Fagerlund: En sällan skådad förnedring av Sverige
Var det effektivitet ni eftersökte?
Då är det effektivitet ni ska få.
Så kanske Sverige tänkte innan de rusade ut på Tengiz Burjanadzes gräs och låtsades som att motståndarna inte fanns.
Med inte ens halva första halvleken avverkad behövde ögonen nästan gnuggas.
Redan efter tre minuter inledde Fridolina Rolfö målskyttet sex mil från ryska gränsen, den första dominobrickan som föll av totalt femton.
Visst, Georgien hade förlorat sina 13 senaste matcher och låg avsågat och övergivet i botten av VM-kvaltabellen.
Men ändå.
När Jonna Andersson - helt fristående i straffområdet - nickade in 7-0 i 29:e minuten vände förbundskapten Teimuraz Svanadze ryggen åt sina spelare.
Det kändes nästan som att han hade ställt ut hälften så många som motståndarna, försvaret var utmärglat och framkallade rent av sympati. Ett ögonblick senare dunkade Flippa Angeldahl in sitt tredje mål i ösregnet till 8–0.
På förhand eftersökte Peter Gerhardsson effektivitet, han fick se en sällan skådad förnedring från första parkett.
Om inte Svanadze redan hade slutat titta gjorde han antagligen det när Lina Hurtig rullade in elvan kort innan paus.
Glädjande att Sembrant är tillbaka
De senaste åren har Sverige varit flexibelt sett till spelsystem, på sistone har det föredragna verkat vara 4–3–3. Nu mönstrades en trebackslinje bestående av Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson och Linda Sembrant.
Att den senare är tillbaka efter sin tunga skada är glädjande, försvarsspelet vacklade stundtals under OS och mår gott av veteranens stabilitet (även om hon knappast sattes på prov defensivt i dag).
I ärlighetens namn står Gerhardsson och assisterande Magnus Wikman inför ett svårlöst problem, om än ett lyxigt sådant, i alla lagdelar. Inklusive i målet som Jennifer Falk vaktade under torsdagskvällen framför Hedvig Lindahl.
Kosovare Asllani, som nyss kommit tillbaka från skada, saknades i startelvan mot Georgien. Det säger en del om den svenska bredden när detta tapp inte ens blir ett dilemma.
Baserat på de senaste samlingarna och prestationer i klubblaget förtjänar Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Lina Hurtig att ta ordinarie platser. Sofia Jakobsson och särskilt Johanna Rytting Kaneryd får inte heller glömmas bort i sammanhanget.
På vems bekostnad ska då Asllani (inhoppare och tvåmålsskytt) tryckas in? I nuläget är det inte helt lätt att pussla ihop all kvalitet och potential i olika formationer.
Det går inte att dra några större slutsatser av ett cirkusresultat som 15–0 (även om det inte slår tidigare rekordet på 17–0 mot Azerbaijan 2010).
Mer än att Sverige ska till VM, för så kommer det bli. Samt att ännu fler inser att Gerhardssons gäng verkligen blir att räkna med i sommarens EM.