Johan Larsson om Hiljemark och tunga tiden
”Försöker hålla huvudet kallt och inte tappa det”
Publicerad 2024-08-25 22.41
BORÅS. Han har supportrarna i ryggen – men inte den nye tränaren.
Efter sina första minuter i allsvenskan på tre månader berättar Johan Larsson om den tuffa tiden i frysboxen, relationen med Oscar Hiljemark och stödet från fansen.
– Jag är den jag är in i döden, säger Elfsborgskaptenen efter 3–1 mot IFK Göteborg.
Johan Larsson hade inte gjort en minut i allsvenskan sedan den 28 maj.
Men vid ställningen 3–0 mot IFK Göteborg med 13 minuter kvar byttes Elfsborgskaptenen in för första gången i allsvenskan av nye tränaren Oscar Hiljemark.
Han gjorde det till fansens unisona skanderande av hans namn.
– Det är kul att någon uppskattar en. Det är väldigt härligt att veta att jag har många i ryggen och jag har väntat länge på den här stunden. Det var väl på tiden kan man säga, säger Larsson efteråt.
”Kommer att vara det in i döden”
Men den viktigaste att ha i ryggen som fotbollsspelare är ju ens tränare. Har du det?
– Det har jag uppenbarligen inte med tanke på att jag inte spelar. Det är ganska klart att andra går före. Men jag gör allt jag kan och jag kan inte göra mer. Jag är den jag är och kommer vara det in i... döden, höll jag på att säga. Nej, men fram tills jag ställer skorna på hyllan.
Hur går snacket er emellan?
– Vi pratar inte så mycket om jag ska vara helt ärligt. Vi går bra just nu. Jag har inte så mycket att säga mer än att jag önskar att mina ”knackningar på dörren” hörs. Jag njuter av Elfsborgs framgångar. Sen så är det klart att jag hade önskat att min del i det var större än vad den är just nu.
De knackningarna är snarare det du presterar på träningsplanen än på tränarrummets dörr, menar du?
– Ja, verkligen. Där knackar jag ingenting. Nu är det en period där vi spelar var tredje dag så det är inte så mycket till träningar att prata om. Utan det gäller då att på något sätt försöka hålla huvudet kallt för min del, med den personen jag är, och inte tappa det, om jag ska vara helt ärlig. Och försöka vara en bra lagkapten, en bra lagkamrat.
Fyra olika lagkaptener i samma match
Larsson var den fjärde spelaren i dagens match som drog på sig kaptensbindeln i Elfsborg när Gustav Henriksson rusade ut till sidlinjen och lämnade över den till Larsson.
– Ja, men det är bara en som ska ha den. Det var väl rätt att den hamnade rätt till slut, ler Larsson.
– Nej, men jag tycker att det är respekt. Det säger en del om den här gruppen och var vi är med varandra. Det var fint av dem att ge mig det.
Hur mycket märker du av fansens stöd?
– Mycket mer än vad jag någonsin gjort tidigare. Vilket betyder ännu mer med tanke på den givna situationen.
Har du och Hiljemark haft något snack alls?
– Ja, det är oundvikligt att inte gå på varandra med tanke på att vi ses i stort sett varje dag. Men vad vi säger stannar mellan oss. Det är inte så att vi inte kan prata med varandra eller att det finns någon spricka. Jag vill spela, han spelar mig inte. Det är väl där vi är ungefär. Han är den tränaren som är här. Jag är bara en av hans pusselbitar om man säger så. Och just nu så går vi ju jättebra. Så jag kan inte stå här och säga att jag ska spela varje match. Men det är klart att jag önskar att så var fallet, säger Larsson.
