Då får jag använda tipset som snytpapper
Bajen imponerade trots förlusten mot mästarna Häcken
Publicerad 2021-04-18
Sjuk sak att skriva efter mästarnas premiärseger, men ändå sann:
Gör Häcken 22 såna här insatser är de chanslösa.
Gör Hammarby 22 såna här insatser blir säsongen en succé.
Som en fisk på en äng.
Som en häst på ett bageri.
Som Marianne Mörck i Silicon Valley, på ett lilagult startup-kontor där stolarna är ersatta med vuxentrehjulingar.
Så malplacerat kändes det att passera vändkorsen och traska upp på läktaren för att se allsvensk fotboll igen. Hela kroppen var ovan och hypersensitiv: efter de första tacklingarna förväntade jag mig att se viftande kort, att gult och rött skulle blinka regelbundet som på ett stoppljus, innan ögonen vande sig. Just det, det är så här sporten utövas, så här närkamper ser ut och låter på riktigt, utanför tv-skärmen. Visst ja, så här hårt kan en människa skjuta.
Och sällan har fyrverkerier dånat så högt – och då var det ändå bara sex-sju pjäser som brändes av från åskådarna som tågat till Hammarby IP för att snika en smittsäker gratistitt.
90 kanonminuter av Wangerheim
Jag skriver i efterdyningarna av en omskakande upplevelse, men ska inte låta mig luras av mina egna förrädiska förnimmelser. För nä, någon vidare match var det väl inte.
Anna Csiki slog en brant högerhörna – Häckens tredje på de fyra första minuterna – som Fanny Hjelm sköldpaddsnickade in i egen kasse.
Det var det. Bajen–Häcken 0–1. Det är fotbollens premiss och skönhet och idioti: det här är också värt tre poäng. Det var knackigt och fantasilöst och slarvigt, men de regerande mästarna har gjort mål och vunnit, nykomlingarna har nollats och gått lottlösa och mycket mer finns inte att bokföra.
Om vi ändå ska låta de senaste 90 minuterna peka ut en riktning för resten av säsongen så börjar jag gärna med hemmalaget. Hammarby är försäsongens mest uppskrivna lag och jag har stuckit ut som bara placerat dem tia i mitt tips. Jag har inte riktigt sett hur det här gänget ska mäta sig med mittenlagen i damallsvenskan, hur Hanna Folkesson och Fanny Hjelm i ett trollslag ska kunna lyfta sig två nivåer, hur 16-åriga Ellen Wangerheim ska kunna ta för sig mot landslagsförsvarare.
Upprepar de dagens prestation vecka efter vecka kan jag använda mitt tips som snytpapper. Allra mest glädjande var hur klurigt och varierat hemmalaget ändå anföll – och att Wangerheim gjorde 90 kanonminuter. Herregud så rörlig och klok och giftig hon verkar.
Syntes inget av trianglarna
Häcken då? Ja, formationen är densamma som i fjol, men det ser inte likadant ut. Vad som gav Kopparbergs/Göteborg den där nästan maskinella segerraden av 2–0-insatser i fjol var förmågan att mitt i täta tillställningar hitta en passningstriangel på offensiv planhalva och till slut sticka in bollen på en framrusande Hammarlund eller Blackstenius.
Av det syntes ingenting mot Hammarby.
När varken Csiki eller Johanna Rytting Kaneryd hade någon av sina vassare dagar blev allt lite för rakt och jämntjockt. Som åskådare kunde man se tre sekunder in i framtiden: nu kommer bollen gå framåt dit, därifrån blir det skott och... ja, nu skedde det.
Jag pratade nyss med Jennifer Falk som la pannan i djupa veck. Nä, det här såg stressat ut, sa målvakten. Det här måste vi göra bättre. Sedan log hon åt de tre poängen, sa att det var skickligt att ändå säkra dem och ja, en sånhär solstänkt vårdag med premiärrus i blodomloppet får väl något så banalt fungera som analys.
För ett par år sedan var göteborgskorna ett lag som slet som dårar och ändå fick nöja sig med kryss. Nu var de rätt dåliga och vann.