24 timmar – men ingen gör något
Publicerad 2013-09-20
Sjögren: Verkningslösa avståndstaganden och slentranmässig debatt
Ett dygn har gått sedan en grupp ”supportrar” återigen våldförde sig på svensk fotboll.
Sedan rullade de gamla klyschorna fram, den vanliga ”debatten” fördes och person efter person trädde fram för att ta avstånd från händelsen.
Men ska vi vara helt ärliga har egentligen inte ett enda steg tagits i rätt riktning.
Det börjar nästan bli slentrianmässigt vid det här laget. Efterdyningarna till en publikskandal i svensk fotboll. Den förlorande klubben vill ha segern, den ”skyldiga” klubben vill ha hjälp, de styrande inom svensk fotboll lovar krafttag och regeringen gör ingenting. I realiteten gör ingen någonting som kommer innebära en förändring.
Svenska fotbollförbundet gick ut med ett pressmeddelande där de i kraftiga ordalag tog avstånd från händelsen – men presenterade inte en enda konkret åtgärd. Istället lovar ordföranden Karl-Erik Nilsson, på en direkt fråga från TT vad de konkret ska göra, att ”ytterligare ta upp en noga diskussion, men framför allt involvera de goda fansen ännu mer”.
Vad hade hänt om en sten hamnat fel?
Regeringen har i sin tur gått ut och informerat om att en ny samordnare i huliganfrågor ska tillsättas. Den förre hette Björn Eriksson och avslutade sin tid vid tjänsten med att presenterade en stor huliganutredning med bland annat ett riktigt konkret och tungt förslag: Att införa maskeringsförbud.
En åtgärd som skulle underlätta identifieringen av de skyldiga, men som i skrivande stund inte har vunnit något gehör hos politikerna eftersom det enligt statsminister Fredrik Reinfeldt ”inte var tillräckligt väl förberett för lagstiftning”.
– Jag kan inte förstå att det inte remissbehandlats. Jag kan inte begripa att man måste demonstrera utan mask, men man kan titta på fotboll maskerad, som Björn Eriksson säger till TT i dag.
Så nu står vi här, mitt i samma gamla debatt, med samma gamla sanningar, med samma gamla kraftfulla avståndstaganden – men återigen helt utan verktyg att faktiskt stoppa de här kriminella våldsverkarna. Jag är mer eller mindre övertygad om att regeringen kommer pusta ut när debatten lagt sig och i vanlig ordning lägga sig i dvala tills det smäller igen. Frågan är bara vad som händer då? Vad händer om det slutar ännu värre?
Värmdö IF:s pojkar 05 och 07 hamnade mitt i tumultet under gårdagens match. Överväg för en sekund hur det hade kunnat sluta. Om en kastad sten hamnat fel, om ett slag träffat snett, om en flyende huligan trampat olyckligt. Det känns mer och mer bara som en tidsfråga innan det blir verklighet.
Klubbarna kan inte lösa den här frågan på egen hand. Svenska fotbollförbundet saknar också medlen för att stävja problemen. De behöver hjälp – från en polismyndighet som genom polisnotor och annat mer sett ut som fotbollens fiende än dess vän.
Vi behöver inte en större dialog. Vi behöver inte fler positiva krafter. Vi behöver konkreta åtgärder riktade rakt mot de skyldiga. Så att det känns. Vi behöver inte straffa klubbarna. Vi behöver inte ta poäng från lagen. Vi behöver identifiera de skyldiga, ge dem tillträdesförbud med medel för klubbarna att efterfölja dem och ge de kriminella individerna verkliga individuella straff.
En docka i det politiska spelet
De här våldsverkarna är inte på arenorna för att se på fotboll. Skulle de bara portas från sportens skådeplatser skulle de ta sig ut på stadens gator. De njuter av kickarna, de njuter av att slåss – de gör det inte för att de blir så provocerade av 22 män som sparkar på en boll att de inte kan låta bli att börja veva. De är fotbollens fiende – men samhällets problem.
Det är av samma anledning inte klubbarna som ska straffas utan individerna. När samma våldsverkare gör upp på staden så är det inte pubarna där de möts, parkerna där de slåss, eller bussarna de tar sig fram med som straffas. Det är de kriminella personerna.
Jag hoppas att politikerna inser att det här inte är fotbollens fel. I grunden är det samhällets. Det här är människor som inte är friska. För det är så man i alla andra sammanhang benämner kriminella.
Kriminella människor behöver vård. Det är samhällets ansvar. Därför måste våra styrande politiker nu beordra polisen, och ge dem resurser nog för, att sätta dit de här kriminella personerna och se till att de får den hjälp de behöver genom vår kriminalvård.
Jag hoppas att vår nye samordnare i huliganfrågor inser det och sätter den press på politikerna som krävs. Jag hoppas att inte även han blir en docka i det politiska spelet för att möta kritiker och tysta debatten genom verkningslösa utredningar och löften som rinner ut i sanden.
– Vi har genomfört en rad lagförändringar på senare år. Vi har infört förbud att beträda planen, förbud mot bengaler och annat som folk haft med sig på läktaren, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till TT om arenavåldet.
Hur det ska stoppa kriminella från att slåss på läktarna framgår inte av Reinfeldts uttalande. Hur det ska hjälpa Värmdös pojkar 05 och 07 nästa gång de, om de mot förmodan vågar, går in på en fotbollsarena igen är frågan Fredrik Reinfeldt borde svara på. Det är hans ansvar.