Niva: Det är befriande att få säga: "Zlatan var bäst!"

MILANO

För Inter var det ett gigantiskt kliv mot ligaguld.

För Zlatan var det ytterligare ett formbesked.

För Adriano var det en återuppståndelse från fotbollsspelarnas dödsrike.

För ett drygt år sedan åkte Inter ner till Sicilien och förlorade mot Palermo med 3-2.

Palermos yvige president Maurizio Zamparini dansade krigsdans och svingade triumferande uttalanden omkring sig:

- Inters problem är Roberto Mancini. Allt är hans fel. Han var en arrogant spelare, och han har inte förändrats. Hela laget är arrogant, faktiskt, varje man spelar bara för sig själv.

Inför matchen i går hade Zamparini förutspått en 4-1-seger för hemmalaget, men det var Inter som löpte mest, tacklade hårdast och lämnade Sicilien med tre poäng.

Den som letade efter arrogans hittade den inte i Inter.

Inte hos Mancini, inte hos Adriano och inte hos Zlatan Ibrahimovic.

Vi börjar med Zlatan.

Draperat torg i Milano

Jag är inte en sådan som går runt och letar efter symbolik i varje gathörn, men när den ramlar över mig så tar jag tacksamt emot.

I går morse tog jag en promenad genom ett söndagssåsigt Milano och fick plötsligt hundratals kvadratmeter Ibrahimovic rätt i nyllet.

Ena sidan av Largo La Foppa-torget var fullständigt draperad i en av de där planscherna där Zlatan gör reklam för ett skoföretag. För dem som bryr sig om sådant var det en affisch som var betydligt större än någon jag någonsin sett med posterpojken Fredrik Ljungberg.

Zlatan Ibrahimovic är tillbaka.

Jag ska inte låtsas att han var den store mannen bakom Inters seger - det var den kolossale Dejan Stankovic - men så länge han deltog var han planens bästa offensiva spelare.

Sköt tungt

Han spelade enkelt när han skulle spela enkelt, briljerade när det fanns en poäng med att briljera och sköt tungt utan att tänka efter en gång för mycket.

Formsvackan - den så omtalade, så frustrerande och så sönderanalyserade formsvackan - är definitivt över.

Den senaste månaden har Zlatan Ibrahimovic spelat på en precis lika hög nivå som han gjorde före det egendomliga raset, och det är oerhört befriande att kunna konstatera det.

Rabblade en lång bön

Ändå var det inte Zlatans återkomst som var matchens allra mest fängslande historia - utan det var en tung brasses återuppståndelse.

Sekunderna innan domaren blåste igång matchen rabblade Adriano en evighetslång bön, samtidigt som han tittade upp mot himlen med vidöppna ögon.

Först trodde jag att det var rädsla jag såg i de ögonen, men efter några sekunder insåg jag att det var vädjande.

Efter sex veckor var Adriano tillbaka i Inters startelva. Han var en man som insåg att han varit åt helvete långt ute på fel väg, som ångrade sig och som bad om en chans att börja om från början igen.

Det år som Adriano precis har gått igenom har varit ungefär likadant som det år Zlatan gått igenom, fast upphöjt till två.

Brassen är egentligen en ännu större råtalang än Zlatan, men har varit ännu närmare att kasta bort den genom ännu fler dumheter.

Stankovic - den store

Hade han låtit näsan leda honom mot barbequegrillen i ytterligare ett år hade han varit slut som fotbollsspelare, men han lyssnade på hjärnan i stället.

Adriano är tillbaka.

Jag ska inte låtsas att han var den stora mannen bakom Inters seger - det var den kolossale Dejan Stankovic - men han hade rätt fokus och fick två målpass som belöning.

Palermo-Inter, 1-2. En stor kväll för ett hårt arbetande Inter, en stor kväll för en pånyttfödd Zlatan Ibrahimovic och en ångerfull Adriano.

Arrogansen verkar ligga bakom dem, en Scudetto ligger framför.

Erik Niva