Staffan Thorsell talar ut om sitt beslut: De hotade min fru

Tidigt i går meddelade Staffan Thorsell sin plötsliga avgång som ordförande för Hammarby.

Nu berättar han om rädslan som fick honom att hoppa av.

– Jag började se mig om axeln för att se om det kom någon bakom mig, säger han.

helskärm

”Jag skriver med sorg i hjärtat”.

Så inleder Hammarby Fotboll AB:s ordförande det avskedsbrev som publicerades i går.

Två dagar tidigare hade han bestämt sig: han orkade inte med de hot som riktats mot honom och hans fru.

Sent i går kväll når Sportbladet Thorsell på telefon.

Började med Arklöv

– Då var det jobbigt, nu är det skönt. Jag har talat med många personer i Hammarby som jag står nära och alla har varit förstående, kloka. För mig började det redan med Jackie Arklöv-banderollen och sedan dess har jag brottats med tankarna. ”Hur fan ska vi komma till ordning med det här?”

Du började fundera redan då?

– Inte på att avgå, men på hur man skulle lösa problemen. Det är helt sanslöst att man ska vara rädd när man går på fotboll.

Hur upplevde du hoten?

– Som obehagliga, jag blev väldigt illa berörd. Jag började se mig om axeln för att se om det kom någon bakom mig.

”Hotfulla samtal”

Och hoten riktade sig alltså också mot Staffan Thorsells fru.

– Hon fick ta emot hotfulla samtal från anonyma personer. Då tänkte jag ”varför ska man utsätta sig för det här”. Allting har en gräns.

I går inleddes en polisutredning om olaga hot. Anmälaren är supporterpolisen – inte Thorsell själv.

– Det är klart jag vill sätta dit dem som gjort det. Men jag polisanmälde inte, trots att Göran Rickmer (Hammarbys säkerhetsansvarige) närmast uppmanade mig att göra det. Jag bara la på luren, ville bli av med skiten.

Såg på teve

När du tackade ja, visste du vad du gav dig in på?

– Jag trodde det, men i efterklokhetens ljus så gjorde jag inte det. Men ingen kunde förutse att polismördare skulle hyllas, att vi skulle förlora sju matcher i rad. Och allra minst kunde jag förutse min egen reaktion på hoten.

Finns det något du skulle gjort annorlunda?

– Det finns det väl alltid. Men jag är inte mycket för att fundera över vad man borde ha gjort.

När Simon Helg i söndags dundrade in det avgörande målet mot Brommapojkarna på Söderstadion satt Thorsell hemma framför teven.

– Det låg i luften att det kunde bli kravaller på matchen och jag ville inte vara där och bidra till oroligheterna. Men det var underbart att se Hammarby. Jag har sett på nära håll hur spelarna har lidit av motgångarna.

Vad har du för råd till din efterträdare?

– Att älska de riktiga fansen och inte vara skraj att slänga ut resten.

Finns det någon person som klarar den pressen?

– Det är nödvändigt. Inte bara för Hammarby, utan också för svensk fotboll.