Cannavaro är redo för sista striden

Simon Bank

I dag spelar han sin 137:e match för Italien

JOHANNESBURG. I södra Italien nobbade de honom, i norra Italien hånade de honom, mitt i Italien kritiserade regeringen honom.

I dag spelar Fabio Cannavaro sin 137:e match för Italien.

Orkar han lyfta sitt land en sista gång?

Frisparken svävar in mot mål, ­Daniele De Rossi tappar markeringen och Paraguays backbjässe ­Alcaraz skickar in 1–0.

VM har börjat, och i den italienska ­radiokanalen Radio Padania Libera går kommentatorn Roberto Ortelli i taket.

– Vi har gjort mål! Tack vare Cannavaro, som blev överkörd av paraguayanen!

Padania är en speciell radiokanal. Den ägs av högerpartiet Lega Nord, som vill skära bort södra halvan av Italien, och som bestämt sig för att hålla på Italiens motståndare i VM.

– Be mig inte att prata om Padania, ­biter Cannavaro av när han ombeds kommentera.

Han har ju annat att tänka på.

Lega Nord må vara de enda italienare som jublar när Italiens lagkapten släpper målnickar förbi sig – men sommaren 2010 är de inte de enda som kastar skit på ­Fabio Cannavaro.

"Har alltid fått slåss"

När de regerande världsmästarna landade i Sydafrika tyckte deras lagkapten att det var dags att blåsa in lite positiva vibrationer i truppen.

De hade ifrågasatts, på alla tänkbara sätt. De var för gamla, för dåliga, för trötta, för mycket Juventus och för lite Cassano. Cannavaro ställde sig framför pressen och pekade på att de fortfarande, trots allt, var Italien.

– Vi har inga superstjärnor som Ronaldo­, Messi eller Rooney. Vi kommer aldrig att spela anfallsfotboll som Brasilien, Spanien eller Portugal. Men de kommer aldrig kunna försvara som oss.

Och kaptenen själv, då? Platsade han verkligen? Efter den här säsongen?

– Äh. Folk säger att jag är slut, men jag har alltid fått slåss mot vad folk tycker. När jag var liten grabb sa alla att jag var för liten för att bli fotbollsspelare.

Han var kort, han kom från den del av landet som Lega Nord vill kapa, och han tog sig ändå till toppen.

Fotbollen är full av sådana historier, ­berättelser om unga grabbar som trotsar oddsen och slår sig mot toppen. De där grabbarna kan man dela in i två kategorier.

Det finns de som märker hindren och bestämmer sig för att klättra över dem till vilket pris som helst. Och så finns det de som aldrig ser att det står något i ­vägen.

Cannavaro tillhör den andra kategorin.

Han föddes i Neapel 1973, med en pappa som var en kompetent fotbollsspelare på lokal nivå. Fabio spelade fotboll i Napoli, var bollpojke på a-lagets matcher (han stod på innerplan när de vann ­ligan) och rände runt på gatorna i arbetarstadsdelen Fuorigrotta.

– I början drog jag ut och spelade på ­gatorna ihop med mina polare efter träningarna med laget. Vi använda sopsäckar som stolpar. Jag ville inte missa det. Det var ett sätt att spela utan regler, mycket roligare.

Fick Maradonas skor

Cannavaro var en ordningsam pojke, men vissa regler struntade han i. Det finns en historia om hur en artonårig ­Fabio kallas upp för att träna med a-­laget, och sätts att markera Diego Maradona. Efter ett tag får en av ledarna be honom att lugna ner sig.

Men Maradona ber honom ösa på – och efter träningen ger han sina skor till den unge, hårde grabben.

– Småkillarna brukade få panik när de tränade med oss, och särskilt när de fick syn på mig. Men en kille var annorlunda, en liten grabb som ändå verkade enorm. Varje gång jag såg honom fick jag känslan av att ha sett ett fenomen, har Maradona berättat.

Fabio Cannavaro skulle vara ett av fotbollsvärldens stora fenomen under väldigt lång tid.

Han debuterade i a-laget 1993, blev ordinarie 1994, togs ut i landslaget 1997, tog över kaptensbindeln från Paolo Maldini 2002.

Vägen fram till VM-guldet 2006 var kanske krokig för Italien, men för Cannavaro var det bara en logisk upptrappning av en fenomenal karriär.

I efterhand har många lyft fram den exploderande calciopoli-skandalen som en av de främsta orsakerna till att ett Juve-baserat italienskt landslag kunde smälta samman och vinna VM. Cannavaro spelade själv för Juventus, men han köper inte förklaringsmodellen. Han såg det helt enkelt inte som ett problem.

– Det handlade inte om calciopoli. Vi hade ett bra lag, och en fantastisk stämning i truppen. Det var därför vi vann.

De vann också för att de hade världens bäste i försvaret.

Det var Cannavaro som höll ihop backlinjen. Det var han som skötte ­iPoden i spelarbussen, det var han som utsågs till världens bäste spelare. Det var han som lyfte VM-bucklan och det var han som såg till att Italien sjöng sånger på napolitanska i omklädningsrummet efteråt.

När andra såg ett problem gick han bara rakt fram och hämtade en buckla.

Ville till Napoli

Så snabbspolar vi bandet fyra år.

Italien har misslyckats med sin generationsväxling, och när Marcello Lippi kritar ner sin startelva 2010 så är det fortfarande Fabio Cannavaro han har att hänga kaptensbindeln på.

Cannavaro lämnade Juve för Real Madrid efter förra VM, och när han kom tillbaka efter tre år tappade han formen efter en bra start. En 36-årig Cannavaro var inte samma som en 32-årig. Han förklarade tidigt att han inte tänkte förlänga med Juventus, och friade öppet till sitt älskade Napoli.

De nappade inte.

Med ett par veckor kvar till VM hade Italiens lagkapten miljontals kritiker men inte ett enda klubbkontrakt.

Det ryktades om Parma och Milan, han drömde ­vidare om Napoli-tröjan, men i början av juni gav han upp och skrev på för två år med Al-Ahli i Förenade Arabemiraten.

Kontraktet ger honom 30 miljoner per säsong, och var det slutgiltiga beviset på att han gett upp spel på elitnivån.

Det enda han hade kvar var ett VM-guld som skulle försvaras, kritiker som skulle besegras.

Fick usla betyg

Försvarsministern Ignazio La Russa är inte bara Interista. Han är upprörd också:

– Hur kan en landslagskapten tillåta sig att säga att Italien är löjligt?

Innan landslaget satt sig på planet till Sydafrika gör ministern Roberto Calderoli ett utspel om de höga bonusnivåerna i fotbollen (de italienska spelarna får 2,5 miljoner var om de försvarar guldet), och Cannavaro hugger tillbaka.

– Vi lever i ett löjligt land, säger han, och får försvarsministern på sig.

Politikerna kritiserar honom, fotbollsfansen kritiserar honom, och politiker som är fotbollsfans kritiserar honom också.

När VM börjar spelar Italien 1–1 mot Paraguay efter att ha släppt in ett billigt mål efter frispark, och – värre – 1–1 mot Nya Zeeland efter att ha släppt in en frispark till. Cannavaro är inblandad i båda situationerna, och får usla betyg i de italienska tidningarna. Efter fiaskot mot Nya Zeeland möter han pressen med mörka ögon.

– Säg inte att det målet var mitt fel, för det var det inte. Bollen kom från en skarv och studsade på mig, men det var inte mitt fel. Och det var inte mitt mål mot ­Paraguay heller, det var De Rossi som hade den spelaren, men alla skyllde på mig.

När Fabio Cannavaro leder Italien ut till matchen mot Slovakien i eftermiddag är det hans 137:e landskamp. Om de förlorar blir det hans sista.

I går kväll träffade han pressen här i Sydafrika.

Han gjorde det med ett leende – till och med när en spansk journalist frågade om det inte var lite skamligt att Italien riskerade att åka ur redan nu.

– No. Det här är fotboll, det kan hända.

Så höll han upp fyra fingrar och fortsatte:

– Men om du vunnit ­fyra VM så förväntar sig folk mer än så.