När Gazzetta dello Sport skriver betyder det något

Vad ska konstnären göra när han förlorat sin magiska touch?

Bli en vanlig målare.

Zlatan behöver inte lyssna på Gazzetta dello Sport - men han måste lyssna på Fabio Capello.

Paolo Forcolin är en äldre herre med ett fint, vitt skägg. Han är en av Gazzettans tunga skribenter på tidningens tredjeredaktion, den i Turin, och han brukar se timid och vänlig ut under matcherna på Delle Alpi.

När Forcolin skriver att Zlatan Ibrahimovic tagit steget ner i det kollektiva facket i Juventus så betyder det något.

Inte bara för att Gazzettan är Gazzettan - världens äldsta sporttidning, politisk maktfaktor, tio miljoner måndagsläsare och så vidare - utan för att det signalerar att det finns en acceptans för sådana skriverier.

Jag menar då inte nödvändigtvis utanför Sisports väggar. Juventus är bäst i Italien på att styra mediebilden av sin klubb. Relationen mellan tidningar och klubbar är tätare i Italien, nästan symbiotisk, och det är ingen slump att en sylvass krönika kommer bara dagar efter att Fabio Capello tuffare än någon gång förut riktat kritik mot sin svenska diamant.

Juventus tycker att det är okej att kritisera Zlatans spel, alltså gör Gazzetta dello Sport det.

Hyllat Zlatans magi

Forcolin har tidigare hyllat Zlatans magi, hans konstnärskap - det är han som ivrigast av alla lanserat smeknamnet "Flamingon". För några månader sedan skrev han om Ibra som "l"altra faccia di Van Basten", Van Bastens andra ansikte.

Nu klipper han vingarna av Flamingon, och det är ett tydligt tecken på att det blåser snålare om Zlatan än någon gång tidigare i Turin.

På lördag åker Juve till den toskanska kusten, till hamnbusarnas Livorno. För Zlatan Ibrahimovic är det en bra möjlighet att ta sig tillbaka in i Capellos trygga varma famn, och alla är överens om hur det ska gå till. Forcolin har skrivit det, Capello har sagt det, jag har skrivit det:

Klacka mindre, Zlatan.

Skarva mindre, dribbla mindre, krångla mindre. Spela som Henrik Larsson eller Filippo Inzaghi alltid gör; jobba hårt och inled matcherna med att släppa några enkla tillbakaspel på Nedved eller Mutu. Så kommer resten sen.

Jag är inte särskilt orolig

"Spela enkelt, Zlatan" - jag är medveten om att det låter ungefär som att ge Gennaro Gattuso rådet att "ta det lite lugnt", men det är ändå den rakaste vägen tillbaka till den där zonen där även allt det magiska och svåra går enkelt. Zlatan-zonen.

Jag är inte särskilt orolig. Ibrahimovic är inte en sämre spelare i år än han var i fjol. Vore jag Juve skulle jag inte byta honom mot särskilt många spelare i världen. Men det är i lägen som det här, efter ett par spelmässigt bleka matcher, som det blir ett problem att målskyttet klickat i år. Med fem mål till på kontot hade han haft en krockkudde som skydd mot kritiken - det skyddet har han inte nu.

Beroende av andra

Zlatan är inte i grunden en måltjuv, det har han sagt själv och det stämmer. Hans mål fungerar som hans spel, han gör sällan det enkla.

Titta på honom på offensiva hörnor så får ni en bra ledtråd till vad det beror på; en naturlig målgörare vet intuitivt var bollen kommer att ramla ner någonstans. Det är väldigt sällan som Zlatan befinner sig där, i de brännpunkterna. Han är inte så bra i just den dimensionen av spelet.

Därför är han så beroende av de andra delarna av sin repertoar; targetspelet, passningsspelet, dribblingarna och - faktiskt - klacksparkarna.

Ju snabbare han lyckas med det igen, desto bättre. Nu har Don Fabio visat att hans tålamod inte varar för evigt, inte ens med en gyllene flamingo.

Simon Bank