Frändén: Logiskt slut på en ologisk match
BARCELONA. I en vecka och sjuttio minuter kunde PSG tro på att vingarna skulle bära, att miraklet skulle slå in.
Sen gav sig Leo Messi in i leken, tog med sig sina blixtsnabba fotbollsfötter och sen blev det som det brukar – Barcelona vidare till semifinal i Champions League.
Det blev ett logiskt slut på en ologisk match.
Det började olycksbådande för katalanerna på Camp Nou när Andrés Iniesta några minuter in i första halvlek drog iväg en långboll från femtio meter i förhoppningen att den skulle gå över Salvatore Sirigu och droppa in i mål.
Det gjorde den inte, Barcelona har inte ens tillstånd att göra mål från så långt håll, och när första halvlek skulle sammanfattas var Iniestas tjongbollschip faktiskt en av hemmalagets bästa målchanser.
Valdés gjorde mer
PSG hade, precis som i första mötet, gått ut och fått det att se ut som att de mötte ett ganska insignifikant lag i Ligue 1. De lät förvisso Barça bolla runt lite mer än säg Bordeaux, men de visade precis lika lite respekt när de kände att det var deras tur att ta hand om bollen, och dra upp tempot.
PSG fick ett läge, de fick två och tre och när första halvlek var över hade Paris haft fler chanser än många andra lag någonsin tillåts ha på Camp Nou. Och de hade inte gjort något av dem.
Eller, de hade gjort vad de kunnat, men Víctor Valdés i Barças mål hade gjort mer.
Det är ytterst sällan han får spela huvudrollen i Barcelona, eftersom det helt enkelt är ett lag vars spel går ut på att målvakten inte ska behöva gripa in, men i första halvlek höll Valdés kvar katalanerna i matchen. Han hade inte mycket hjälp av sin ihopimproviserade backlinje. Den var taggig och saggig och alldeles för svag i konturerna för att blixtsnabba kontringsspelare som Ezequiel Lavezzi och fotbollsgenier som Zlatan Ibrahimovic inte skulle utnyttja chanserna.
Verkligheten kom ikapp
Det var en oväntad och ganska ologisk matchbild, men när målet kom fem minuter in i andra halvlek följde det en enkel logik – det var PSG:s. Att det gjordes av Javier Pastore, en av lagets största besvikelser i år, fick väl vara hänt.
Ungefär samtidigt sprang Leo Messi, fastnålad med tvångströja på bänken i första halvlek, upp och ner längs sidlinjen som en orolig skugga.
När Messi kom in fyllde han hemmalagets lungor med luft och Camp Nous gräsmatta med fina dobbmärken storlek 35 i en faslig fart.
Mindre än tio minuter senare, då Javier Pastore redan börjat fundera på vilket material han skulle bli avbildad i när hans byst ställs ut som staty utanför Parc des Princes, kom verkligheten ikapp PSG.
Carlo Ancelottis lag gjorde en hedervärd insats i kväll på Camp Nou, de hade faktiskt Barcelona i en ganska djup brygga, men de hade inga krafter kvar att göra en slutforcering värd namnet.
De får åka tillbaka till Paris och plocka hem Ligue 1 i stället och fundera på vad man ska göra annorluda nästa år i turneringen.
Barcelona får bygga vidare på sitt alldeles fantastiskt imponerande projekt, som nu är i sin sjätte raka semifinal i Champions League. Det förvånar mig inte om de når himlen den här gången också.