”Hoppas att du lärt dig läxan, Hamrén”
Simon Bank: Vi har en EM-biljett att kvittera ut
Han har sin ukrainska läxa, han har sin breda verktygslåda, han har till och med spelare att välja på.
Han har en EM-biljett att kvittera ut.
Så hur gör du nu, Erik Hamrén?
Pontus Wernbloom flinade om miljonkontrakt, Kim Källström pratade Ryssland, Andreas Isaksson försökte förklara ett frisparkssjabbel, Pierre Bengtsson höll en snabbkurs i tyska försäsongsrutiner och Albin Ekdal svarade, sin vana trogen, på frågor genom att faktiskt svara på frågor.
En dag längre från sommaren, en dag närmare nästa sommar.
Landslaget har lyckats bygga upp en buffert, och de har gjort det på rubelruinen av ett märkligt ryskt fiaskoprojekt. När Ryssland kastade miljarder över en negativt otidsenlig fotbollshjärna som Fabio Capellos (en stor man som krympt som fotbollstränare) kunde Sverige smyga med bara genom att göra jobbet.
Nu åker de till Moskva med en krockkudde, med möjligheten att koppla järngrepp om en EM-biljett. En poäng hemma hos Spartak är ett finfint resultat, tre poäng är en formidabel förfest.
Erik Hamrén har redan sagt som han brukar, att han tänker jobba in en vinnarmentalitet i veckan – jag vet inte riktigt hur det går till, men så länge som det inte involverar Kay Pollak har jag inga synpunkter – men han vet så klart att det kommer att bli tufft där borta i öst.
Och han vet att det finns flera vägar förbi.
Dyra läropengar, men det kom mer
När vi pratar om utvecklingen under Hamréns ledarskap så tas ofta kraschen i Amsterdam, när svenska landslagsspelare skickades ut för att köra Barça-lajv i 90 minuter, upp som en vändpunkt.
Det var dyra läropengar då, men det kom mer sen.
När Sverige spelade EM-premiär mot Ukraina, i Ukraina, kostade den krackelerande självbilden väldigt mycket mer. Spionen Peter Wettergren larmade för ett vasst ukrainskt kantspel, Hamrén bestämde sig för att Ola Toivonen var rätt sorts defensiv garanti, och landslaget rusade rakt in i väggen i nittio knyck plus tillägg.
Det som väntar i Moskva är en andra chans att visa att man lärt sig något av det.
Ryssland under Leonid Slutskij kan bli vad som helst, men det räcker med att skumma en tänkt startelva och se en halv CSKA-match för att förstå att hoten nu ser ut ungefär som hoten gjorde då.
Alan Dzagojev är, på fler sätt än ett, en speciell fotbollsspelare. Född och fostrad i Ostessetien, han gick i skolan i Beslan när flera av hans vänner föll offer i ett bestialiskt terrordåd. Han är också en modern fartspelare, en representant för det nya Ryssland, och en dundertalang som Leonid Slutskij älskar och som Fabio Capello hade svårt med.
Som Söderberg (Tommy, inte Hjalmar) sa – säg så här:
Ryssland med Dzagojev och Zhirkov, med Denisov, med Kokorin som spets… är ett annat Ryssland än senast.
Två olika spelsätt
Det kan alltså behövas lite andra idéer också.
Några av fördelarna med Erik Hamréns tid som förbundskapten är att han dels lagt laget i Zlatan Ibrahimovics händer, vilket har sina nackdelar också, och att han klarat av att spela in två olika spelsätt. Det började med varianter av 4-5-1, fortsatte med 4-4-2, och frågan är om inte Hamrén funderar på att ta ett steg tillbaka för att komma två steg framåt.
I går hölls träning utan både Zlatan Ibrahimovic (trött) och Marcus Berg (matchsliten), och fyramålsspelet gav lika mycket svar som frågor.
Pierre Bengtsson fortsätter till höger i backlinjen, Erik Johansson får mittbacksjobbet bredvid Granqvist, Martin Olsson får chansen trots sin matchovana.
Fem spelare på mittfältet
Det är sedan det blev intressant på riktigt. Att ryssruffaren Pontus Wernbloom vikarierar för Kim Källström är logiskt, medan Oscar Lewicki samlar internationella vuxenmuskler, men på tisdagsträningen ställde Sverige upp med fem mittfältare och Sebastian Larsson i en halvfri roll som understöd till en ensam anfallare.
Berodde det på att de två hetaste anfallarna tagit träningsledigt? Eller på att Hamrén på allvar funderar på att stänga mittfältsytor med ett femmannamittfält?
Idén tilltalar mig, även om Sverige inte riktigt har den naturliga tvåvägsspelaren som kan se till att Zlatan Ibrahimovic varken isoleras eller rusar hemåt i överambition så skulle det vara en bra idé mot ett Slutskij-lag. Framför allt skulle det bevisa att landslaget på allvar tagit steget från att vara ett spelidébygge till att vara ett taktiskt mångsidigt lag, som kan variera spelsätt beroende på motstånd.
Det är en utveckling, det är ett framsteg. Verktygen finns där nu, de är nedpackade i väskan sedan ett år tillbaka.
Har Erik Hamrén tänkt plocka fram dem i Moskva?