Månsson: Tyresö har det bästa laget i världens bästa liga

Real eller Barca, Barca eller Real?

Nänä, bara Tyresö FF.

Bäst i världens bästa liga med världens bästa i laget.

Vi gillar ju sånt här, vi journalister. Att sätta etiketter, att förenkla, att dela ut dåliga smeknamn.

Om MFF värvar Patrik Andersson och Afonso Alves blir de genast Real Malmö, om IFK köper Nordin Gerzic och Pontus Farnerud förvandlas de på nolltid till Real Göteborg där demontränaren Micke Mourinho styr med järnhand.

Så vad sägs då om Real Tyresö?

Inte nog med att man värvat Linda Sembrant (landslagsklass), Lisa Dahlkvist (hög landslagsklass), Caroline Seger (världsklass) och Veronica Boquete (världsklass) – nu har man plockat in den ultimata Galacticon.

Marta Vieira da Silva, 26.

I fjol vann japanskan Homare Sawa titeln som världens bästa spelare men det var nog mest ett undantag till följd av ett osannolikt lyckat VM – nästa år är säkert Marta tillbaka på tronen som hon satt på mellan 2006 och 2010.

– Ja, det är klart jag vill dit igen. Presterar jag bra i mitt lag så har jag möjligheten, sa Marta när vi satt och småpratade i varsin fåtölj på biograf Forellen.

Stor – och för lång – show

Det var nämligen där som presskonferensen ägde rum. Tyresö hade hyrt den lokala biografen och bjöd på stor (men lite för lång) show där uppe på scenen. Först berättade man om sitt nya sociala engagemang (UN Women, FN:s organisation för jämställdhet), därefter visade grafer och tabeller hur den sportsliga och ekonomiska utvecklingen exploderat på sistone.

Och till sist så klev hon då in, Marta, kvällens stora stjärna. Massmedialt blev det en fullträff.

Signera kontraktet på podiet? Check.

Dra på sig tröjan inför den samlade presskåren? Check.

Tårar på presskonferensen? Check.

Kyssa klubbmärket inför fotograferna? Nja, här gick de nog bet ändå. Men allt kan ju inte bli rätt, inte ens för Real Tyresö.

Så: läge för Tyresö att jogga hem guldet? Nja, så enkelt är det nog inte, trots att de har det bästa laget, trots att vi journalister gillar förenklingar. Redan i fjol var man nära att vinna och truppen är förstås bättre i år, men framförallt Linköping sticker ut som en utmanare. Förra året var de lite tunna offensivt men när Lisa De Vanna och Manon Melis skrivit på lär de där problemen försvinna all världens väg. Genomelaka Nilla Fischer är ett annat nyförvärv som sticker ut i en redan solid trupp.

Marta är förstås en superstjärna på alla sätt, men något iskallt superproffs är hon definitivt inte. En större känslomänniska är förmodligen svårt att träffa, det märktes inte minst igår.

Det räckte med att hon nämnde ”Sverige” och ”andra hem” innan tårarna började spruta och en tiondels sekund efter jag sagt ordet ”känslosam” brast det i biofåtöljen bredvid mig.

– Det känns som en film från förr spelas upp i mitt huvud och då blir jag ledsen, sa Marta, som sen verkade känna sig tvungen att förklara:

– Ledsen på ett bra sätt. Jag är ju glad.