Erik Niva: Samma underbara möte - men nu vinner Barcelona

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-17

Julafton om en vecka?

Äh, den roligaste presenten kom redan i går.

Chelsea mot Barcelona, Barcelona mot Chelsea - två matcher som har allt.

Vissa bistra vinterkvällar kan jag undra exakt vad fan vi håller på med, fundera över vilken väg vi egentligen släpper iväg vår fotboll på.

Det har varit ytterligare en fotbollsafton med ljumma favoritsegrar. Ännu en påminnelse om att klyftorna mellan de stora och de små snart är så stora att det inte är någon poäng med att fortsätta med de seriesystem vi har.

Ljuset i vintermörkret

Sedan händer något som ruskar om mig, som ger mig den här underbart febriga entusiasmen tillbaka. Det kan vara en skrällseger på bortaplan, ett mål i slutminuten - eller Lars-Christer Olsson framför en tombola i Schweiz.

Chelsea-Barcelona i Champions League-lottningen. Igen.

Herrejävlar.

Bara tanken på fyrverkeriet i februari kommer att ta mig igenom den här evighetsmörka vintern.

Matcher som den här får mig att behålla tron på fotbollen.

Matcher som den här kan - nästan - till och med lura i mig att en stängd superliga trots allt vore en ganska okej idé.

Det blir inte större än så här. Det blir faktiskt inte det.

Redan i våras var det titanernas kamp. José Mourinho - den gamle Barcelona-lärlingen - fick frågan om vilket lag han helst ville möta i Champions League.

- Barcelona.

Resten kan ni. Ni minns den virvlande fotbollen, Maxi Lopez, svängningarna fram och tillbaka, Anders Frisk, "fotbollens fiender", Chelseas chockstart, Ronaldinhos yttersida, rasistdebatten kring Eto"o och - till sist - nicken från John Terry.

Nu är det dags att ge sig av igen - den här gången med ännu högre insatser.

Jag satt själv i pressrummet på Stamford Bridge i förra veckan, när Mourinho fick frågan om han ville ha Barcelona igen. Portugisen ryckte på axlarna och svarade med två ord:

- No problem.

På ytan är förutsättningarna så underbart svart-vita att ingen människa kan undvika att engagera sig.

Barcelona är det charmiga, sevärda, romantiska laget. De är klubben som är "mer än en klubb", som vägrar sälja ut tröjan och symboliserar den katalanska frihetskampen.

Historia kommer att skrivas

Chelsea är de knussliga, defensiva och pragmatiska, de som på nolltid blivit en europeisk maktfaktor tack vare gråsjaskiga ryska oljepengar.

Naturligtvis är det inte så här enkelt - skillnaderna mellan Barcelona och Chelsea är mindre än man kan tro, både på planen och utanför - men en sån här dag låter jag gärna myterna springa iväg med mig en bit.

Vi vet att det kommer bli en otrolig kamp där mycket kommer att hända - och det mest underbara av allt är att vi ännu inte vet vad det blir.

Ny fotbollshistoria kommer att skrivas, och vi kommer att få vara med.

lll

Hur går det då? Ja, efter en så här svulstig utläggning kan det väl bara bli två gånger 0-0 och straffar.

Nej, jag tror innerligt på två lika

sevärda fotbollsmatcher som sist

- men jag tror på ett annat slut.

Inget annat lag i Europa har sån sprängkraft som Barcelona, en sådan förmåga att själva vinna matcher snarare än att vänta på att motståndarna ska förlora dem.

2006 kan bli året då den fotbollen regerar Europa.

Erik Niva

Följ ämnen i artikeln