Bank: Det är äkta kärlek, Dortmund

Simon Bank

Det spelade ingen roll att Dortmund klev in i tryckkokaren nere i München, när de kom ut fanns den europeiska fotbollens största gåta kvar.

Fortfarande förförande.

Fortfarande förlorare.

I tisdags vann äntligen Borussia Dortmund en tysk fotbollsmatch igen. De hade åkt till Hamburg, borstat bort St Pauli med 3–0, skulle skynda ut till klubbplanet och flyga hem.

Det tog bara lite tid.

Innan presskonferensen drog igång klev en gulsvartklädd, äldre kvinna från Hamburg fram och ställde sig vid podiet. Hon plockade fram en papperslapp, sedan läste hon upp ett regelrätt kärleksbrev till en tränare som just var i färd med att leda sitt superlag till fem raka ligaförluster, rakt ner i bottenstriden.

– Herr Klopp, du ledde oss till framgång. Nu är det vi som för dig genom krisen, läste hon.

Jürgen Klopp log lite generat, innan han frågade ”ska du fria till mig också”? Det här är hösten när hans Dortmund rasat från europatoppen till Bundesliga-botten. Det är också hösten när hans supportrar står kvar i en halvtimma och hyllar laget efter en hemmaförlust mot usla Hamburg, eller sjunger upp bakom en banderoll med texten ”sex stora år raderas inte av sex dåliga matcher”.

En unik tränare

En unik tränare förtjänar en unik behandling. Det är inte mer med det.

Jürgen Klopp står mitt i en paradox, när hans lag spelar i Champions League är de fortfarande Europas mest fartfyllda frenesilag – när de spelar hemma i Tyskland går de på nit efter nit. De har haft skador, de har mött defensivt smarta lag, och de har kanske plågats av reaktioner efter ett par års slitsam stormfotboll.

Under tiden har de testat allt för att lösa ekvationen. När de mötte Hannover förra helgen fick de till och med förbundsdispens för att få spela matchen i sina Champions League-tröjor.

De förlorade ändå.

– Vi kan inte göra mer, sa Klopp. Men vi kan göra bättre.

– Vår tränare bestämmer själv när han ska lämna klubben, förklarade BVB-vd:n Aki Watzke.

Echte Liebe, som de brukar sloganskandera i Dortmund. Äkta kärlek.

Och igår åkte de alltså till München för att försöka rulla igång Europas mest hackande säsong uppför kontinentens brantaste backe.

Ett och ett halv år

Det gick i alla fall snabbt.

Ett och ett halvt år efter att de möttes i Champions League-finalen på Wembley rusade FC Bayern och BVB rakt in i varandra i en 90 minuter lång reklamfilm för Fussball.

Modig fotboll, teknisk fotboll, fotboll med fart och briljans och taktisk dynamik.

Pep Guardiola fortsätter att snickra på ett flexibelt FC Bayern, en trebackslinje med en droppande Xabi Alonso som förändrar balansen genom att flytta sig tjugo meter framåt eller bakåt. De vårdar bollen, rullar och exploderar, vräkte på framåt med Robben och Müller och radade upp chanser mot mannen med fotbollens sötaste smilgropar; hjältemålvakten Roman Weidenfeller.

Bayern hade chanserna, det betydde inte att de inte hade problem.

Klopp tryckte fram laget, gav Kagawa i uppdrag att skugga Xabi Alonso, och ställde om i flygande anfall med Aubameyang, Reus och Mkhitaryan.

Eftersom det var en europeisk toppmatch spelade de europeisk toppfotboll, de fick ytor att spela på, en planhalva att kontra på, och de älskade det.

Verkligen inte bättre

De var verkligen inte bättre, men de var verkligen bra.

Bayern München har ägnat sig åt traditionell mobbartaktik det sista, lägliga rykten flyger om att de jagar Marco Reus, och här dundrade Reus in och visade varför.

Aubameyang drog upp ett drömanfall, och slog ett inlägg som Reus nickade in framför en svajig Mehdi Benatia. 0–1. BVB en halvlek ifrån att få den där bekräftelsen de behöver mer än något annat just nu.

De behöver självförtroendekickar, och de hade kanske fått det om bara Klopp haft självförtroende nog. Med tjugo minuter kvar, när Bayern hade lyft laget tjugo meter till, bytte han ut Shinji Kagawa (han ser numera ut som BVB-Kagawa igen, Manchester United-skuggans briljante tvillingbror) och förstärkte försvaret med Kevin Grosskreutz.

Han skickade ut signaler om försvar, hans lag blev passivt, och efter två försvarsmissar av Subotic och två mål av Lewandowski och Robben (straff) hade de plötsligt förlorat en match till.

Bayern München förtjänade att vinna, men Dortmund förtjänade inte att förlora.

De ligger på nedflyttningsplats nu, Jürgen Klopp såg ut som en föräldralös kattunge när han släntrade in på planen för att Klopp-klappa om sina spelare.

Han såg förstås ytterligare ett steg åt fel håll.

Vi andra såg mest ytterligare ett skäl att tycka om klubben som han ägnat sex år åt att bygga. Äkta kärlek.