”Pappa var gerillasoldat och slogs mot Saddam”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-21
Hamad om relationen till sin pappa, uppväxten och framtiden: ’Han skjutsade mig på cykel till varenda träning’
KAPSTADEN. Han har skjutsat till tusentals träningar, sett så många matcher att han tappat räkningen och satt som krav att pojken ska ringa hem efter matcherna han själv inte kan se på plats.
Jiloan Hamads pappa är precis som många andra ”fotbollsfarsor”.
Fast ändå inte.
– Min pappa var gerillasoldat och slogs mot Saddam. Han har haft det jävligt tufft och den bästa belöningen för mig är när jag ser att han mår bra efter att jag gjort en bra match, berättar Hamad.
Med tio minuter kvar av landskampen mot Botswana fick Jiloan Hamad, 20, hoppa in och göra A-landslagsdebut. Några minuter senare fick han chansen att punktera matchen men avslutet gick utanför.
Hemma i Örebro satt pappa Mohammed och svor en liten ramsa.
När Jiloan senare på kvällen ringde hem fick han höra att han nog borde ha gjort sitt första landslagsmål ändå.
– Jag pratar med farsan varje dag och om jag inte ringer honom blir han lite sur, han tyckte att jag borde ha satt den där chansen men han var ganska nöjd ändå, berättar han.
Det är när vårt samtal leder in på hans framtid i Malmö FF som Jiloan, eller ”Jille” som han kallas, berättar om sin relation med sin far.
– Han är helt galen i fotboll. När vi kom till Sverige tjatade han in mig hos 89:orna, alltså de som är ett år äldre än mig. Det var ingen i familjen som hade körkort så pappa skjutsade mig på cykeln till varenda träning. Och han har inte missat en träning. Även om han har varit sjuk så har han varit där och kollat.
Pappa stred mot Saddam
Jiloan föddes i Baku. Då, 1990, sovjetrepublik. I dag huvudstad i det självständiga Azerbajdzjan.
Föräldrarna är kurder med rötterna
i Irak och hans pappa stred som gerillasoldat mot diktatorn Saddam Hussein.
När Jiloan var 1,5 år flyttade familjen först till Moskva och tillslut slog de sig ner...
i Örebro. Det var också där som han började spela fotboll i BK Forward.
2008 flyttade Jiloan till Malmö FF och pappa Mohammad kunde inte längre skjutsa sin son till fotbollsträningarna. Eller jo, det har han faktiskt löst ändå.
– Pappa brukar komma ner till mig i Malmö under säsongen. Han stannar två månader, åker hem någon vecka och så kommer han tillbaka igen. Han kollar träningar och matcher och han är mer nervös än mig inför matcherna. Han kan inte sova och det är jag som får säga ”det är lugnt farsan, det kommer att gå bra” i stället för tvärtom.
Hur är det efter matcherna då?
– Det beror på. När jag var mindre var jag nästan rädd för att komma hem efter en dålig match. Farsan är sträng och gör jag en dålig match får jag höra det. Han brukar sitta i vardagsrummet och tjura.
Och när du gör en bra match, hur är han då?
– Då mår han bra.
Gör han något speciellt, belönar han dig eller hur yttrar det sig?
– För mig räcker det med att han mår bra. Han har haft det jävligt tufft, farsan. Han var gerillasoldat, slogs mot Saddams armé och har varit i krig i 14 år. Han började jobba när han var sju, odlade tobak i hemlandet och nu är han sjukpensionär efter en skottskada. När jag ser att han mår bra så är det min belöning och det är skönt att jag kan hjälpa till nu efter allt hans slit.
”Messi är som en andra son”
Efter en bra säsong i Malmö, som kröntes med ett viktigt mål i sista matchen mot Mjällby och senare ett SM-guld, har Hamad även fått chansen i Erik Hamréns landslag. Kontraktet med MFF går ut efter nästa säsong och det är inte helt omöjligt att det bär i väg ut i Europa redan i år.
– Farsan är inne på att Holland vore ett bra steg men han älskar Barcelona. Messi är som en andra son för honom.
Följer han med om du flyttar?
– Nej, han flyttar nog inte med... men kan kommer nog att pendla fram och tillbaka.
Farsor alltså...