Gerrard är inte den ledare som England behöver

Peter Wennman

Wennman:

SUN CITY. Är verkligen Steven Gerrard rätt man att leda England i VM?

Det är en fråga som diskuteras ivrigt i det engelska mediadrevet just nu.

Många anser att Fabio Capello bör bita i ett väldigt surt äpple och ge John Terry kaptensbindeln tillbaka.

Ni vet sen gammalt att det där med lagkaptener är en större grej för engelsmän (och amerikaner) än vad det är för oss svenskar. Vi är uppfostrade sen pojklaget att göra den största, finnigaste centerhalven (som det hette då) till lagkapten och sen är det inte mer med det.

För England är det en fråga som diskuteras på pubar, i media, bland gravallvarliga människor i parlamentet – att välja en lagkapten för fotbollslandslaget tycks viktigare än att välja en minister.

Fråga bara Sven-Göran Eriksson, som inte var beredd på den storm av åsikter som stjälptes över honom innan han snabbt utsåg David Beckham till lagkapten 2001. Mest för att få slut på tjatet, tycktes det.

Och sen stod italienaren Fabio Capello med den där gamla lagkaptensfrågan och kände sig nog ungefär lika tagen på sängen som Svennis.

Fabio ryckte bindeln från John Terry tidigare i år efter Chelseakaptenens amorösa affärer vid sidan om. Det kändes då som ett beslut han inte kunde komma undan efter ett kolossalt tryck från engelsk press och Mr Medel-Smith.

Rio Ferdinand blev ny kapten, inte mycket att säga om det, men när Rio blev skadad under första VM-träningen här i Sydafrika skickades armbandet vidare till vice-sheriffen: Steven Gerrard, Liverpool.

Gerrard visar brister

Drevet tycker inte om det. Det ser brister

i ledarskap, kroppsspråk och utstrålning.

Själv är jag splittrad. Jag är en Steven Gerrard-man, fullt ut, jag älskar hans sätt att spela fotboll. Jag blev också imponerad av hur han liksom blåste upp bröstet och växte som spelare och ledarfigur när han fick ta över kaptensrollen i andra halvlek mot Mexiko nyligen.

Men jag kan förstå kritiken...det kändes som om Stevie G placerade sig själv i skuggan av både John Terry och Frank Lampard i träningsmötet med Platinum Stars i måndags. Han bad liksom ursäkt för att han fanns till. Det var Terry och mittfältskollegan Lampard som stod för gesterna, påhejandet och dirigerandet av lagkamraterna. Det var som om Gerrard sjönk ihop en smula och lät det ske. Han såg, tråkigt nog, inte ut som den formidable ledare han är på ­Anfield i Liverpool.

Därifrån till att strippa honom på bindeln är steget långt. Det kommer inte att ske. Men varför denne eminente spelare under hela våren haft en mer bekymrad rynka i pannan än normalt återstår att begripa.

Är det vantrivseln under Rafa Benitez?

Är det besvikelsen över Liverpools misslyckande säsong?

Är det äktenskapliga problem?

Är det ryktena som sprids på internet?

Jag vet vad som påstås om Steven Gerrards personliga problem, det är en kioskvältare som engelska söndagstabloider hoppas få bevis för, men mina kompisar i Drevet påstår att det är ren bullshit.

Jag vet inte. Skulle jag förmedla det ryktet i den här spalten skulle min ansvarige utgivare, chefredaktör Helin, få sju år

i Kumlabunkern.

Terry – fortfarande en ledare

John Terry har hållt en låg profil i frågan hela våren. Men efter träningsmatchen i måndags pratade han om kaptenfrågan med utvalda delar av engelsk media. Den intervjun belades med embargo – det är ett hyss dom har för sig i Drevet – och fick ­inte publiceras förrän idag.

Jag fick ta del av det snacket och ex-kapten Terry sa bland annat:

– Jag känner mig fortfarande som en ledare. Både i Chelsea och i landslaget. Men jag är säker på att Gerrard kommer att göra ett bra jobb.

Det lät inte så övertygande. För många som följer England framstår John Terry fortfarande som den självklare kaptenen på planen. Kanske är det detta, mest av allt, som bekymrar ­Steven Gerrard.

l?l?l?

Jag hade tänkt göra som Englands VM-trupp i går, åka på safari. Men på vägen fastnade jag bland solstolarna hos Howard från The Sun, Schakalen och Babyface. De drog gamla anekdoter om livet som fotbollsjournalister, vilket var oemotståndlig underhållning. Jag blev ­sittande gapskrattande i tre timmar. No safari, alltså.

Howard fortsätter pussla ihop VM-truppen med djuren i safariparken. Vi har sen tidigare Crouch som giraff, Rooney som noshörning och Ashley Cole som råtta.

Mina mejl-vänner i Drevets svenska fanclub vill se John Terry som hyena, men Howard ­hade en annan idé:

– Vi gör honom till cheeta.

Vilket alltså ska läsas som ”cheater”...en otrogen bedragare.

Han tyckte dessutom att ­Aaron Lennon skulle ­vara skalbagge.

– Lennon ...a beetle, of course!

Ja, ni fattar nivån. Den är bedrövlig.