens uteslutning ur slutspelet 1992.

Eller Sveriges bittra strafförlust i kvartsfinalen mot Holland 2004.

EM-historien är full med både magiska och tragiska ögonblick.

Sportbladet.se bjuder på en stor portion fotbollsnostalgi – här är alla EM-slutspel sedan 1960.