VM 2010 är... det galna mästerskapet

Simon Bank

, 

Erik Niva

VM 2010?

Mästerskapet då allt hände, då realismen löstes upp av en vanvettig afrikansk vuvuzelavind.

Än återstår en veckas galenskap, men redan nu har vi ändå tagit oss friheten att lista 20 ögonblick som givit en färgsprakande turnering sin alldeles unika nyans.

VM:S DOMARMISSAR

”Oh, my god”, sa tydligen den uruguayanske domaren Jorge Larriondo när han fick se reprisen som förkunnade att Frank Lampards lobb studsat sisådär en halvtimme innanför mållinjen. Exakt vad italienske linjedomaren Stefano Ayroldi sa när han var omringad av ett halvdussin mexikanare samtidigt som storbildsskärmarna på Soccer City visade att Carlos Tévez var minst en meter offside – det vet vi inte. Men vi vet att det här var halvdagen då världsopinionen en gång för alla tappade tron på det mänskliga ögat och krävde teknologiska hjälpmedel.

VM:S SLOGAN

– We’re alive, baby.

Landon Donovan sammanfattar USA:s fotbollslandslags match mot Algeriet, USA:s idrottskultur, sitt eget kärleksliv, alla amerikanska filmer som finns, gruppspelet i VM och hur det känns att göra mål i fotboll.

VM:S REKLAM

”Write the future”, flåsade Nike i sin påkostade reklamkampanj inför VM. Jovars. Affischnamnet Wayne Rooney tillhörde turneringens sämsta spelare. Franck Ribéry blev symbolen för ett franskt landslag sönderslitet av inbördeskrig. Vare sig Didier Drogba eller Cristiano Ronaldo var i närheten av att motsvara de skyhöga förväntningarna. Fabio Cannavaro var för gammal. Zlatan Ibrahimovic kom aldrig ens hit. Fernando Torres, Cesc Fàbregas och Sergio Agüero var ur form eller petade. Och VM blev en turnering för de andra än för de allra största reklampelarna.

VM:S CHOCK

Europamästarna åkte till Durban för att möta Schweiz. Förhandsfavoriterna åkte till Durban för att möta ett halvdant dussinlag. De hade bollen 63 procent av speltiden. De sköt 24 skott mot mål. De träffade ribban och de snuddade stolpen. Men de glömde visst bort att göra mål, samtidigt som de tillät Gelson Fernandes att tackla in en boll i nät i andra änden av planen. 0–1, och världsmästerskapens största sensation innan turneringen ens hunnit börja.

VM:S MÅLVAKT

Jo, vi kan förstås tycka att Schweiz Diego Benaglio gjorde det bäst, eller att Manu Neuer sett ut som den starkaste målvakten – men den som gjort det största avtrycket hittils är förstås en 30-åring från West Ham. Robert Green följde i fåran av fiaskoingripanden från engelska landslagsmålvakter när han drällde in Clint Dempseys hopplösa rullskott från 30 meter. Green blev ett skämt som det skämtades om. Bästa skämtet? ”På dagens träning fick Green 400 skott på sig och inte ett enda gick in i mål. Imorgon ska han och Emile Heskey träna med resten av laget”.

VM:S SÄMSTE TRÄNARE

Åtta, nio, tio… och vinnare på knockout: Raymond Domenech! För två år sedan satte sig möglet i franska landslaget, slitningar mellan unga och gamla och mellan olika personlighetstyper. Domenech löste det inte då, han löste det inte under de två år som gick, och när han kom till VM försökte han övertyga världen om att han minsann löst problemet. En poäng, en hemskickad Anelka, en spelarstrejk, en regeringssågning och en formidabelt usel turnering senare såg alla att problemen var värre än någonsin. Exhibitionisten Domenech stod och log medan det hände.

VM:S EPIDEMI

Nigeria jobbade hårt med att få in så många hjärnsläpp som möjligt per match, men de var ändå chanslösa mot Serbien. Ett tekniskt utvecklat, fysiskt starkt lag åkte för att representera sitt land i dess första VM-slutspel och sveks av sina fenomenalt idiotiska reflexer. Först tog en opressad Kuzmanovic med hand i eget straffområde och gav bort matchen till Ghana, och alla sa att ”herregud, det där kan aldrig hända igen”. Det dröjde två matcher, sedan gjorde världsbacken Nemanja Vidi om precis samma sak.

VM:S CIGARR

Det var kul så länge det varade. Argentina tog fyra raka segrar, och Diego Maradona firade var och en av dem med att suga och fortsätta suga på mästerskapets fetaste segercigarrer. Ibland rökte han färdigt i dörröppningen till presskonferensrummet, ibland fick han en reprimand av någon Fifa-tant för att ha försökt ta med sig rökklubban hela vägen till podet. Det var kul så länge det varade. Under några fantastiska sommarveckor snurrade än en gång hela fotbollsvärlden runt Diego Maradona och det argentiska landslag som visserligen inte hade någon spelmodell, men som var ena jävlar på att vråla ”vamos, vamos” och sätta högsta fart framåt.

VM:S GUBBE

De sa att han var slut. De sa att han var för gammal. De sa att det var ett fattigdomsbevis att han fortfarande var med. Likafullt så var det den oantastlige Fabio Cannavaro som ledde världsmästarna Italien in i detta VM, och efter tre matcher, två billigt insläppta fasta situationer och ett gigantiskt fiasko så hade vi facit, och tyvärr gjorde det ont att läsa det.

Han var slut. Han var för gammal. Det var ett fattigdomsbevis att han fortfarande var med.

VM:S WAG

När Fabio Capello kvävde både det engelska landslaget och den engelska kändiskulturen fick holländarna göra något för att bevisa att de faktiskt förblev holländare, även bortom den sterila spelmodellen. Den färska romansen mellan Wesley Sneijder och Yolanthe Cabau van Kasbergen blev VM:s överlägset mest exponerade kärlekshistoria. Wesley fann sig själv, Wesley konverterade till katolicism och Wesley gjorde fyra VM-mål, inklusive dubletten som slog ut Brasilien ur VM. ”Uppenbarligen spelar Wesley mycket bättre sedan han fick tillfredsställelsen att träffa Yolanthe. Och då är ju frågan, vore det inte en bra idé ifall hon tillfredsställde hela gruppen”, frågade sig holländska tv-ankaret Johan Derksen.

VM:S SIARE

Vad såg den som inte vi såg? Att Tyskland är mästerskapets mest sevärda, mest spektakulära lag blev väl uppenbart för de flesta redan i samband med premiären mot Australien?! Men att de skulle förlora mot Serbien? För att därefter hämta sig mot Ghana? Och sedan detronisera både England och Argentina? En enda varelse har haft hundraprocentig koll på den utvecklingen, och det är bläckfisken Paul. Vid EM senast stämplade han in med 80-procentig träffprocent, men han har utvecklats sedan dess. Så här långt in i turneringen är världens bästa fotbollstippare fullständigt felfri.

VM:S ÄGGKORG

Dunga fick jobbet att föra Brasilien till VM-guld. Han balanserade sitt lag defensivt, plockade in alla defensiva mittfältare han kunde komma på, och gav nyckeln till offensiven till en enda, genial man.

Problemet var att Kaká inte längre är Kaká.

En skadeplågad och formsvag nummer tio kom till VM och utmärkte sig mest genom att dra på sig varningar och en utvisning, och utöver ett par glimrande passningar var han bara en sorglig seleção-skugga av sitt gamla jag.

VM:S TÅRAR

Tjugo år efter Paul Gascoignes semitårar i Italien stirrade världen på ett annat par kinder.

Skillnaden? Den här gången förstod ingen exakt vad tårarna betydde.

Jong Tae-Se, född och uppväxt i Japan, med sydkoreanska föräldrar, har gått i en nordkoreansk skola och valt att representera världens mest repressiva land. En fri vilja valde landet där den fria viljan släckts ned. Och när han till slut stod där och lyssnade till Nordkoreas nationalsång inför hela världen så grät han som ett barn, och gav Folkrepubliken ett mänskligare ansikte än den haft någon gång förut.

VM:S MORALISKA SEGRARE

Två hade inga klubbar alls, en hade inte spelat en klubbmatch på en hel säsong, en jobbade heltid på bank, flera stycken var amatörer i den inhemska ligan och ingen, ingen, ingen i hela världen gav Nya Zeeland en enda liten chans att hitta på något i detta VM.

Facit? Tja, om Spanien eller Tyskland vinner VM så kommer ett enda lag att ha gått igenom turneringen obesegrat. Nya Zeeland. Fullkomligt fårfarmarfantastiskt.

VM:S JABULANI-JAPANER

Under två långa VM-veckor hette det att den nya, lätta VM-bollen gjorde det omöjligt att skjuta långskott och sätta frisparkar. Sedan dunkade Keisuke Honda in en frispark i det bortre hörnet, en knapp kvart innan Yashuhito Endo böjde in en annan i det närmsta. Japan hade bemästrat Jabulanin, hette det. Sedan gick det två veckor till, och bortsett från en häxpipa från Diego Forlán har frisparksskyttet förblivit hela VM-historiens allra sämsta.

VM:S MONUMENTALMISS

En enda straff, en enda spark ifrån att göra Ghana till VM-historiens första afrikanska semifinallag just i det läget då kontinenten längtade som allra mest och behövde det som allra bäst... Nä, det går inte att göra det rättvisa i ord. Ni har redan sett de fullständigt sanslösa slutminuterna av kvartsfinalen mellan Ghana och Uruguay, ni vet vad som hände och ni har förstått vad det innebar. Oavsett vad som händer i finalen lär det här förbli tureringens allra tyngsta, största värsta ögonblick.

VM:S HEMKOMST

Han hade vuxit upp ett på ett par insparkars avstånd från Soccer City, lärt sig spela fotboll på gatorna i Soweto, tagit sig därifrån men alltid haft sin familj och sina rötter kvar där, i Johannesburgs fattigkvarter.

Att Siphiwe Tshabalala ens fick spela en VM-premiär på sin egen kontinent, i sitt eget land, i sin egen stad och i sin egen förort var förstås en saga för god för att vara sann. När han tog fart och skickade upp VM:s första mål i bortre krysset var det något annat, ännu större.

VM:S KULTURKROCK

Yakubu Aiyegbeni missade helt öppet mål från en halvmeteter. Det gjorde aldrig Marcus Allbäck. Presidenten Goodluck Jonathan förkunnade att landslaget skulle stängas av från allt internationellt spel i två år. Det gjorde aldrig Göran Persson. Riktigt vad Lars Lagerbäck väntat sig av sin tid i Nigeria vet vi inte, men vi vet att det är väldigt, väldigt långt mellan Ånge och Abuja.

VM:S RÖKARE

Man kan ju tycka att kändisenklavens mest misslyckade VM-besökare borde vara Mick Jagger. Ni vet, han som kom till Sydafrika för att hålla på England (som gjorde fiasko), sen höll på USA (som åkte ut direkt), för att avsluta med att ta rygg på Brasilien (som oundvikligen förlorade). Men nä. Den svarta kamelen till vip-läktarnas sämsta insats hamnar hos Paris Hilton, som kom till Port Elizabeth, tände en ”dagga” (joint) och blev gripen av polisen direkt. Nåt ska man ju göra när man inte ärver hotell.

VM:S SÄMSTE COACH

Pim Verbeek, Australien, hade sju månader på sig att fundera ut en vettig taktik till VM-premiären mot världens kanske bästa kontringslag. Han kom fram till att det bästa sättet att möts Tyskland var att ställa en långsam backlinje på mittlinjen och se vad som hände. Och tänk, det som hände var att världens kanske bästa kontringslag rann igenom till turneringens allra enklaste 4–0-seger. Vem kunde tro det?