Gränsen är passerad. Obehagligt. Äckligt. Skamligt.
Bank: Vi står inför ödeshöst – på många sätt
Europamästarna är här, Zlatan Ibrahimovic är på planen, EM-biljetten är en vecka och 90 minuter bort.
Något att oroa sig för?
Äh, bara en brinnande värld och en gedigen gammal gubbmage som står i vägen.
Medan granater smäller i Kiev och ett annat Ryssland tar form kröp vi ner i en källare i Stockholm för att prata om viktiga fotbollsmatcher.
Vår huvudstad var grå och blöt, hösten nafsade i halsskinnet som på en första dejt, det har varit en sommar när svensk fotboll tagit fart underifrån, med U21-psykos och Champions League-kval. Zlatan Ibrahimovic är tillbaka i spelbart skick och fin form och en bit bort från Stockholms Stadion blåste det tvärdrag i Europas transferfönster.
Och… jag vet inte om det någonsin varit så svårt att förhålla sig till alltihop.
Cirkusen. Pengarna. Bristen på den mest grundläggande mänskliga moralen.
Det är på en och samma gång dumbanalt och allvar: kan vi bry oss om fotboll nu?
Det är klart att vi kan. Men det handlar också om hur det känns.
Intellektuellt och principiellt finns ingen skillnad mellan hundra miljoner i går och fyrahundra miljoner i dag, det ena är inte mer rimligt än det andra. Bob hund: Alla har ett läge, frågan kommer varje dag/studsar mot en mage, krockar med ett obehag.
Och visst känner ni det också? Att en gräns passerats?
Obehaget. Äcklet. Skammen.
Kevin De Bruyne till Manchester City för 660 miljoner. Christian Benteke till Liverpool för en halv miljard, Anthony Martial till Manchester United för ännu mer.
Världen brinner, murar byggs
I ett fotbollsperspektiv är jag inte särskilt intresserad av en diskussion om Anthony Martial, en talang jag gillar men likafullt en talang, är ”värd” en halv miljard eller 800 miljoner. Om Manchester United vill köpa så är han väl det.
Men världens rikaste människor kastar miljarder efter halvdana fotbollsspelare medan det står lastbilar fulla av lik i vägrenen i Österrike – blir inte vulgariteten för konkret då? För sinnesomvälvande? Smaken av kräk i munnen?
Det här är ingen tankemässig disclaimer, det handlar om hur det känns. Det är inte mer eller mindre rimligt att betala 400 än hundra miljoner för en kille som kanske kan bli något.
Men världen brinner. Europa bygger murar. Det står lastbilar i Österrike och de som överlever kommer hit, diskuteras som ”volymer” och brandbombas bort från boenden som byggts för skrupellös profit.
I veckan bad Bild am Sonntag hundra tyska kändisar ställa upp i en solidaritetskampanj. Toni Kroos ställde upp och svarade med ett tack: ”Kära flyktingar, det är bra att ni är här, eftersom det ger oss möjligheten att pröva våra egna värderingar och visa respekt för andra”.
Å ena sidan. Å andra sidan: Raheem Sterling till City för 600 miljoner. Volymerna där?
Jag vet inte, vi får väl den sport vi förtjänar.
Kim borta – en öppning för Khalili
Landslaget har samlats i Stockholm för att ta sig till EM-slutspelet nästa sommar. Veckan började med att vi stod runt Abbe Khalili i en hotellkällare och pratade om en karriär som tagit honom från ingenstans till a-landslaget på två år.
Med Kim Källström avstängd finns det till och med en öppning för honom i startelvan, även om just den platsen verkar vikt för en defensivt starkare Pontus Wernbloom. Wernbloom är tryggare i landslaget, han vet dessutom precis vad som väntar i Moskva.
Det här är ju ett nytt Ryssland, även på fotbollsplanen.
Gentlemannen Leonid Slutskij, en litteraturintresserad mönsterstudent från Volgograd med hårda nypor och en otidsenlig tränarkagge, har tagit över landslaget som ett sidoknäck bredvid vardagsjobbet i CSKA.
Det är en krislösning som kan ställa till det för Sverige. Slutskij kan både Ryssland och ryska, han kan lyfta in Capello-kritiker som Denisov och Dzagojev i startelvan och få det att fungera.
I så fall är det ett offensivare, mer enat, extremt mycket starkare motstånd som väntar den här gången än hemma i Solna senast.
– Det är en härlig, fantastisk samling. Vi ska jobba på att få in möjligheten att ta oss till EM redan den här samlingen, få in den här vinnarmentaliteten, sa Erik Hamrén och tog med sig en handfull spelare ut för en mjukträning på Stadion.
400 miljoner för Paulo Dybala från Palermo. Det svenska hjälpfartyget Poseidon till Palermos hamn med 52 döda kroppar ombord.
Transferfönstret stänger, svensk fotboll står inför en ödesvecka.
Vi går verkligen mot en spännande höst här i fotbollseuropa.