”En dröm – men det kändes som en mardröm”
Zecira Musovic om nära bandet till familjen
Publicerad 2024-07-10 07.07
GÖTEBORG. Zecira Musovic, 28, skulle inleda sitt drömkapitel i fotbollskarriären.
Samtidigt kändes det som en mardröm.
– Nyårsfirandet kändes som en begravning, säger hon i Sommar i P1.
Zecira Musovic har alltid varit nära sin familj.
I Sommar i P1 beskriver hon att familjen hemma i Helsingborg är som ett stort fotbollslag. De har dagligen kontakt och eftersom hon är det yngsta syskonet måste hon höra av sig till sin mamma varje gång hon kommer hem, oavsett tid på dygnet.
I och med de starka familjebanden var det med blandade känslor som den svenske landslagsmålvakten lämnade tryggheten i Sverige för att flytta till Chelsea för lite mer än tre år sedan.
– Dagarna gick och jag närmade mig avfärdsdagen. Nyårsfirandet kändes som en begravning. När vi städar undan efter middagen, bara jag och brorsan, säger han: 'kan du inte bara åka så vi kan börja hantera de känslor som kommer'? Han såg riktigt ledsen ut och då slog det mig att det skulle bli min första stora uppoffring. Jag skulle spela för Chelsea, ett av världens mest framgångrika klubblag. Det var en dröm samtidigt som allt plötsligt kände som en mardröm. Ville jag ens det här? Är det verkligen värt att se min brorsa så här ledsen och själv känna mig så tung? säger Musovic i sommarpratet.
”Morsan kunde inte bry sig mindre”
Zecira Musovic berättar att livet som fotbollsproffs är en lyx och få förunnat. Men det är samtidigt ett yrke som innefattar en stor press.
Då brukar hon ringa sin mamma. Hon fanns där när det var jobbigt inför åttondelsfinalen mot USA i VM i somras och hon finns där när det är jobbigt i klubblaget.
– När det har varit som mest och jag har ringt mamma har hon sagt: 'Hörru, ska du inte komma hem och skita i det där?' Min morsa, hon vill bara att jag ska må bra. Hon kunde inte bry sig mindre om att världslaget Chelsea är min klubbadress. Hon ser bara sin dotter Zecira, fotbollsspelaren är bara en bonus. Det är så skönt, säger Musovic.
Planerade att resa i tunnor
Sommarpratet inleds med att hennes äldre bror, Huso Musovic, pratar om hur familjen tog sig från forna Jugoslavien och tiden fram till familjen fick uppehållstillstånd 1994.
– Tiden i Sverige börjar osäkert. I två år vet vi inte om vi kommer få stanna kvar här eller skickas tillbaka till kriget. Pappa och mamma får klura på en plan B. En är att gömma sig i tunnor på stora färjor som efter flera veckor hamnar på Nya Zeeland. Tanken på det gör mig livrädd och det har tagit över 30 år att inte känna skräck inför Nya Zeeland, säger Huso.
Men familjen blev kvar i Sverige och två år senare fick han en lillasyster som 28 år senare levde VM-drömmen på just Nya Zeeland.
Musovic berättar dagen innan programmet släpps att hon inte har låtit någon i familjen höra sommarpratet innan det släpps.
– Det är ingen som har hört det. Jag är mest förväntansfull inför att de ska höra det. Jag är väldigt öppen och ärlig i mitt sommarprat. Jag berättar allt och det är lite obekvämt, säger hon.
”Offrar tiden med dem”
Hon är nyligen tillbaka från sin semester där familjen har varit en viktig del.
– Vissa väljer att tillbringa semestern på olika håll i världen. Jag maxade åtta dagar på Balkan och sen har resten av tiden varit hemma med familjen. Jag känner att jag saknar familjen och jag offrar tiden med dem. Det är en jobbig del av fotbollen.