Skillnaden mellan himmel och helvete

– Ett slumpmål stor

HALMSTAD. Nu vet jag att det svåraste som finns är att göra två mål på HBK på Örjans Vall.

Hammarbytränaren Tony Gustavsson påpekade det ett par gånger om för att ingen skulle kunna klaga på hans spelares alla missade målchanser.

Så nu vet jag också att ett slumpmål av Paulinho är skillnaden mellan himmel och helvete.

När Paulinho stack fram skallen på Egurens inlägg i fjärde övertidsminuten räddade han inte bara en poäng till Hammarby. Han räddade framförallt en framtidstro. Både för sig själv och för Hammarby.

Med ännu en uddamålsförlust hade gnället kommit. Även om tränare Gustavsson naturligtvis har rätt när han främst ser till prestationen att skapa avslutslägen och målchanser hade de flesta andra mest kommit ihåg missarna.

Hur först inhopparen Charlie Davies helt frispelad avslutar på tok för tamt och oprecist och hur Paulinho på returen svagt prickar duktige målvakten Magnus Bahne.

Hammarby spelade, som Tony Gustavsson menade efter matchen, positiv snabb chansskapande fotboll, men effektiviteten var så undermålig att försvarstalet med två mål på HBK känns lite smålöjligt.

Ingen klockren matchvinnare

Om Hammarby ska vara med i en toppstrid i höst måste man vinna den här typen av matcher där man skapar klart mer än motståndaren.

Paulinho var den store syndaren, kanske betyder hans poänggivande mål att några nervknutar lossnar för honom. Just nu är han ingen klockren matchvinnare längre.

Hammarby har obalans i laget. Mittfältet är väldigt bra med Sebastian Eguren och gårdagsmatchens suverän Lolo Chanko i mitten. Chankos arbetsinsats var lika grym som hans frisparksmål var snyggt.

Hasse Mattisson hann inte tillbaka för att täcka upp ytan där Lolo droppade in bollen så att vi fick se ännu ett riktigt snyggt mål den här säsongen. Halmstads målvakt var helt chanslös i sin del av målet men frisparken i sig var helt feldömd av Daniel Stålhammar.

Ett bra mittfält balanserar såväl ett impotent anfall som ett försvar utan hundraprocentig organisation. Richard Kingson fick ingen hjälp vid något av Halmstads två mål vilket är en förklaring men ingen hundraprocentig ursäkt för att som målvakt förlora två luftdueller mot Mikael Rosén.

Suleyman Sleymans defensiva insats var helt okej, medan Christian Traoré egentligen bara övertygade när han gav sig iväg på offensiva utflykter.

Delikatessen: Erkans klack

Hammarby var absolut värt en poäng – men frågan är om Halmstad var värt att förlora två poäng?

Ett övertidsmål när det jagande laget skickar upp allt inklusive målvakten är nästan alltid frukten av tur. Den här gången – för Hammarby – i form av en alldeles för stressad Ajsel Kujovic som skänkte Bajen inkastet som ledde till 2–2-målet. Delikatessen i sammanhanget var Erkan Zengins klack tillbaka till kastande Eguren, vilket bäddade för inläggsläget. Zengin var kul att se i Halmstad.

Det var Dusan Djuric också i en dryg halvtimme.

Har aldrig sett honom spela så snabbt, så rakt och så offensivt utan att hålla på med de onödiga vändningar som bromsat hans superlovande karriär de senaste åren. HBK-tränaren Janne Andersson tyckte på presskonferensen att Dusan var en av de normalt tongivande som inte kommit upp i standard. Men när jag påpekade den inledande halvtimmen höll han helt med. Det var inte Djuric som försämrades så att Hammarby fick ta över. Han blev sämre för att laget tappade fart överlag.

Om HBK hade vunnit hade man toppat allsvenskan i dag. Säg så här, för att låna ett gammalt favorituttryck av Tommy Söderberg. Jag blir inte särskilt förvånad om Hammarby eller Halmstad blir svenska mästare i höst. Båda lagen visade stundtals i går att man har kapacitet som kan räcka väldigt långt.