Månsson: Mycket pekar åt rätt håll för Hammarby

helskärm

En mäktig ljudvägg, en usel plan, en massiv kamp, ett lag i grönvitt, ett annat i blått.

Premiären på Söderstadion blev ett Old Firm-derby i miniformat och vann gjorde de grönvita.

De som visste vad de ville.

Lättad, lycklig, nästan speedad. När Hammarbys sportchef Gustaf Grauers dök upp i den mixade zonen efter match satt känslorna på utsidan.

– Jag är så jävla stolt över killarna. Det är 20 tuppar inne i omklädningsrummet, det är en sån beslutsamhet i gruppen, sa han.

Det är lätt att förstå reaktionen. Efter att ha bytt ut halva laget sedan den evighetslånga ångesthösten vet förmodligen inte ens Grauers var Hammarby årgång 2012 egentligen står, men av den första matchen att döma finns det mycket som pekar åt rätt håll just nu.

Nya kvartetten visade kvalitet

Spelmässigt blev premiären ingen större upplevelse, visserligen, men det skyller vi på underlaget. Attityden och strukturen däremot, här var Hammarby faktiskt överlägsna Halmstad. Så fort hemmalaget vann boll försökte de hitta offensiva lösningar, flytta fram, fylla på, gå på avslut. Tränaren Gregg Berhalter hade sin game plan klar och spelarna följde den med största övertygelse.

– Vi har fått mycket instruktioner om hur vi på mittfältet ska attackera. Alla ska komma, hota från överallt, förklarade matchvinnaren Bojassen.

Bajens nya kvartett (Theorin, Baggio, Lallet, Rynell) i elvan hann dessutom alla visa kvaliteter på olika sätt. Framförallt de två senare ser ut att bli värdefulla tillskott: Lallet med sin ohämmade spelglädje, Rynell med sitt genomtänkta passningsspel.

Halmstad? Så fort man vann boll lyfte man blint på nye Baldvinsson eller bara blint i största allmänhet. Kanske var det som Micke Svensson sa till mig efteråt.

– Att spela här kan bli en chock för vissa, en sådan atmosfär finns ingen annanstans i Sverige. Det är klart att vi snackat om hur vi ska hantera det, men ingen vet hur det är förrän man väl kommer hit.

Jag skulle också gärna lägga ut texten om den stora premiärfesten: om den traditionella marschen från Medis till Söderstadion, den massiva ljudkulissen och om hur Bajen bars fram av kraftiga vindar.

Hyllningarna känns oväsentliga

Trycket var det bästa jag upplevt på länge på svensk arena, de allsvenska topplagens hemmamatcher inräknade. Rapporterna som kom på måndagskvällen om att en kvinna våldtagits på en toalett under pågående match gör dock att sådana hyllningar känns oväsentliga, att skrattet sätter sig i halsen.

När detta skrivs känner jag inte till de exakta detaljerna, men det är naturligtvis svårt att prata om en folkfest när en mänsklig tragedi kan ha ägt rum mitt i händelsernas centrum.