Bank: Hoppas att alla inte bugar för Zlatan
Sverige ställer sig i stram givakt, Paris bockar och bugar.
Zlatan är Zlatan.
Det är alla andra som är problemet.
Han har haft ont i hälen, han har haltat, han har hankat sig fram, men nu är han här.
Zlatan Ibrahimovic hade shorts, träningströja och sin hårda min på sig när han slog sig ner framför pressen i går.
Särskilt pressad blev han inte, särskilt pressad var han inte.
Men det är hit han velat.
De kommande veckorna står hans säsong på vågen och väger, två cuper ska avgöras, han ska åka till Marseille och leda PSG genom elden, han ska ta Sverige ett steg mot EM, han ska dömas av disciplinnämnden och han ska be en bön för att få visa Champions League att han inte vill ge upp en dröm riktigt än.
– Det känns bra, mycket bra, sa han.
Det säger han jämt.
Han pratade också om det där som ingen riktigt vill tänka på, om vad som händer den dag han slutar spela fotboll. ”Vem ska ni skriva om då?” frågade Zlatan, och det är en fråga som landar tyngre i fotbollsförbundets knä än i vårt.
Zlatan är Zlatan. Det finns bara en.
Det betyder inte att det bara finns ett sätt att förhålla sig till honom, till allt han gör. Jag hävdar ju med bestämdhet att han är den enskilt viktigaste svensk – inte bara inom idrotten – vi haft på 2000-talet. Jag kommer alltid att älska honom för det, konstant och oavbrutet.
Ett bättre land tack vare honom
Han har gjort Sverige till ett annorlunda land, ett bättre land. När Sverige möter Moldavien i morgon kväll tvingas tv-tittarna välja mellan att se ”Let’s dance” i en kanal, SD-Jimmie i en annan och Zlatan Ibrahimovic i en tredje.
Dumunderhållning, invandringskritik eller immigrantsonsbriljans. Det är en händelse som liknar en tanke.
Ibrahimovic går på vatten ibland, men han delar vatten oavbrutet. Det är som om han tvingar folk att ta ställning till hela sitt fenomen, som om alla känner att de måste välja sida till allt han är kring allt han gör.
Jag tycker ju att det finns en skillnad där.
Om man accepterar att ”Zlatan är Zlatan” precis hela tiden så finns det ju inte så mycket mer att göra än att antingen hata honom (vilket hel- och halvrasistiska gubbar gör) eller älska honom (vilket supportrar gör) obetingat. Om en journalist väljer det andra alternativet har hen inte så mycket kvar att skriva mer än ”Heja Zlatan”.
De senaste åren har Zlatan Ibrahimovic vuxit sig större än sina sammanhang. Mino Raiola är… eh, inget sanningsvittne, men han hade ju faktiskt en poäng när han beskrev sin klient häromsistens:
– Zlatan är unik. Han är den ende spelaren i världen som är 1,96 lång, som har Messis teknik, Muhammad Alis karaktär och Mike Tysons styrka.
Ibrahimovic har haft en politisk betydelse som inte kan överskattas, hans nietzscheanska übermensch-dans har format världen och fotbollsmiljön runt honom.
Bra? Allra oftast. Heja Zlatan.
Dåligt? Ibland.
I vår har han åkt på en onödig (men hård) utvisning i en ödesmatch mot Chelsea. Ingen i PSG hade några andra synpunkter än att domaren var en idiot. Han har fått ett ubrott mot (en dålig) domare som gör att han riskerar en lång avstängning under ett pressat PSG:s viktigaste period på hela året. Lagkaptenen Thiago Silva gick bredvid utan att ingripa. Han har, som ett led i en fantastisk humanistisk kampanj, tagit en onödig varning efter ett par minuter av en ligamatch, utan att Laurent Blanc verkade tycka att det spelade någon roll alls.
För Zlatan är Zlatan.
Ett pris att betala
Han har blivit sina lags solkung, sitt eget kraftfält, men när vi frekvent får höra att Zlatan leder sina lag till segrar så får vi nästan aldrig höra att det ibland finns en prislapp för det. PSG och landslaget vinner extremt mycket mer än de förlorar på att ha honom längst fram, men det betyder inte att de alltid vinner på det, i varje enskilt ögonblick.
De senaste tio åren har Zlatan Ibrahimovic varit den stora stjärnan i vartenda rum han någonsin befunnit sig i. I går frågade jag honom om det fortfarande händer att någon skäller på honom, kritiserar honom, säger ”vad fan, Zlatan…”.
– Jag får kritik varje dag, sa han.
Det handlar om att ge och ta, man ska kunna ge kritik till alla och ha självkritik också. Det är något jag har.
Sedan Muhammad Ali-droppade han ett rim om att det ”inte kliar någonstans” när kritiken kommer ”från en minister eller journalister”, men att den betyder något för honom när det kommer från folk nära honom.
Det är rätt, det är så han måste tänka, men jag hoppas verkligen att det faktiskt är så också. Att det finns folk runt honom som inte bara står i givakt eller bugar.
Vår viktigaste tills han slutar
Zlatan Ibrahimovic kommer att vara Sveriges viktigaste spelare i morgon, han kommer att vara det så länge som han spelar, men varken han eller hans lag tjänar på att lägga precis allt i hans händer.
Han var konkret och artikulerad i går, han pratade i ett par minuter sedan åkte han hem till hotellet och laddade för ytterligare en match då alla förväntar sig att han ska bära ett fotbollslag.
Zlatan lyckas med det, ofta. Zlatan misslyckas med det, ibland.
Zlatan är Zlatan, alltid.
Fotnot: Moldavien-Sverige sänds i Kanal 5 på fredag, avspark 20.45.
Ibrahimovics ödesveckor
Fredag 27 mars: Moldavien–Sverige.
En i raden av ödesmatcher för landslaget i EM-kvalet, där det krävs tre poäng för att vägen till Frankrike och slutspelet ska ligga fortsatt bred och bekväm.
Tisdag 31 mars: Sverige–Iran.
Träningslandskamp inför en livlig, svensk-iransk diasporapublik. Zlatans speltid lär avgöras av hur det går i kvalmatchen på fredagen.
Söndag 5 april: Marseille–PSG.
Ett modernt klassikermöte mellan fransk fotbolls stora antagonister, och den här gången brinner matchen. Ett Bielsa-lett OM jagar i tabelltoppen, PSG ska försvara sin titel. Det kommer att koka på ett fullsatt Le Vél.
Onsdag 8 april: PSG–Saint-Étienne.
Cupen är den enda inhemska titel som det qatariska Paris inte vunnit än, i semifinalen väntar ASSE, ett lag med cupstyrka och fin högstanivå som bjudit på stenhårda krockar med Zlatan.
Torsdag 9 april: Möte disciplinnämnden.
Nämnden tar upp ärendet med Zlatans beteende efter matchen mot Bordeaux. Frågan är av allt att döma inte om han stängs av, utan hur lång avstängningen blir. Fem matcher?
Lördag 11 april: PSG–Bastia.
Final i ligacupen mot det korsikanska rövarbandet Bastia. PSG är titelförsvarare, allt annat än en pokal är en stor missräkning.
Onsdag 15 april: PSG–Barcelona.
Inledande kvartsfinalmötet i Champions League, ett PSG utan avstängde Ibrahimovic ställs mot ett Barcelona (och en Leo Messi) i stratosfärisk superform.