”Det är slutet på en dröm”

Kappelin: ...men Italien kan svälja vad som helst

Italienarna är chockade efter kravallerna i Catania.

Eller låtsas de bara?

Var inte detta i allra högsta grad en förutsägbar tragedi?

En ensam medelålders man med blå glasögon sätter en blombukett utanför stadion i Catania på det ställe där den 38-årige polismannen Filippo Raciti omkom natten innan.

– Det här är slutet på en dröm, säger han till reportern på italiensk tv.

Det är den enda av alla kommentarer jag hört om Catania-Palermo som träffar hjärtat.

Mannen säger att han älskar fotboll och att Catania borde hålla en sorgedag för Raciti. Men på piazzan utanför stadion där huliganer och polis drabbade samman natten till lördagen, pågår som vanligt en frukt- och grönsaksmarknad.

– De borde ha ställt in marknaden, fortsätter mannen.

– Men egentligen är jag inte förvånad. Den här staden sväljer vad som helst.

Hur kunde de ta sig in?

Det här landet sväljer vad som helst, tänker jag.

Hur i hela friden kunde ”gli ultrà” från Catania och Palermo ta sig in på stadion med stora stenar, käppar och hemmagjorda bomber?

Varför var det ingen som stoppade de som gick in på toaletterna och ryckte loss handfat, speglar och kranar och kastade ner på rivaliserande huliganer och polismän? Vad har hänt med det civila samhället när man inte släpper fram en ambulans som ska föra en man med livshotande skador till sjukhus? Varför har fotbollsarenor blivit en frizon för handlingar som är straffbara överallt annars i samhället?

– Det är farligare att få ordningsuppdrag vid fotbollsarenorna än att gripa maffiabossar, sade en siciliansk polis i går.

Moggi är kult

Det har bara gått åtta månader sedan Moggiopoli, skandalen som visade hur Juventus generaldirektör och några andra fotbollspampar fick Italiens fotbollsdomare att sprattla efter deras behag.

Det har vi svalt.

Juventus spelar visserligen i Serie B. Men Moggi bjuds in att hålla föreläsningar runt om i landet. Det kommer massor med folk. Moggi är kult. Ni ska inte tro att han ångrar sig eller ser något fel i det han gjort.

Nu är det dags att svälja nästa skandal.

Bara tre av Italiens 18 liga-arenor har anpassats efter de krav som lagen mot fotbollsvåld föreskriver. Närmare bestämt Olympiastadion i Rom, Olympiastadion i Turin och San Siro i Milano. Och de ordningsmän som klubbarna enligt lagen måste ha på stadion för att ta sin del av problem som orsakas av våldsamma ”ultrà”, dem har ingen sett till.

Det finns inga pengar över till dem, när klubbarna har betalat spelarnas mångmiljonkontrakt.

Kostnaden för den allmänna ordningen faller alltså på staten.

– Jag skickar inte ut några fler polismän på fotbollsarenorna under nuvarande förhållanden, sade Italiens inrikesminister i går.

Klubbarna måste börja ta sitt ansvar. Är det konstigt att det kommer allt färre ”tifosi” till arenorna? Det är farligt att gå på fotboll i Italien. Livsfarligt.

Det här är ödets ironi

Säsongen 2006-2007 var förutbestämd att bli märklig. Nu blir den så konstig att den riskerar att avstanna helt. Det är ödets ironi att det ska hända just när Inter, den eviga förloraren bland de stora klubbarna, äntligen såg ut att vinna ligan.

Men jag hoppas att detta påtvingade uppehåll blir långt. VM-triumfen i somras kan inte dölja den underton av avsmak och glädjelöshet som italiensk fotboll drar på. Spelarfackets ordförande tycker att fotbollen borde stängas av ett helt år. Det säger någonting om hur spelarna känner det.

Segern i VM i fotboll framstod som början på något nytt. Jag börjar tro att den var slutet på något gammalt.

Men Italien sväljer allt. Snart kommer klagomålen från klubbarna och sponsorerna ochtv-bolagen om förlorade investeringar och vinster och från alla tifosi som har köpt tv-abonnemang.

Och så sväljer vi tragedin i Catania också.

Hoppas bara att politikerna får ändan ur vagnen till dess.