Deadline Days största bomb – Petra Thorén till landslaget
”Aftonbladet är världens bästa arbetsplats”
Publicerad 2023-02-03
Glöm Jorginho till Arsenal eller Enzo Fernández till Chelsea.
Deadline Days största bomb var Petra Thorén till landslaget.
Efter 29 år på Aftonbladet/Sportbladet gör den lojala arbetsmyran och rosa kulturbäraren i dag sin sista dag hos oss innan hon går över till den ”fienden” och blir presschef för herrlandslaget och Svenska Fotbollförbundet.
Så låt oss börja med den klassiska frågan: hur känns det?
– Omtumlande, lite vemodigt, men samtidigt inspirerande. Och jag är enormt tacksam för alla fina ord jag har fått från snart före detta kollegor, blivande kollegor och personer inom fotbollen.
Förutom mig då såklart (hihi), vem eller vad kommer du att sakna mest på Sportbladet?
– Det är alltid svårt att välja bland personer som man har jobbat med under så många år. Men det finns tre personer som står mig extra nära: Michael Wagner, som jag har känt i 28 år, som också jobbar i Göteborg och som är en fantastiskt duktig nyhetsjournalist. Jag kommer att sakna alla våra journalistiska diskussioner som vi har haft genom året. Anna Rydén, som har varit min ”partner in crime” inom skidorna och damfotbollen. Vi har gjort otroligt många resor under de här sista åren tillsammans och jag kommer att sakna hennes sällskap. Sedan kommer Simon Bank alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vi har en lång historia tillsammans som kolleger och vänner, ända sedan vi var på Borås Tidning. Och Simon Bank är alltid Simon Bank helt enkelt.
Ditt bästa minne från tiden på Sportbladet?
– Jag har inget specifikt minne utan skulle vilja ringa in hela den här kamratskapen, andan och den rosa själen som präglar Sportbladet. Den här förmågan att samarbeta i syfte att nå bästa resultat för Sportbladet och våra läsare. Jag har fantastiska minnen från sena kvällar och nätter när vi som bevakade landslaget när printtidningen var viktig spånade, ringde, lade pussel och skrev tillsammans för att hitta någon ny vinkel till nästa dag. Jag börjar nästan gråta nu när jag pratar om det. Jag är så tacksam för jag har fått uppleva det och önskar att alla som någon gång jobbar på en arbetsplats får uppleva det. Jag tycker att Aftonbladet är världens bästa arbetsplats, i alla fall har jag tyckt det. Men det kanske jag får omvärdera när jag nu börjar på en ny (skratt).
Det tror jag inte. Ditt sämsta minne från tiden på Sportbladet?
– Jag har vid ett par tillfällen under min tid på tidningen varit på väg in i nya uppdrag eller pressats i en riktning gällande min roll som jag inte önskat. Det har varit perioder där jag har känt mig väldigt tilltufsad. Men i efterhand är jag jäkligt tacksam för det också, för jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och det har gett mig viktiga erfarenheter som jag tar med mig.
Du bevakade otroligt många mästerskap i diverse sporter för Sportbladet – vilket var det roligaste?
– OS i Vancouver 2010, då vi var uppe i bergen i Whistler, en riktig skidort, med såväl väntade som oväntade framgångar för de svenska åkarna och den närhet vi hade till dem. Vi reportrar och fotografer bodde ihop i lägenheter som låg precis där de hade medaljceremonierna och det var mycket fans på plats.
”Har tränat hemma på vad jag ska säga”
Varför tar du det här steget?
– Jag har haft det väldigt bra på Sportbladet. Men det känns oerhört inspirerande att efter 34 år som journalist testa en ny väg som ändå känns väldigt bekant för mig. Jag har ständigt drivits av att utvecklas och inte stagnera som journalist eller som person. Nu får jag en ny, enormt härlig utmaning att omfamna.
Vad ser du fram emot i det nya jobbet?
– Att få arbeta med landslaget – med Sveriges främsta spelare, ledare och experter på olika områden – ska bli väldigt spännande och jag hoppas kunna bidra med min erfarenhet. Media är ett viktig område. Men jag vill också lyfta fram att 50 procent av jobbet är som presschef på förbundet och att få vara engagerad helhjärtat i den folkrörelse som fotbollen är och som påverkar så många människor – kvinnor, män, barn och gamla – ska bli mycket intressant, inte minst då jag redan är engagerad som ungdomstränare sedan många år.
Vad svarade du när förbundet undrade om det skulle bli ett problem att arbeta ”mot” dina vänner och kollegor?
– Det är såklart en fråga som har diskuterats. Det vore konstigt annars. Men man verkar inte se det som en nackdel på förbundet. Som ordförande i Sportjournalistförbundet i flera år nu har jag varit lite mittemellan ändå och kunnat hantera det även om jag jobbat på Sportbladet samtidigt. Hade jag inte haft den rollen eller plattformen så hade det nog varit svårare att ta steget.
Hur kommer det att kännas, tror du, att sitta där uppe på podiet och fördela frågorna till gamla vänner, kollegor och konkurrenter?
– Det kommer säkert att kännas jätteknepigt första samlingen. Jag har försökt träna här hemma på vad jag ska säga, haha. Det kommer nog att bli en del generade skratt i början men sedan tror jag alla vänjer sig snabbt.
Många av oss som bevakar landslaget tycker att landslaget stänger in sig allt mer och att snacket om öppenhet och tillgänglighet mest är tomma ord. I dag är det inte ens givet att få träffa alla spelare under en samling, medan vi till exempel i kvalet till EM 2016 fick träffa alla spelare (Zlatan undantagen) en gång inför varje match, det vill säga två gånger per samling. Vad talar för att du ska få spelare att bli mer tillgängliga när de vant sig vid något annat? Vad ska du göra konkret?
– Nu har vi varit i en post-pandemifas i slutet som nog påverkat tillgängligheten. Men grundinställningen från förbundet är att man ska vara ett öppet och tillgängligt landslag och att det finns en lyhördhet för önskemål och den inslagna vägen ser jag fram emot att jobba vidare på. Sedan har vi inte diskuterat sådana här detaljer ännu, med respekt för att jag jobbat på Sportbladet fram till i dag och inte ens börjat som presschef ännu. Därför är det svårt att svara på det nu.
Efter alla år ”på andra sidan” – vad vill du förändra/förbättra i relationen eller ”samarbetet” mellan landslaget och media?
– Öka förståelsen ännu mer hos spelare och ledare varför vissa frågor kommer. Den förståelsen är nog redan stor men jag tror ändå det kan bli tydligare för dem att det är på läsarnas, tittarnas och lyssnarnas vägnar som journalisterna ställer sina frågor. Det kan nog vara svårt ibland för dem att föreställa sig, när de sitter i en katakomb utan fönster på Friends Arena, att det egentligen är en 14-åring eller 65-åring i tv-soffan de pratar till.
”Kulusevski är bäst”
Vi är nog många fotbollsjournalister som bevakat landslaget (eller är det bara jag) som hade velat se hur Zlatan agerar/är bakom kulisserna i landslaget – hoppas du att han gör en comeback till under din tid som presschef för att få den inblicken?
– Jag minns ju hur jag satt i en hotellkällare i Borås med Zlatan själv i en halvtimme när han var med U21-landslaget och precis hade blivit klar för Ajax. Det gick då men det är en tid som aldrig kom tillbaka. Det vore fantastiskt om Zlatan kom tillbaka i sådant slag att han blev aktuell för landslaget. Men mer för landslaget än att jag personligen ska få den inblicken.
Finns det någon särskild spelare du ser fram emot att lära känna extra? Som du tror är annorlunda än han framstår i media och på planen?
– Det finns några unga, nya i landslaget som jag knappt mött ens som reporter då jag inte bevakat landslaget så intensivt på sistone, som Dejan Kulusevski, Alexander Isak och Anthony Elanga.
Har du någon förebild som presschef? Du har ju stött på en del genom åren, både i fotboll och andra sporter, utländska som svenska?
– Man kan ju passa på att peka på en trend här där klubbar och förbund väljer att rekrytera sådana som direkt bevakat dem, som Lars Markusson på SOK, Malin Fahlén i BK Häcken och Mattias Larsson i Malmö FF. Så klubbar och förbund verkar vilja uppskatta den kompetensen mer och mer, och de jag nämnde har gjort det bra.
Till sist: vem är Sveriges bästa fotbollsspelare?
– Dejan Kulusevski. Jag röstade på honom i Guldbollenjuryn i höstas och har inte ändrat uppfattning sedan dess.
Till allra sist: vi ses på ”andra sidan”, Petra.
– Det gör vi! Ni lär alla sätta mig i hårt arbete... Men det ser jag fram emot.